Bloggaren brukar inte hitta på nyårslöften. Nu skulle det kanske ändå vara dags. Vi kör på:

Jag ska försöka låta bli att skälla ut fel person, då någonting krånglar!

Den här tanken slog mig sista fredagseftermiddagen före nyår i Kampens busstation. Den har en jobbig inkörsled och det stockar lätt till sig, speciellt på fredagar. Tidtabellerna håller inte och många blir ilskna i köerna. Sent omsider kommer bussen. Resenärerna avreagerar sig och skäller på chauffören! Hen kan inte ha det lätt. Man sitter i jobbiga trafikstockningar innan det går att ens kommer fram till passagerarplattformen, bara för att sedan skällas ut av folk! Jag skulle själv bli så förbannad att jag antagligen skulle slå fast dörren, säga upp mig på omedelbar verkan och gå hem! Med bussen stående vid sin jävla plattform! Det är som om folk därute inte kunde inse att chaffisarna minsann har det jobbigt de med! Lite solidaritet kanske skulle vara på sin plats! Ansvariga hittar man på andra ställen.

En annan grupp som inte kan ha det så trevligt hela tiden är banktjänstemän som ansvarar för direkt kundservice. I bankerna har man minskat på fysisk kundkontakt och köerna är enorma. Kunderna är ilskna och skäller av sig genast de kommer fram till stackaren som jobbar på banken. Man ser ofta stela leenden när bankpersonalen gör sitt bästa för att hålla kvar sin artiga fasad. Gillar inte köerna, men de ansvariga planerarna sitter ju inte framför kunderna! Vill man skälla ut någon, borde man minnas det!

Har bloggaren som lärare råkat illa ut själv? Det har nog hänt, men mera sällan. Som tur är! Humöret är ju på häftigare sidan! Men ute i samhället minns jag några incidenter. Vi tar Kampen igen. På hemväg från jobbet blev jag tilltalad av en mansperson i min egen ålder (alltså modell äldre) som stod där med benen i kors, nästan bokstavligen. Han sökte en toalett, men trots en massa toa-ikoner hittade han ingen. Jag berättade så diplomatisk jag kunde att skylten/ikonen han pekade på visade var man hittar hissar! Inte för att en del medborgare gör någon skillnad på hiss och toa, men ändå. Sedan erbjöd jag mig att visa honom var en riktig toa finns. Under hela promenaden blev jag utskälld för brist på toaletter, dåligt planerad skyltning, huvudstadsregionen överlag plus varför ”jag” bygger så fula byggnader och breda gator. Lite mera dessutom. Allt var mitt fel! Brukar försöka låta bli att fräsa till mot folk jag inte känner, men nu brast det.  Toan lovade jag peka ut för honom, men priset för det var att han skulle hålla käft hela vägen. Det gjorde han. Verkade lite skamsen också.

Gör bloggaren sig själv skyldig till dylikt. Ibland finns det en viss risk! Senast jag var riktigt folkilsken var på Jorvs sjukhus, där jag behövde lite hjälp med tillfälliga symptom. Inga könummer, ingen info om när man skulle komma in för behandling, få personer i väntrummet, men det till trots en 6 timmar lång sits!! Andra patienter i kön vågade inte lämna väntrummet för att gå på kaffe, eftersom de var rädda för att tappa sin plats i kön. Det skulle vara hur lätt som helst att arrangera någon sorts mekanism som visar var man ligger till. Men se nej. Själva vården var det sedan inget fel på, det bör sägas! Men det praktiska! Kunde hålla mig. Skällde inte ut personalen. Men nära gränsen var man!

Nyårslöftet är alltså att bli noga med att vid behov kritisera rätt person och respektera den som jobbar under stress. Det är inte trevligt att lägga onödiga stenar på bördan!

Gott Nytt År 2018.

Annonser