Category: Fritid


I morse sade vår gamla TV upp kontraktet. Den gick inte att få igång och luktade bränt. Fjärrkontrollen har inte fungerat på åratal, så vad sjutton. Vi bestämde oss för att köpa en ny. Iväg till Stockmann. Där fanns ingenting i lager. Bara apparater att visa upp och beställa. Nej! Vidare till Verkkokauppa. Där hittade vi en Sony som verkade ok. Mindre än den förra. Bara 32 tum, men fullt tillräckligt för oss. Den tog vi. Klar och bra bild i butiken.

Så bar det av hemåt. Att få igång en TV kan väl inte vara så svårt. 

Efter någon timme av ledningsdragning och slagsmål med inställningarna, kunde TV:n fortfarande inte läsa signalerna från digiboxen. En svart skärm var det enda vi såg. Samtal till servicenumret gav inte heller resultat. Bloggaren är fysiker och har en viss vana med trilskande teknik, men det här…


Längst uppe på fjärrkontrollen finns en knapp med texten Digital/Analog. Den provade bloggaren, precis som hundratals andra inställningar. Till slut blev det färgknapparnas tur. Det visade sig att grön-Digital/Analog öppnade en meny. Den såg precis ut som menyerna man fick upp med andra tangenter, men prova måste man ju och Viola som fransmännen säger! Igång gick fanskapet. Handboken var inte till någon som helst hjälp. Trial and error var det som gällde. Ordentligt av den vara dessutom. Ska det verkligen vara så här svårt? 

Jag skulle gärna höra någon av de inblandade ingenjörerna förklara logiken bakom dessa konstigheter. Hur i all världens namn ska en kanske lite småfumlig och ”otekniskt” person klara av sådant. Många apparater fungerar bättre nu och är lättare att ta ibruk idag än för 10 år sedan, men undantag finns tydligen. Märkligt!

Nej, en enda klar och tydlig meny ska det vara. Inte flera olika dolda som olika arbetsteam i fabriken hittat på av pin kiv! Skärpning!

Va?

I bloggarens ungdom, var äldre människor de som klagade hela tiden. Allt var bättre förr. Framför allt musiken är förfärlig nuförtiden. Bara skrän och oljud.

Läste någonstans att äldres förmåga att uppfatta ljudsignaler i bakgrundsbrus försämras med åldern. För mig själv stämmer det här bra. Jag hör inte vad folk säger i ett rum med mycket hössel. Utan att det egentligen är fel på hörseln. Det här kan vara väldigt jobbigt. I mitt jobb som lärare, skulle det vara hopplöst, om inte studenterna förstod att vara tysta när någon uttalar sig. Som tur är, förstår de flesta att hålla sig i skinnet. De gånger man får fräsa till är lätt räknade.

Bloggaren tror att vi här har orsaken till att äldre så ofta retar upp sig på musik. Man tappar kontrollen över det man borde höra när radion skvalar på. Utan kontroll blir man lätt irriterad. Och då skyller man på musiken.

Problemet försvinner inte om man bara knäpper av radion. Vi talar om olika typer av miljöproblem idag. Föroreningar, klimatstörningar, ”kemikalier” i maten osv. Förvånansvärt nog diskuteras bakgrundens ljudproblem sällan. Det är ju för fasen aldrig tyst idag! Det behöver ju kanske inte alltid vara det heller, men onödiga ljud finns det gott om. Datormusik med hög ljudnivå i klädaffärer, hissar och andra utrymmen t.ex. Bloggaren har direkta obehag vid tanken på att shoppa kläder. Det är ljudet som stör! 

Min absoluta mardröm är öppna kontorslandskap. En miljö där några skränfockar tar död på allt vad arbetsförmåga innebär för andra. Kan inte begripa att planerare och arkitekter tror på sådant. Det finns säkert de som gillar att breda ut sig i en sådan miljö. Alltid synas och framför allt höras. Sedan blir det lätt att ta äran åt sig när anspråklösare människor pinats till arbetsoförmåga! Läste om en dam som klassade sig själv som introvert. Hon led ordentligt i den öppna arbetsmiljön. Utan att var introvert själv ( tror jag), kan jag förstå henne mer än väl.

Bloggaren gillar att jobba i tystnad. Därför går jag hem från jobbet och justerar bullernivån så att jag kan fungera. Lejonparten av planering och efterarbete sker hemma! Ibland är radion eller TV/dator på i bakgrunden (lågmält). Men om jag ska samtala med någon, då stänger jag helst av hesa skränare och datormusiktrams. Börjar bli gammal märker jag. He he. 

Bra så! Bloggaren var inte en aggressiv motståndare till projektet G i Helsingfors, men skeptisk minsann. Staden kunde satsa sina pengar bättre tycker jag. På den egna sektorn, utbildning, t.ex. Nå, det gick som det gick. Klagar inte!

Det finns ändå en viss bitter eftersmak. När saken diskuterades, visade en del av oss sitt verkliga jag. Man såg ilska, småaktighet och besserwissermentalitet. Följde med diskussionstrådar i media, lyssnade på folk i buss och metro (ljudnivån på diskussionerna gjorde en till tjuvlyssnare).

Det är som om vett och etikett skulle saknas. Man hånar ofta motparten i stället för att lyssna och försöka förstå. Den egna åsikten är den rätta. Punkt!

Råkade bloggaren själv illa ut? En aning kanske. Fick ett par gånger höra att en fysiker förstås inte kan begripa sig på kultur. Är van vid argumentet och tar det med ro. Jag vet ändå mera om kultur än mången icke-fysiker vet om termodynamikens andra lag. Så det så!

Hur ska man reagera? Det enklaste skulle förstås vara att anamma diskussionsklimatet och bli aggressiv och sur själv. Då skulle man få spela ut och avreagera sig! Men någon ska ju sitta där och ta emot! Är det ok att spotta och fräsa jutan att tänka på hen man hånar?

I morse ilsknade ja till på musiken i radioapparaten. Hissmusik där datorn upprepar ett ackordmönster i en oändlig slinga. Artisten upprepar några fraser 84 ggr och tonas ut. Nästa liknande låt startar. Fick lust att fräsa till. Äkta hälften lugnade ner mig. Musikvalet baserar sig väl på någon sorts lyssnarundersökning, skulle man tro. Och bloggaren minns sin egen ungdom, när ingenting dög för de äldre. En generation som ansåg all musik producerad efter 1900 per automatik var skräp och att den egna åsikten var lika ”rätt” som Newtons absoluta rymd och tid.

Det är bra att bli påmind om sådant. Kanske det gör en lite vidsyntare och gör att man kämpar mot frestelsen att bara bränna på. Gräla, förtala och håna. Och sedan kalla det diskussion och rätt till åsikt!

Varför det? Därför att ordet vetenskap kan vara vilseledande. Det får många människor att tro att vetenskapspersonen vet allt värt att veta. Och så är det ju bara inte. Tvärtom.

Vetenskapen omfattar förstås en mängd kunskap. En del av den kunskapen är ändå att inse var gränserna mot det okända går. Om kunskapen är vetenskapens ena sida, är den andra att angripa problemen vid denna gräns och försöka rucka på den. Lite i taget kanske, men i alla fall. Det osäkra är vetenskapens eviga utmanare och inspiration. Utan den blir allting bara en trist katalogiseringsverksamhet. Utan det okända är vetenskapen i praktiken död.

Varför ta upp detta? Därför att bloggaren som fysiker ofta hör argumentet ”vetenskapen kan inte förklara allting”, när man för fram sina (ofta ovetenskapliga) åsikter. Argumentet är en tautologi, en självklar sanning. Det kunde jämföras med ” i morgon regnar det eller så regnar det inte”. Kanske skulle det värdeneutrala Science fungera bättre?

I gymnasiet försöker vi lärare ofta lära ut ett vetenskapligt tänkande. Med varierande framgång förstås. I det vetenskapliga tänkandet ingår många saker. Man måste ha ett rejält mått av ren kunskap. Matematik, fysik och andra naturvetenskaper, språk, grammatik, kultur, historia, samhällslära, konstämnen mm. Allt är viktigt. Man måste kunna hantera problemlösning, ha initiativförmåga, ta reda på, tänka kritiskt osv. Ett digert paket alltså. Många unga lyckas få med sig en hel del av detta. Men det finns också risker för att falla i vissa fallgropar. Man kan ha en allt för stark tro på någon auktoritet t.ex. En politiker eller en andlig ledare kanske.

För bloggaren är motsatsen till en vetenskaplig världsbild, en där man uttryckligen anser sig sitta inne med den ultimata sanningen. Där det man inte vet inte heller är värt att veta. Där man beskyller personen som har en vetenskaplig världssyn för dumheten att försvara något där det finns okunskapp!!

Varför kan inte alla gripa tag i en vetenskaplig världssyn och med kraft ta i problem, för att kanske lyckas göra framtiden lite ljusare. Antagligen därför att det är jobbigt att lära sig tänka vetenskapligt. Ordentligt jobbigt dessutom. Man måste satsa. Att ta någon annans ”sanningar” och sedan stänga dörren mot rim och reson, är så mycket lättare. Och så står man där med sin ”sanning”. Punkt. Bara den egna åsikten gäller. Evolution har aldrig förekommit. Bara den vita människan som talar den egna kommunens språk, har människovärde. Kvinnor är enfaldigare än män. Medicinsk hjälp behövs inte eftersom naturen/Gud/ödet nog rättar till alla problem. Äktenskap gäller man och kvinna. Vi har ingen mätbar inverkan på miljön. Osv. Listan kunde göras mycket längre.

Jag vill avsluta med att påpeka att en övertygelse av något slag inte måste utesluta ett vetenskapligt tänkande. Man kan både ha en politisk ideologi och tänka vetenskapligt. Eller ha en religiös övertygelse som inte slänger ut kritiskt tänkande genom dörren. Råkar vara gift med ett exempel på det sistnämnda. En balans mellan övertygelse och kritiskt vetenskapligt tänkande, kan vara en fin sak. Det är när den ena sidan helt dominerar, vi tenderar bli hallstarriga och besvärliga.

Fick en Kindle som födelsedagspresent av damerna i familjen. Vad är det, ifall läsaren inte stött på ordet. Kindle är en digital läsplatta. Man kan importera böcker via Amazon. Somliga kostar en slant, andra är gratis. Passade på att ladda ner lite olika. Samtliga Sherlock Holmes av Arthur Conan Doyle. Ett par deckare av Peter Robinson. Science Fiction av Ian Banks. En historik över puniska krigen. Platos samtliga skrifter (gratis), Bibeln – King James version (är agnostiker, men man måste ju grunda åsikterna på någonting). En hel del fysik. Och så vidare. Praktiskt i bussen eller på semestern, när man inte kan släpa halva biblioteket med sig!

Nu hör jag kommentarerna. Man kan inte läsa böcker så där! Det ska prassla! Det ska lukta gammalt damm. Det ska inte blinka, utan vara tydligt skrivet på papper.

Kan förstås försvara mig! Jag läser hur f..n jag vill. Prassla kan jag med annat. Dammlukt påminner mig om mina allergier. Blinkningar? Kindle blinker inte. Där utnyttjas elektroniskt papper. Ser ut som ett vanligt sådant, med en tunn plasthinns som skydd. Stadigt och bra. Ingen bakgrundsbelysning, åtminstone i min modell.

Det finns mera. Bloggaren blir äldre med åren (jösses vilken visdom) och kommer kanske att drabbas av skum syn. Då vill man ha ”grova ord” som äldre damen i Akademiska bokhandeln på jakt efter en ordentlig psalmbok! Fontstorleken kan lätt varieras! Praktiskt! Bilder, främst färgade sådana, blir en aning lidande, men det finns Kindle-appar för andra plattformer, där man kan kolla bilderna vid behov.

Men sedan det bästa! Man kan slå upp!!! Tänkte att nog fasen måste man prova på en litterär klassiker. OK. Laddade ner Ulysses av James Joyce. Har stött på mängder av människor som läst något 10-tal sidor för att sedan slänga boken ifrån sig. ”Ytligt” har man sagt. ”Oläsbart” har man hört. ”Möjligen oförståeligt” skulle bloggaren säga! Varför det?

Boken är inte enkel att traggla igenom. Det har jag konstaterat efter ca 100 sidor. Man stöter på en annorlunda, irländskt färgad, engelska, filosofi, historia, katolsk livsinställning och en allmänbildning som i dag inte är den passar in i normerna. Har läst sådant tidigare också, för att konstatera att jag inte förstår vart n:te ord. I början var n ett lågt tal. Ju mer man läste, desto större blev n, men jag måste erkänna att mycket fick passera okontrollerat.

Skärmavbild 2016-10-04 kl. 08.02.24.png

Men i Kindle är det så lätt att kolla! Man sätter fingret på ett ord eller uttryck och vips dyker det upp en ordbok! Otroligt! Tänk om bloggaren i ungdomen haft ett sådant verktyg!

Idag börjar man vakna i sin kritik mot digitaliseringen av skolan. Med rätta! Det är mycket rent idiotiskt på gång just nu. Men samtidigt finns det så mycket man kunde förbättra. Som konsten att välja rätt verktyg. Grunka eller program. Inte så att det påtvingas någon. Men så att fördelar presenteras och ges en möjlighet att utnyttjas!

Så det så!

 

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 20.25.06.pngIdag har bloggaren tillsamman med familj igen utforskat det rätt så nya hemmets närmiljö. Skärgårdsdagarna här i Esbo gav oss en möjlighet att besöka ön Pentala. Skärmavbild 2016-08-20 kl. 20.28.29.pngVädret var fint. Vi tog båten (gratis idag) och åkte i ca 15 minuter. Sedan lade vi till vid Paven på bilden ovan. Där hittar man en liten restaurang. Ett hembygdsmuseum planeras när den. Borde öppnas om några år, sägs det. Också utan museum, är ön värt ett besök. Vi promenerade från båtbryggan och rundade träsket. Några bilder bifogas.

IMG_1523.JPG

För en fd Helsingforsbo är det märkligt att hitta så här fina naturmiljöer bara några kilometer från hemmet! Före promenaden åt vi en liten lunch. Paella för några av oss, varm korv för resten. Kaffe och kex efter promenaden. Fin dag.

Det var inte bara naturen som fascinerade. Som fysiker är bloggaren förstås intresserad av vetenskapshistoria. Stötte på det faktum att fysikern Bruno Pontecorvo rörstig i trakten. Han är välkänd i de rätta fysikerkretsarna. Han hörde till en grupp fysiker som samarbetade med Enrico Fermi i Rom före andra världskriget. Senare hittar man honom i samband med forskning kring atombomberna. Pontecorvo hade ändå kommunistiska tendenser och hamnade i trångmål i samband med Fuchs-härvan i USA. År 1950 gjorde han slag i saken och flydde till Sovjetunionen. Flyktvägen gick via Sökö och vidare till Porkala, som ju då hade en sovjetisk militärbas där. BP dog så sent som 1993 i Dubna, Sovjetunionens/Rysslands motsvarighet till CERN. Han utmärkte sig som neutrinoforskare. Spännande historia. Tvärs genom hemknutarna rörde han sig. Där ser man!

Förutom naturskönhet, sysslade vi också med draktillverkning. Barnbarnen fick konstruera varsin liten drake. De ska ännu testas, men när flickorna sprang med dem, såg de ut att fungera. Rolig dag. Rekommenderar ön också vanliga dagar för den som vill se en vacker skogsmiljö. Vandringen på Pentala hör till sommarens fina stunder!

 

IMG_1527.JPG

  

Skärmavbild 2016-08-06 kl. 12.18.30

 

I samhället behöver vi regler. Skrivna och oskrivna. Bloggaren är inte samhällsfilosof, men har ändå den uppfattningen att ju mer vi klarar av att följa oskrivna regler, desto bättre. Förbud och påbud känns en aning trista.

Nu talas det om kraftiga inskränkningar gällande rätten att röka. Tobaksröken har redan försvunnit från de flesta platserna i vår miljö. Restauranger och andra offentliga platser t.ex. Det är bra! I bilar får man snart inte röka om minderåriga barna sitter i passagerarsätena. Det är också helt på sin plats. Balkongrökning??

Om en granne säger sig lida, borde balkongrökaren förstå att låta bli sin cigg. Det tycker bloggaren. Men ett allmänt förbud! Går vi in på den linjen, borde väl en viss konsekvens råda? Alltså andra förbud!

Bloggaren är allergiker. Det finns saker som hugger till mot andningen. Tobaksrök i måttliga mängder har aldrig gjort det för mig. Däremot har vi – som bilden visar – parfymer! Inte alla av dem, men många innehåller doftämnen som är mycket irriterande. I stationstunneln vid Hfors järnvägsstation finns en butik som säljer lukttvål. Den heter Trash eller Plush eller något. Jag måste bokstavligen hålla andan om jag går förbi. Om inte, har jag kännbara andningskramper flera minuter efter doftsensationen. Under en resa i Edinburgh för några år sedan, bodde jag i ett hotell, vars reception var granne med en butik i samma kedja. Blev tvungen att skynda mig förbi receptionen för att inte förstöra delar av dagen. Ibland passerar jag någon person med starka doftvatten på gatan och känner samma sak.

Den absoluta mardrömmen är att gå på operan eller en biograf och hamna i närheten av någon egotrippare som hällt halva pavan doftvatten över sig där hemma. Det kan förstör hela kvällen. Detta trots att jag är måttligt doftallergisk! Hur ska det inte vara för de (ganska många) som verkligen är känsliga? Det har blivit ok att skälla på rökare, men nämner man parfymerna, tenderar många personer anse att man sjåpar sig!

Förbjuder vi balkongrökningen, borde vi också förbjuda parfymer på offentliga platser, kosmetikadelningar planerade så att man måste passera dem för att komma in i butiker osv. På en resa hem från Oxford för något dygn sedan, låg ett moln av kraftig parfymdoft över väntrummen i Heathrow. Hemskt! Det här är INTE bara mitt problem. Jag känner till flera personer med verkliga svårigheter här. Saken borde absolut tas på allvar. Om vi nu ska ha förbud!

Det tycker bloggaren!

IMG_1503IMG_1502IMG_1504

Bloggaren reste som medlem i Fysiksamfundet i Finland. Vi hade som mål att bekanta oss med fusionsforskningen i Oxfordstrakten. Sammanlagt ca 10 personerna var vi. Äkta hälften kom med, trots att fysiken inte är hennes område. Men man kan ju se mycket annat i Oxford också minsann! Och lite av det vill jag nu blogga om.

Många av oss känner ju till det här med college-enheter i Oxford. Kända namn har de, Trinity, Christchurch, Balliol, Magdalen…

Vi besökte ett antal av dessa, turister som vi var, frugan och jag. Också en guidad tur hann vi med, vilket var bra. Många oklara frågor om hur det hela fungerar fick förklaringar.

Det finns ett University of Oxford. Collegen sorterar under detta, men med stor självbestämmanderätt. Universitet bestämmer motsvarigheten till våra läroplaner och sköter en viss byråkrati, men de enskilda college-enheterna, 38 till antalet,  väljer sina studenter.  Man ansöker alltså inte till UoO, utan till ett college. Det här skapar vissa problem. Tuffare skolor, som t.ex. Christchurch, har ett rykte om att vara ”svåra att komma in i” vilket minskar antalet ansökningar.

En annan detalj vi ofta funderat på här hemma, är om enheterna specialiserar sig. Svaret är ett absolut nej! Allting på listan över tillgängliga ämnen kan studeras vid alla enheter. Alltså 38 studieenheter i fysik t.ex.! Verkar otroligt konstlat och tungrott, men det har ju fungerat hittills! Intressant!

Det finns också ett nyare universitet med i bilden. Brooks University en bit utanför centrum. Lär ha en fin kvalitet. Vet inte om college-idén gäller där?

IMG_1478.JPG

Fusionen då! Vi började med att besöka JET – Joint European Torus. Här sysslar man med relativt storskalig fusionsforskning. Om någon inte riktigt är obekant med begreppen, kan jag berätta att fusionen är en alternativ form av kärnenergi. Man sammanslår lätta atomkärnor i stället för att klyva tunga som i dagens fungerande kärnkraftverk. Det ger massor av fördelar. En ren energi. Inga seriösa avfallsproblem. Otroligt stora energireserver. Inga risker för härdsmältor. Om någonting krånglar, slocknar processen. Men det finns tekniska problem. Det är inte lätt att bygga ett kärl som tål de temperaturer den heta plasman har (ca 10 ggr högre temperatur än i solens centrum). Plasman rör aldrig egentligen kärlväggarna, utan innesluts i en så kallad magnetisk flaska. En del av värmen läcker förstås till väggarna, som måste kylas. Det läcker också partiklar. Dessa träffar väggarna, vilka borde tåla sådant. Men på väg är man!

IMG_1476

Ett annat besök gick till Tokamak Enterprises, ett privatföretag som i mindre skala försöker bygga fusionsanläggningar. Vem vinner? Företagen eller den akademiska världen? Vill inte sia, men ju flera spelare, desto större chanser för genombrott någonstans.

IMG_1494.JPG

Viktigt? Visst. Äkta hälften, som är humanist, sade efter rundturen att det här är en framtid hon gärna skulle se barnbarnen kunna ta del av. I en värld där vi antagligen är ca 12 miljarder. I en värld där levnadsstandard inte bara är något rika västerlänningar har råd med. Att vrida ner inomhustemperaturen en grad, betyder ingenting i det stora hela. Det krävs radikala lösningar!

Äkta hälften fixade resan via ebookers. Möjlig budget trots ett snofsigt hotell, Randolph Macdonalds. Visade sig ha 5 stjärnor. Det var värt ett besök minsann.

IMG_1434.JPG

Oxford var en spännande och trolsk miljö. Efter 5 dygn i staden har vi en känsla av att ha sett det viktigaste, så där ur turistsynvinkel. Snart börjar nästa termin. Där och här hemma!

Avslutningsvis några bilder från någon av the Quads och Bodleian Library ( i vars läsesal det var förbjudet att fotografera), som en del känner till via den akademiska världen och andra tack vare att Harry Potter-filmserien delvis plåtats där. Mycket roligt i Oxford alltså! Må staden med sina skolor leva vidare i 700 år till – minst!

IMG_1473

Skärmavbild 2016-08-04 kl. 22.50.58

IMG_1493.JPG

 

 

 

 

 

Bild 16-07-2016 kl. 11.11

Morgonen inleds vanligen med en liten macka och en stor mugg kaffe. Och tidningar förstås. Hufvudstadsbladet och Helsingin Sanomat. Där kan man läsa om allt mellan himmel och jord. En del gott och en del ont. Dagens Hbl domineras av de vidriga nyheterna från Nice. En man, vars motiveringar man bara kan gissa sig till, lyckades ta livet av 80 människor på strandpromenad.

Hemskt, men man vill veta! Läsa och begrunda.

Bloggaren har ändå under senaste tiden tillsammans med äkta hälften funderat på hur nyheterna når oss. I vilken ordningsföljd alltså.

Sociala media kommer i regel först. Inte per automatik. Man måste ha ett visst nätvek av bekanta man litar på. Då hittar man allt möjligt i flödet. En del ren och skär underhållning eller skräp, men också nyheter. I går blev det här sällsynt tydligt. Sedan kommer samma nyheter i TV och radio. Ett dygn senare läser man motsvarande i bladen. Kanske med ett visst tidsperspektiv. Kanske med en viss journalistisk filtrering, kontroll och sammanställning. Men ändå. Gårdagens nyheter är bara inte så intressanta längre!

Vad hittade bloggaren på digitala media i går?

Givetvis eländet i Nice. Rapporter dök upp. Länkar till olika nyhetshus öppnades. Man slog på TV:n för att se mera. Men sociala media väckte en.

Militärkuppen i Turkiet. Intressant! Under en längre tid har bloggaren med en viss oro följt med hur religion blandats med politik i landet. Vad händer nu? Kan kuppen leda till en ökad demokrati? Eller motsatsen? Visst är nyheten intressant! Turkiet behandlades i HS, men pappersredaktionen på Hbl går tydligen hem klockan 16 eller så. (Tidningens digitala version hann med i karusellen).

Så har vi fallet med det märkliga kyrkoherdevalet i Petrus församling, där en ung man med de ”rätta” värderingarna motade en liberalare kvinnlig kandidat med större erfarenhet. Församlingen förvägrades en omröstning. Rådet valda bakom stängda dörrar. Nu har man på rättslig väg kommit fram till att förfarandet inte tålde dagsljus. Församlingen får stå för rättskostnaderna i en tid när fyrk inte finns! Nyheten har inte gått över tröskeln i de stora bladen (ännu??), men på webben dök den fort upp. Bloggaren är intresserad! Dessa ”små” nyheter har sina egna problem. De kan lätt i okontrollerad form slå över i skvaller och smutskastning. Man måste alltså ha filtren aktiverade.

Det finns flera inblandade saker här. Nyheter på media kommer fort. Men de är inte nödvändigtvis så exakta eller ens sanna. Det kan vara bra att låta journalisterna kolla upp, tänka efter och publicera. Vi står alltså inför en viss optimeringsuppgift här.

Men en sak är klar. Pappersbladen står inför en stor utmaning! Tror inte att jag kommer att läsa dem länge till!

Läste ett inlägg i svenska Yle enligt vilken man slarvar med information om allergener i livsmedel. Bloggaren är själv allergiker och vet vad det här kan innebära. Det kan verkligen gå åt h…e!

Vi allergiker försöker förstås undvika att gå i chock eller få andra lättare symptom. Inte bara för att skona omvärlden (det är ju besvärligt att stanna upp och hjälpa en insjuknad person), utan mest för att en allergisk reaktion kan vara så otroligt obehaglig.

De flesta reaktioner jag under mitt ca 60-åriga liv råkat ut för, har haft med nötter att göra. Hasselnöten är speciellt jobbig. Om jag får i mig bröd med hasselnötter, kommer reaktionen fördröjt. Ca 10 minuter typiskt. Men sedan kommer den. Det börjar med att all slemhinnor från munhålan ner i magen protesterar. Det känns som man skulle ha het flytande metall inom sig. Den här akut smärtsamma fasen räcker ca en halv timme. Sedan förstår tydligen kroppen att det var falsk alarm och läget i strupen lugnar sig. Men det kommer mera. Kraftiga utslag över hela kroppen. Pulsen stiger, liksom antagligen blodtrycket. Det blir svårt att andas. Det flimrar för ögonen. Det kan ta något dygn innan man är helt tillbaka i det normala tillståndet. Om bashälsan inte var god, kunde jag tänka mig att stressen kan vara direkt farlig!

Hasselnöten är inte den värsta allergenen. Fisk är betydligt värre. Nektarin och choklad likaså. Får man i sig av dem, kan läget bli livshotande. Under en resa i London för ca ett halvt år sedan fick jag i mig en liten mängd fisk i en kötträtt! Antagligen i form av Worcestersås, som ju lär innehålla ansjovis. Som tur var, blev mängden fisk ganska liten, men jag kände en andningsförlamning, som nästan fick mig att slå larm. Genom att varva ner, fick jag kontroll över läget, men obehagligt var det!

I Yles rapportering, nämner man att det slarvas med omnämnandet av allergener i varudeklarationer. Det kommer antagligen att kosta några av oss livet. Problemet är att många av oss inte tar allergier på allvar! Man uppfattar det som ett foliehatt-tillstånd! Bloggaren har personligen fått känna av det!

Som folkskoleelev råkade jag ut för att lärarna inte trodde på saken. De testade. Matade i hemlighet i mig någon sorts fanskap. Reagerade kraftigt! Hörde dem viska att allergin tydligen är verklig och inte inbillad. Ja ja! Efter den dagen blev läget bättre i skolan! I vuxenlivet har jag fått höra att det rör sig om psykosomatiska problem. Vill man äta fisk, kan man nog göra det! Så har vi humoristerna. ”Man blir intelligent av att äta fisk, ha ha haaa”. Märkligt att det inte syns bättre, har jag tänkt då.

Nu vill bloggaren inte gnälla och göra sig till, men nog vara bestämd på en punkt. Allergier är ett verkligt problem för många av oss! De ställer till med mycket besvär. Vi allergiker inbillar oss inte att vi har vissa svårigheter. Det hjälper om omvärlden förstås oss. Bloggaren har en lycklig situation här. Äkta hälften hjälper till med att kolla vad jag sätter i mig. Matlagningen anpassas. Barnbarnen – unga som de är – ser till att inte sprida choklad omkring sig då de har godisdag. Choklad är nämligen en kontaktallergen. Om någon bryter en chokladbit så att den smular, eller lägger choklad direkt på en bordsyta, kan bloggaren få besvärliga hudproblem. Men familjen förstår! De hjälper och det känns bra! Ute i världen kan det ibland bli svårare. Det skulle hjälpa om man lärde sig ta detta på allvar!

 

 

%d bloggare gillar detta: