Category: Allmänt


Bloggaren vet inte, men man kan ju spekulera en aning.

En populärvetenskaplig författare, Eugenia Cheng, uttalar sig i sin bok ”Beyond Infinity” ungefär så här: (bloggarens fria översättning”)

”Det knepiga med matematik är att då man lärt sig någonting, känns det lätt och tråkigt. Det man inte lärt sig känns väldigt svårt och krävande”.

Gränsen mellan det man kan och det man borde/vill/förväntas lära sig är alltså svår att klämma framåt en bit till! Så är det säkert. Har upplevt känslan många gånger. Också i mitt eget ämne, fysik. Ändå ställer jag mig frågan om det här är typiskt för just matematik? Gäller inte samma sak i engelska eller historia? Efter att ha funderat på saken, tycker jag att det finns vissa skillnader!

Om man är intresserad av någonting, lär man sig ofta nytt av bara farten. Både i skolan och senare i vuxenlivet. Gillar man Frankrike och fransk kultur, lär man sig nytt genom att läsa en franskspråkig roman eller se på en fransk film. Historia kan fastna i hjärnan via dokumentärprogram och artiklar i olika media. Man lever i kulturen och växelverkar med den. Är det inte så med matematik? Inte nödvändigtvis. Om man i ett tidigt skede utestänger allt vad matematik heter, slutar denna växelverkan att fungera. Och de kunskaper man har förtvinar!

Bloggaren har fått höra att det sårar matematiklärare om någon har åsikter om ämnet i fråga. Har bland annat uppmanats att inte blogga om matematik! Men nu är det ju så, att jag i min egen undervisning i fysik, använder en hel del matematik. Som en del av fysikens språk. Det ger mig professionella rätten till att blogga och fundera! Dessutom är skolan en öppen institution.  Vem som helst har rätt till åsikter. Jag hör dem minsann om mitt eget ämne också. Speciellt på högskolehåll stöter man ibland på utsagor som ”de lär ju sig ingenting i gymnasiet nuförtiden”. Irriterande och kränkande – ja! Men måste bemötas och behandlas. Borde kanske vara försiktig så att lärare i grundskolan inte uppfattar mig som en elak jäkel med mycket att påstå. Men åsikter har jag förstås. De senaste dagarna har man kunnat läsa nyheter om det här. Hur vitsorden i olika grundskolor inte avspeglar vad eleverna egentligen kan t.ex. Vitsordssättningen varierar! Grundskolan har ju inte ett slutprov i olika ämnen i stil med gymnasiets studentexamen. Vad göra? Vet inte! Kanske införa någon sorts central kontroll? Eller?

Så har vi okunskap om vad matematiken är och vad den inte är. Har vid många tillfällen fått frågan om man verkligen kan använda matematiken till någonting! Detta under lektioner i fysik. ”Funkar liksom matta här?” heter det. Konstigt! Minns ett annat intressant exempel. I en insändare i Hbl berättade en person att hen bara löser sudokun med bokstäver i stället för siffror. Då är det ju inte matematik! Som om matematik bara skulle vara någon sorts aritmetik!

Matematiken är ju inte i sig en tillämpad vetenskap. Men för många av oss blir matematiken intressant när den kan användas till någonting. Och vi använder den ofta utan att egentligen vara medvetna om det. Inte bara när vi planerar vår budget, utan också t.ex. när vi funderar på vilken väg vi skall köra till jobbet, så att trafiken löper, när vi planerar vår semester, när vi väljer vilken butik vi handlar i osv. Det är inte alltid fråga om en specifik numerisk process. Ofta är det någon sorts logiskt-kvantitativt resonemang i stället. Man väger mentalt fördelar med nackdelar och söker en modell. En matematisk eller fysikalisk sådan. Skillnaden ska inte vara så stor.

Kan man köra på denna linje i skolan? Man gör det i t.ex. fysik och kemi. Möjligen i biologi och samhällslära? Men i matematik? Ett praktiskt problem är att stoffet är vidlyftigt och tiden knapp! Men ändå? Många unga väljer bort ämnet matematik så mycket det bara går. Vilket är oerhört  trist.

Bloggaren vet inte, men tar sig rätten att fundera! På webben hittar man en hel del motsvarande människor som funderar. Många av dem matematiker no less! Gå till exempel in på Flipboard, sök Math Education och kolla antalet systemkritiker inom undervisningen. Ytterst intressant.

Så har då årets studentresultat publicerats. Tog mig friheten att ännu en gång kopiera materialet till en Excelfil och analysera en aning. Gymnasierna är rankade enligt medelpoäng per student. Dessa är beräknade så att ett L ger 7 poäng och sedan följer E-6, M-5, C-4, B-3, A-2 och slutligen I-0. Data i sin helhet ser man här. Skolorna är sorterade enligt poängen i de fyra obligatoriska ämnena, men samtliga ämnens medeltal finns med i Excelfilen för den som vill kolla resultatet så.

De svenskspråkiga skolorna är färgmarkerade i filen. Här visas en jämförelse av dessa skolor som en bild: (Egna skolan Brändö gymnasium är markerad med blått enligt bloggarens val.)

Skärmavbild 2017-05-19 kl. 21.23.27.png

En annan jämförelse jag brukar göra, är att testa hur vi svenskspråkiga klarar oss i relation till alla studenter i landet. Den statistiken visas här:

Skärmavbild 2017-05-19 kl. 21.25.17.png

Vi behöver inte skämmas! Bra gjort abin!

Rankinglistorna kan kritiseras, men de ÄR intressanta!

Det hör man ofta sägas. Inte minst i debatter där människor med stark tro på någonting försvarar sitt sätt att tänka. Debatten må sedan gälla religion, hälsobringande kristaller eller pyramider, någon diet, politisk åsikt eller annat. Den som väljer en vetenskaplig världssyn, ser ut att uppfattas som tvärsäker och oförmögen att tänka om. 

Låt en gammal fysiklärare säga ifrån. Det kan inte vara mera fel än så här. Ingen seriös anhängare av vetenskap är tvärsäker på allt. Det man lär sig då man studerar någonting på djupet, är hur mycket frågetecken det egentligen finns! Säkerheten står ofta motparten för. Man är säker på att man har upplevt kristallens helande effekt t.ex. Förra gången den plockades fram, upphörde ju hostan. Bara en vecka senare. Så det så!

För att citera Karl Popper. Vetenskap bör alltid kunna falsifieras. Om någonting inte stämmer, ska man bygga vidare på teorierna, tills pusselbiten passar bättre i mönstret. Men perfekta teorier kan antagligen aldrig utvecklas. Allt som inte låter sig falsifieras, kallade Popper pseudovetenskap. Om man i stället för att söka nya lösningar väljer att bortförklara när det inte går som man vill – då sysslar man enligt Poppers nomenklatur med pseudovetenskap. Sådant kan ta sig många uttryck. Kanske man säger att pyramiden inte höll kniven vass för att en tvivlare såg på. Kanske man säger sig ha misstolkat Herrens vilja för att ens kandidat inte blev invald någonstans. 

Popper har kritiserats som filosof. Det hör också till spelets regler. Men hans klassificering av vetenskap är fascinerande. 

Vetenskapen är inte heller ett stillsamt egotrippande utan en omfattande social verksamhet. Man samarbetar! Och när man gör det, brukar det bli bra. Det finns nämligen en drös ytterst smarta personer därute, trots att vissa märkliga individer väljs till presidenter och statsministrar – något som får en att tvivla på mänsklighetens kollektiva intelligens. Den kollektiva verksamheten finurliga människor emellan gör att vetenskapen kan förklara massor av saker och det med stor säkerhet. Mycket större än idealisten med sin potentiella nyandlighet eller motsvarande. Men rubrikens utsaga skulle man helst slippa. För vetenskapen har inte ett svar på riktigt allt. Bättre ändå det än att vara tvärsäker och inte har svar på just någonting alls!

Varför bloggar man?  Den frågan har jag hört många gånger. Ibland kan frågeställaren vara lite ironisk. En person som bloggar måste ha ett stort ego och vara något av en exhibitionist, kan det heta. Kanske det? So what?

Bloggaren ser inte så stor skillnad mellan läraryrket och bloggandet som hobby – eller vad man nu ska kalla det. En typisk gymnasielärare har studerat sitt ”ämne” och byggt upp en världsbild. Nu vill hen dela med sig! Utan den viljan, blir det pannkaka av hela yrkesutövningen. En lärare behöver både ego och ett drag av exhibitionism. Om inte, finns det annat att jobba med. Läraren har ändå en speciell status i sin klass. Man får i regel sagt det man vill säga. Man bestämmer takten och innehållet i det som ska genomgås. Så är det sällan utanför klassrummet.

Traditionella diskussioner mellan två eller flera individer har en tendens att slå fel. Det är som att balansera på lina. Vanligen trillar man av i någon riktning. Om t.ex. en av de diskuterande parterna tar mycket utrymme och inte ger andra taltur, slutar det hela innan det ens kommit igång. För att diskussionen ska lyckas, bör alla vara intresserade av det som behandlas och ha viljan att höra hur andra tänker. I praktiken är det inte alltid man når den här balansen. Debatter kan vara ett annat otyg. Politiska sådana i TV får adrenalinet att flöda. Man avbryter varandra, många pratar på en gång, programledaren kan ha en tendens att bombaredera debattörerna med frågor, utan att ge utrymme för svar. Ska man få en åsikt hörd, ska man vara snabb och högljudd. Alla vill kanske inte vara snabba och högljudda! 

Då kan det vara skönt att blogga i stället. Ingen avbryter. Ingen flabbar högljutt åt minsta felsägning. Ingen byter föraktfullt tema. I lugn och ro skriver man ner sina tankar. Kanske någon läser dem. Kanske inte. Men man får formulera sig. Och det vill man göra ibland. 

Gick på bio med äkta hälften. Såg filmen Hidden Figures / Dolda tillgångar. Den handlade om tre afro-amerikanska damer, som i början av 60-talet kämpade på som matematiker/fysiker vid NASA. Rymdprogrammet i USA hade inletts på allvar och man var i starkt behov av beräkningsresultat för satellitbanor och annat tekniskt. Datorer var på kommande, men den mänskliga insatsen i jobbet var stor.

Låter torrt? Se nej! Filmen som är en dramatisering av verkligheten, speglade en främmande och ofta obehaglig värld. NASA-centralen i Langley, Virginia, befann sig i en del av USA där segregationen var ett faktum. Man kom att tänka på Sydafrika under en tristare tidsera. Vita och färgade hade inte samma rättigheter. Man satt på olika ställen i bussen, hade olika avdelningar i biblioteket, olika möjligheter till utbildning osv. Samhället var dessutom tydligen inriktat på att ”mannen är den tekniska”, något bloggaren själv fick höra av och an under sin uppväxt. Att vara kvinna och färgad i det samhället, kan inte ha varit lätt. Allt det här vet en till och med måttligt bildad människa idag, men filmen var ändå en tankeställare.

Så har vi det tekniska. Med stor möda fick man en gigantisk IBM-dator installerad i NASA. Konsten att få denna att göra något vettigt, var det si som så med. En av damerna i filmen tog sig an den biten. Kodningsspråket Fortran figurerade i kulisserna.

Det här var en kort beskrivning av filmen. Detaljerna i en dramatisering är som de är, men ramarna kan inte förnekas. Samhället förändras! Och snabbt.

När de tre huvudpersonerna kämpade på med sina problem, var bloggaren 6 år gammal. Det har alltså inte gått en livstid ens sedan samhället såg ut som filmen beskriver. Är det OK idag i USA och annanstans? Det är det till stora delar! Ingenting är perfekt, men riktningen har varit ok. Det har aldrig varit så bra som nu! Fattigdomen i världen minskar, utbildningen och hälsan ökar. Visst finns det problem ännu och kommer säkert alltid att göra det, men ändå. Nyhetsförmedlingen har en tendens att ta upp det negativa. Det som läsarna reagerar på! Jag låter professor Hans Rosling förklara vad jag talar om. Det finns förstås kusliga moln vid horisonten. En president i USA som sannolikt för en lång tid kommer att öka politikerföraktet hemma och ute i världen, en president i Turkiet som visar upp diktatoriska fasoner man kunde lära av i Nordkorea, ett presidentval i Frankrike (i övermorgon) som får värld att dra efter andan. Ändå tror bloggaren att de här trenderna är övergående. Oppositionen i t.ex. USA går ju att finna i presidentens eget parti, för att inte tala om det andra partiet!

Visst kan det hända att vi lyckas ta död på planeten och oss själva. Vi är många och vi tär på resurserna. Samtidigt måste man tänka på, att vi är de första som verkligen inser riskerna (inte alla förstås, t.ex. nämnda president i USA). Om många förstår, ökar möjligheten att få en ljusare framtid för alla.

Jag kommer ihåg en söndag morgon när jag var ca 20 år gammal. Tänkte att det skulle vara roligt att någon gång i livet ha en ”egen dator”. Det kändes som rena rama utopin. Idag har jag avverkat ett tiotal sådana (de lever sällan länge) med mycken nytta och nöje. Det här är en detalj, men en viktig sådan. Den visar på personens möjligheter. För en del av oss är datorn ingenting annat än en spelmaskin eller ett skvallerfönster in i andras liv via olika grader av sociala media. För andra är den så mycket mera. En möjlighet till kontaktnät, självstudier, detaljkontroller av påståenden folk häver ur sig, nya sätt att tänka osv. Utvecklingen har gått så snabbt att kartläggningen kanske haltar en aning. Men framåt går det.

Filmen fick mig på gott humör trots vissa mörka undertoner. Jag rekommenderar den varmt för alla vänner och bekanta. Berättade i skolan att jag gärna skulle ta ”mina fysiker” med på en andra titt. Skolans ledning gillade planen och föreslog att flera ”ämnen” kunde se filmen. Det slutade med en grupp på 103 studenter och 9 lärare. Vi hyrde en sal i Tennispalatset i Helsingfors. Skolan hade medel för detta. Man tackar! Studentresponsen har varit god! Det är krut i våra unga!

Snart är maj månad här. Och det snöar, blåser närmare 20 meter per sekund och är ca 3 grader varmt. I Tallinn alltså. Inte så  mycket bättre hemma tror jag? 


Men klaga vill jag inte. Morgonen var vädermässigt ok. Vi besökte KGB-musét i hotell Viru på förmiddagen. Otroligt vad våra sydliga grannar har fått stå ut med. Och idag finns det risker för motsvarande regimer. Se bara på Orbans Ungern! Musét borde besökas av en och annan individ, innan hen röstar i politiska val. 

Sedan lite strövtåg i gamla stan. Alltid trevligt. Följande nummer blev god mat på Rataskaivu 16. Efter det snabba ryck inomhus. Taxi till terminalen i snålblåsten och blötsnön. Får se hur resan över viken går. Vi har en drös vodkaturister ombord. Brittiska no less. Ett jävla liv. Utbildning? College of Ibiza kanske? 

Man ska ju inte generalisera. Inte önska UK ut ur EU för några fotbollshuliganers skull. Men ändå. Fint att se landsmän bete sig väl. Finländarens rykte som vodkaturist är kanske inte helt korrekt alla dagar. 

Allt detta får mig att tänka på följande reklam. 


För somliga spelares del, tror jag att bilderna borde kastas om! Vi ska se när vi kliver iland!

I morse sade vår gamla TV upp kontraktet. Den gick inte att få igång och luktade bränt. Fjärrkontrollen har inte fungerat på åratal, så vad sjutton. Vi bestämde oss för att köpa en ny. Iväg till Stockmann. Där fanns ingenting i lager. Bara apparater att visa upp och beställa. Nej! Vidare till Verkkokauppa. Där hittade vi en Sony som verkade ok. Mindre än den förra. Bara 32 tum, men fullt tillräckligt för oss. Den tog vi. Klar och bra bild i butiken.

Så bar det av hemåt. Att få igång en TV kan väl inte vara så svårt. 

Efter någon timme av ledningsdragning och slagsmål med inställningarna, kunde TV:n fortfarande inte läsa signalerna från digiboxen. En svart skärm var det enda vi såg. Samtal till servicenumret gav inte heller resultat. Bloggaren är fysiker och har en viss vana med trilskande teknik, men det här…


Längst uppe på fjärrkontrollen finns en knapp med texten Digital/Analog. Den provade bloggaren, precis som hundratals andra inställningar. Till slut blev det färgknapparnas tur. Det visade sig att grön-Digital/Analog öppnade en meny. Den såg precis ut som menyerna man fick upp med andra tangenter, men prova måste man ju och Viola som fransmännen säger! Igång gick fanskapet. Handboken var inte till någon som helst hjälp. Trial and error var det som gällde. Ordentligt av den vara dessutom. Ska det verkligen vara så här svårt? 

Jag skulle gärna höra någon av de inblandade ingenjörerna förklara logiken bakom dessa konstigheter. Hur i all världens namn ska en kanske lite småfumlig och ”otekniskt” person klara av sådant. Många apparater fungerar bättre nu och är lättare att ta ibruk idag än för 10 år sedan, men undantag finns tydligen. Märkligt!

Nej, en enda klar och tydlig meny ska det vara. Inte flera olika dolda som olika arbetsteam i fabriken hittat på av pin kiv! Skärpning!

Skärmavbild 2017-03-31 kl. 10.15.02.png

Under konferensen Sharing Inspiration i Bryssel, 24-26/3 i år, 2017, fick bloggaren vara med om mycket intressant. En av de stora frågorna som behandlades, var hur ett bra STEM-problem kunde vara funtad. Problemet kan sedan sättas in i ett prov eller besvaras under en lektion.

STEM? Det  står för Science, Engineering, Technology and Math. Ute i vida världen är det ett känt begrepp. Man har, precis som här hemma, oroat sig för att unga allt mer väljer bort matematik och naturvetenskap från sina studier. Idag anser tydligen mången ung att man klarar sig bra utan dessa ämnen. Säkert kan man göra det, men mången dörr stängs onekligen för den som väljer så. Dessutom skadar en vid allmänbildning aldrig. Både matematik och kunskaper i ett par naturvetenskaper är en viktig pusselbit i en sådan bildning!

Tillbaka till rubriken. Hur ska en hygglig STEM-fråga se ut? Bloggaren jobbade i en grupp med 5 andra lärare. Tyskland, Australien, Skottland, Turkiet och Finland var representerade. Vi talade engelska. Dessutom satt tre andra grupper med lärare från olika länder med i salen. Vi hade ett bord där kollegerna kommunicerade på tyska och ett där franska och portugisiska var modersmålen.

Vi lyckades i stort sett komma fram till följande om en bra STEM-fråga (åtminstone några av kriterierna borde gälla):

  • den ska inte vara trivial
  • den ska gärna väcka diskussion
  • den ska gärna gå över ”ämnesgränser”
  • den behöver inte nödvändigtvis ha ett exakt svar
  • den kan gärna omfatta både ett svar (matematik och naturvetenskap) och möjliga ”förbättringar” (teknologi och ingenjörskonst)

Vad är en trivial fråga? I princip en sådan man kan besvara efter en kort beräkning eller att ha använt webben/uppslagsboken. Typ: Vilken var Helsingfors befolkningsmängd i början av år 2015? Kan vara en viktig fråga, men då i ett begränsat sammanhang.

Bilden ovan har bloggaren placerat in ett fysikprov. Ett modernt sådant, där studenterna skriver provet digitalt, med läroböcker (digitala) och anteckningar till hands. Dessutom har de en möjlighet att använda webben. Och – detta bör nämnas – kommunicera med varandra, om de vill det. Det enda stränga kriteriet var att man satt vid sitt eget bord och jobbade tyst. Traditionella klickvisa babbelgrupparbeten skulle antagligen ha stört kompisar i den ca 25 personer stora gruppen. Vilken var då frågan?

Ungefär följande:

Bilden (ovan) visar temperaturen i ett kylskåp (typ Upo Jääkarhu). Två termometrar kopplade till en dator-mätutrustning, följer med temperaturutvecklingen under en viss tid. Vad kan du avläsa ur bilden?

Frågan är öppen och kan ”ge poäng” för flera goda förslag. Några sådana:

  • den ena termometern ligger antagligen upp i skåpet och den andra mera (stämmer). Varmare luft söker sig uppåt + motivering.
  • Systemets kompressor är tydligen inställd på start vid ca 7 grader Celsius (varför?). Då den övre termometern når den gränsen vid drygt 50 minuter, börjar temperaturen sjunka.
  • Vid ca 105 minuter sker någonting (fysikläraren blir hungrig och tar mat ur skåpet). Temperaturen stiger.
  • Temperaturen sjunker inte alls så snabbt man skulle tro efter dörr-incidenten. Om man öppnar dörren, kommer kompressorn att starta betydligt tidigare nästa gång.

 

Man kan fortsätta! Kanske kunde man komma med en uppskattning om hur ofta och hur länge kompressorn jobbar. Om man vet kompressorn effekt (webben?) kan man uppskatta vad skåpets energiförbrukning kostar (webben igen kanske?). Man kan spekulera om varför skåpet kör i det temperturintevall det gör (biologi) och annat.

Är det här en bra STEM-fråga? Bloggaren påstår att den är en bra kandidat åtminstone.

Ett exempel vi diskuterade i gruppen, hängde ihop med ett fotografi:

Skärmavbild 2017-03-31 kl. 10.55.38.png

Bilden är plåtad genom ett flygplans fönster. Fotografen har riktat objektivet mot den snabbt roterande propellern. Nu kunde man igen ställ sig frågan vad man kan läsa ut ur bilden. En ledtråd är att en digital kamera använts. En sådan sveper över bildfältet radvis i horisontell eller vertikal riktning, beroende på hur man håller kameran. Här kan man också spekulera! Hur många är propellervingarna? Hur snabbt roterar propellern? Vilken är kamerans slutarhastighet osv.

STEM-frågor är intressanta och roliga. Det var givande att höra en massa kollegers åsikter och idéer. Sådant utvecklar det egna tänkandet.

Kommer bloggaren hädanefter bara att jobba med STEM-frågor i en digital miljö?

NEJ!!

Det finns en risk för att den som inte läst så här långt tror det! Vi har i samhället en tidvis hätsk debatt om digitaliseringen i skolan. Det finns en hel del i kritiken mot nutidens trender som stämmer. Men ibland slår kritiken över. Visst ska vi tänka i nya banor och använda nya arbetsmetoder där det lämpar sig. Bloggaren har aldrig ens tänkt sig något annat. Men traditionella metoder och arbetssätt ska förstås hänga kvar där de fungerar.

Finns det problem med STEM-frågor? Visst! De två ovan nämnda exemplen går till exempel inte att besvaras snabbt. I ett prov med begränsad tid (typiskt 3 h i bloggarens fall), ryms kanske en eller två riktiga STEM-frågor med, men ska man få en viss bredd på frågandet, blir man tvungen att låta en del ”trivialt” finnas med.

Ökar STEM-frågor intresset för ämnena i bokstavskombinationen? Bloggaren tror det. Visst är det inspirerande att se sina kunskaper i ett praktiskt sammanhang. Det känns bra att urskilja mönster, hitta förklaringar, kunna resonera både kvantitativt och kvalitativt osv.

Slutligen nämndes det att en del lärare i anglosaxiska länder protesterade. Man ville tala om STEAM. Då skulle A stått för Arts, i vid mening humaniora alltså. Nja säger bloggaren. Arts är givetvis viktigt, men om man blandar ihop allting i en enda stor sillsallad, är vi tillbaka vid startlinjen. Undrar om inte Arts kunde göra någon av eget typ av paket i stället. Samarbete är viktigt, men det är också vissa gränsdragningar. Det här tangerar ryktena om att Finland ska avskaffa alla läroämnen inom undervisningen? Måste vara en Trump-sanning säger bloggaren. Ämnesövergripande arbete är ok, men det är också ämnesgränser. Man lär sig inte effektivt fysik genom att se på en tavla av Rembrandt, gå på teater eller läsa Proust. Kanske däremot om man besvarar en välplanerad STEM-fråga???

 

Skärmavbild 2017-03-24 kl. 17.53.05.png

Dags för årets konferensresa. Temat är STEM, dvs Science, Technology, Engineering and Math. Texas Instruments är arrangör. Företagets produkter, främst just nu på mjukvarusidan, är aktuella i Finland dessa dagar, då studentexamen ska övergå i digital form. I fysik, kemi och till slut också matematik, kommer bland annat TI-programvaror att användas.

Dessa konferenser är alltid högintressanta. Man lär sig många nya infallsvinklar på det dagliga jobbet. Dagens inledande föredrag var två till antalet.

Skärmavbild 2017-03-24 kl. 17.50.48.png

Dr Katja Maass från Freiburg berättade om trender inom matematikundervisningen i sin hemtrakt i Tyskland. Man ser ut att ha samma problem vi ibland upplever i Finland. Studenterna anser att de kommer att klara sig bra i livet utan att behärska matematik och naturvetenskap. Pojkar ser ut att ha det lättare för dessa ämnen än flickor. Föreläsaren förslog några lösningsmodeller, bland annat att knyta an skolmatematiken till den värld vi lever i. En sak som många lärare redan gör, enligt bloggarens erfarenhet. Men problem finns! Man får kämpa på och se hur det går.

Exempel på ”det praktiska” stod nästa inledare för. Dr Hans De Clerk, som startat företaget Byteflies, berättade om sin arbete. Företaget utvecklar sk. bärbar teknologi. Man drömmer om en framtid, där smarta klockor, glasögon, smycken och annat kan göra en massa saker. Bland annat finns en chans att göra medicinska framsteg, påpekades det. Föreläsaren nämnde som exempel att man idag går till läkaren när man insjuknat tillräckligt. Bärbar teknik kunde förhandsvarna om att problem kommer att uppstå. Den kan vidare följa med hur man mår i realtid. Läkaren har säkert intresse av den informationen. Patientens uppfattning om sin hälsa, kan ju möjligen vara en aning subjektiv ibland. Ett annat intressant exempel är smarta brillor, som kan läsa användarens ögonrörelser. Ögat ha en lite potentialskillnad mellan hornhinna och näthinna. Den kan mätas mes små elektroder på huden, under och ovanför ögat. Vad gör man med den informationen? Föreläsaren nämnde att brillorna upptäcker om man håller på att somna bakom ratten. Då kan de slå larm och väcka bäraren via t.ex. haptik (en teknik som går ut på att man känner signaler, t.ex. så att skalmarna vibrerar till). Man kan också varnas om blicken tas ifrån vägen för länge. De som glor på mobiltelefonen då de kör, kan få en hälsosam varning om diverse risker. Tekniken kräver ett hopkok av olika vetenskaper för att utvecklas. Man måste ha fysiker och teknologer som utvecklar det tekniska, medicinare och biologer som ser till att man mäter rätt saker och på rätt sätt, utvecklare och marknadsexperter osv. Användningen är en annan aspekt. Hälsovårdspersonal som via bärbara givare får reda på att någon inte mår bra, måste vid eventuella hembesök kunna tolka givarna och kanske kalibrera om dem för nästa måttperiod. STEM behövs. inte bara bland experterna, utan överlag.

Skärmavbild 2017-03-24 kl. 17.48.31.png

Sedan blev det dags för Workshops. Dr Ian Galloway från Storbritannien ledde diskussionerna i en grupp på ca 15 personer plus personal från TI. Övergripande temat var kanske hur en god provfråga, eller överlag en av lärarens till eleverna ställd fråga  ska svara funtad? Diskussionerna vällde av och an. Man talade om epistemologi (professorer i matematik och pedagogi satt med i gruppen), öppna och slutna frågor osv. Slutklämmen var kanske närmst den, att en bra fråga inte alltid ska ha ett specifikt svar – något man kanske slår upp i Wikipedia eller läroboken. Frågan kan bli mera värdefull om den startar en process. En diskussion eller ett längre sökande och sammanställande av fakta. Nu säger säkert mången lärare att de alltid ställer sådana ”kloka” frågor. Som fysiker måste jag ändå erkänna att så inte hela tiden är fallet. Ofta blir det så att man frågar vilken massa en isbit har, om de smälts av 5 liter vatten med temperaturen si och så. Att räkna svaret är visserligen en process, men i grunden en entydig sådan. Inte mycket att diskutera.

Sedan blev det smått intressant. Vi fysiker talar ofta om modeller. Vi har modeller av hur Jorden rör sig kring Solen, vilken ström som går genom en ledning när spänningen varieras osv. Diskussionsledare IG ansåg sig skönja två typer av modeller, naturvetenskapliga och matematiska. Ofta anser vi dem vara synonyma, menade han. Som exempel nämnde han Keplers lagar. Johannes Kepler var en matematiker som sammanställde Tycho Brahes astronomiska observationer till en matematisk teori om hur Mars rör sig kring Solen. Senare kom Isaac Newton med i bilden och gav en viss grad av förklaring till varför rörelsen ser ut som den gör. En matematisk modell övergick i en fysikalisk. Ett motsatt exempel är Faradays modell med elektriska fältlinjer. Ingen matematik att tala om där. Bara en fyndig tanke. Sedan kom James Clerk Maxwell och sker ner sina berömda ekvation. Fysiken blev till matematik.

Diskussionen rullade på igen. Kontentan var kanske att en skarp gränsdragning mellan matematik och naturvetenskap inte alltid är en vettig idé. Kreativt samarbete kan föra saker och ting framåt. Sedan må modellen kallas vad man vill. Intressant tanke i alla fall.

Nu blir det rundvandring. Arrangörerna och en del av deltagarna har ställt upp montrar. Samtidigt får man lite kvällsmat. God stämning brukar det vara. Trevliga diskussioner om ditt och datt. Med tonvikt på STEM förstås. Livet är härligt!

 

Sällan har man sett en sådan lavin av inlägg och kommentarer i media, sociala och andra. Bloggaren avser förstås reaktioner på USAs nya president. Nu hörs röster för att det hela har gått för långt. ”Ge honom arbetsro”, har det sagts. ”Vänta och se vad han verkligen gör för beslut”, likaså. 

Det finns saker som inte är ok i flödet. En sådan är osakligheter om presidentens unga son. En liten kille som ser rädd och skygg ut. I den grad att dottern i Clinton-familjen, Chelsea, fräst till och bett folk låta honom vara ifred. Good for her! Hon har rätt.

Visst ska vi vrida och vända på det vi vill komma fram med. Lögner, rykten och falska nyheter ska vi undvika att sprida. Elakt förtal likaså. Ibland kan det förstås vara lite svårt att avgöra vad som är helt sant eller att behärska sig när man blir förbannad. Men man borde försöka!

Med detta sagt till saken. Vi ska inte tiga! Om en misogynt funtad person som gillar att ogenerat tafsa på damer och öppet anser människor ha olika värde, förvandlas till en av världens mäktigaste män, då ska världen ha ögonen på honom. Då ska vi reagera på eventuella snedtramp. Både innanför mexikanska muren och utanför densamma. Då ska flödet inte dämmas upp. Man gjorde så i Europa på 1930-talet. Fria journalistiken blockerades, precis som den förefaller göras idag. Alternativa ”sanningar” fanns också då. Rätt till åsikt blev då ett fromt önskemål i stället för en självklar rättighet. 

En del kommentatorer har sagt att det möjligen finns ett plus med regimen i USA just nu. Man har nått så långt man kan på populismens väg. Nu måste det ske en global skärpning. Man får ju hoppas det? Det finns dagar då bloggaren tvivlar lite. 

Bloggaren tänker så vi så inte ligga lågt. Sociala medier fanns inte i nazityskland eller det fascistiska Italien. Kanske hade de gjort en skillnad? Jag tror det.
 

%d bloggare gillar detta: