Category: Fritid


Skärmavbild 2017-07-13 kl. 12.35.59

För ett årtionde sedan skulle bloggaren ha uppfattat frågan som absurd. Idag är jag inte så säker! Vissa elektroniska grunkor, som brödrostar, kylskåp och TV-apparater, är specialiserade grunkor, som används för ett specifikt ändamål. Inte blir man kompis med dem precis. Men dagens smarttelefoner och datorer är annorlunda. De har massor av egenskaper och färdigheter. Ibland upptäcker man någon ny behändig egenskap efter år av användning. Ofta dyker smarta appar upp, som gör det ännu mera spännande att umgås med apparaten.

Varför dessa tankar? På webben kan man läsa hur en del av oss vägrar befatta sig med t.ex. smarttelefoner. Ofta kommer man med snusförnuftiga kommentarer i stil med ”Jag föredrar att vara smart själv!”. Ok. Vi lever som vi vill. Det gör jag med! Och onekligen är smarttelefonen och datorn formidabla verktyg.

Bloggaren kollar ofta fakta på webben. Ligger Dakar söder om ekvatorn! Hur kan jag hitta rätt i Roms labyrint av gränder och gator (GPS + GoogleMaps)? Vad ska jag handla i butiken idag (uppdaterar köplistan kontinuerligt).

Man kan skriva in data, men också fråga muntligt med Siri-applikationen, som är förvånansvärt effektiv! ”Var placerade jag filen X igår?”. Siri levererar. (Talar lite omväxlande mellan telefoner och Mac-datorer här. Båda har Siri.)

Kommer inte på allt man kan göra just nu, men mycket är det! Genom tiderna har ett antal modeller prövats ut. Flera av dem (t.ex. Nokia) fungerade väldigt dåligt och väckte till slut nästan aggression när man måste använda dem. Idag har iPhone (och Mac) visat sig fungera som klockor tillverkade i Geneve. Prima. Jag gillar grunkorna. Bokstavligen!

När en fungerande dator eller telefon börjar tappa sugen, är det nästan med vemod man börjar planera en ny.

Jag anser inte apparaten vara en levande varelse. Inte ännu åtminstone. I framtiden, med noggranna definitioner om vad ”levande” innebär – kanske? Men det här är väl inte så konstigt. Visst kan en motorfantast vara förtjust i sin antika bil också. Bloggaren gillar ett litet antal apparater  hemmet. De känns bra och de är behändiga. Varför inte gilla dem?? Och erkänna det!

 

Annonser

Varför bloggar man?  Den frågan har jag hört många gånger. Ibland kan frågeställaren vara lite ironisk. En person som bloggar måste ha ett stort ego och vara något av en exhibitionist, kan det heta. Kanske det? So what?

Bloggaren ser inte så stor skillnad mellan läraryrket och bloggandet som hobby – eller vad man nu ska kalla det. En typisk gymnasielärare har studerat sitt ”ämne” och byggt upp en världsbild. Nu vill hen dela med sig! Utan den viljan, blir det pannkaka av hela yrkesutövningen. En lärare behöver både ego och ett drag av exhibitionism. Om inte, finns det annat att jobba med. Läraren har ändå en speciell status i sin klass. Man får i regel sagt det man vill säga. Man bestämmer takten och innehållet i det som ska genomgås. Så är det sällan utanför klassrummet.

Traditionella diskussioner mellan två eller flera individer har en tendens att slå fel. Det är som att balansera på lina. Vanligen trillar man av i någon riktning. Om t.ex. en av de diskuterande parterna tar mycket utrymme och inte ger andra taltur, slutar det hela innan det ens kommit igång. För att diskussionen ska lyckas, bör alla vara intresserade av det som behandlas och ha viljan att höra hur andra tänker. I praktiken är det inte alltid man når den här balansen. Debatter kan vara ett annat otyg. Politiska sådana i TV får adrenalinet att flöda. Man avbryter varandra, många pratar på en gång, programledaren kan ha en tendens att bombaredera debattörerna med frågor, utan att ge utrymme för svar. Ska man få en åsikt hörd, ska man vara snabb och högljudd. Alla vill kanske inte vara snabba och högljudda! 

Då kan det vara skönt att blogga i stället. Ingen avbryter. Ingen flabbar högljutt åt minsta felsägning. Ingen byter föraktfullt tema. I lugn och ro skriver man ner sina tankar. Kanske någon läser dem. Kanske inte. Men man får formulera sig. Och det vill man göra ibland. 

Snart är maj månad här. Och det snöar, blåser närmare 20 meter per sekund och är ca 3 grader varmt. I Tallinn alltså. Inte så  mycket bättre hemma tror jag? 


Men klaga vill jag inte. Morgonen var vädermässigt ok. Vi besökte KGB-musét i hotell Viru på förmiddagen. Otroligt vad våra sydliga grannar har fått stå ut med. Och idag finns det risker för motsvarande regimer. Se bara på Orbans Ungern! Musét borde besökas av en och annan individ, innan hen röstar i politiska val. 

Sedan lite strövtåg i gamla stan. Alltid trevligt. Följande nummer blev god mat på Rataskaivu 16. Efter det snabba ryck inomhus. Taxi till terminalen i snålblåsten och blötsnön. Får se hur resan över viken går. Vi har en drös vodkaturister ombord. Brittiska no less. Ett jävla liv. Utbildning? College of Ibiza kanske? 

Man ska ju inte generalisera. Inte önska UK ut ur EU för några fotbollshuliganers skull. Men ändå. Fint att se landsmän bete sig väl. Finländarens rykte som vodkaturist är kanske inte helt korrekt alla dagar. 

Allt detta får mig att tänka på följande reklam. 


För somliga spelares del, tror jag att bilderna borde kastas om! Vi ska se när vi kliver iland!

I morse sade vår gamla TV upp kontraktet. Den gick inte att få igång och luktade bränt. Fjärrkontrollen har inte fungerat på åratal, så vad sjutton. Vi bestämde oss för att köpa en ny. Iväg till Stockmann. Där fanns ingenting i lager. Bara apparater att visa upp och beställa. Nej! Vidare till Verkkokauppa. Där hittade vi en Sony som verkade ok. Mindre än den förra. Bara 32 tum, men fullt tillräckligt för oss. Den tog vi. Klar och bra bild i butiken.

Så bar det av hemåt. Att få igång en TV kan väl inte vara så svårt. 

Efter någon timme av ledningsdragning och slagsmål med inställningarna, kunde TV:n fortfarande inte läsa signalerna från digiboxen. En svart skärm var det enda vi såg. Samtal till servicenumret gav inte heller resultat. Bloggaren är fysiker och har en viss vana med trilskande teknik, men det här…


Längst uppe på fjärrkontrollen finns en knapp med texten Digital/Analog. Den provade bloggaren, precis som hundratals andra inställningar. Till slut blev det färgknapparnas tur. Det visade sig att grön-Digital/Analog öppnade en meny. Den såg precis ut som menyerna man fick upp med andra tangenter, men prova måste man ju och Viola som fransmännen säger! Igång gick fanskapet. Handboken var inte till någon som helst hjälp. Trial and error var det som gällde. Ordentligt av den vara dessutom. Ska det verkligen vara så här svårt? 

Jag skulle gärna höra någon av de inblandade ingenjörerna förklara logiken bakom dessa konstigheter. Hur i all världens namn ska en kanske lite småfumlig och ”otekniskt” person klara av sådant. Många apparater fungerar bättre nu och är lättare att ta ibruk idag än för 10 år sedan, men undantag finns tydligen. Märkligt!

Nej, en enda klar och tydlig meny ska det vara. Inte flera olika dolda som olika arbetsteam i fabriken hittat på av pin kiv! Skärpning!

Va?

I bloggarens ungdom, var äldre människor de som klagade hela tiden. Allt var bättre förr. Framför allt musiken är förfärlig nuförtiden. Bara skrän och oljud.

Läste någonstans att äldres förmåga att uppfatta ljudsignaler i bakgrundsbrus försämras med åldern. För mig själv stämmer det här bra. Jag hör inte vad folk säger i ett rum med mycket hössel. Utan att det egentligen är fel på hörseln. Det här kan vara väldigt jobbigt. I mitt jobb som lärare, skulle det vara hopplöst, om inte studenterna förstod att vara tysta när någon uttalar sig. Som tur är, förstår de flesta att hålla sig i skinnet. De gånger man får fräsa till är lätt räknade.

Bloggaren tror att vi här har orsaken till att äldre så ofta retar upp sig på musik. Man tappar kontrollen över det man borde höra när radion skvalar på. Utan kontroll blir man lätt irriterad. Och då skyller man på musiken.

Problemet försvinner inte om man bara knäpper av radion. Vi talar om olika typer av miljöproblem idag. Föroreningar, klimatstörningar, ”kemikalier” i maten osv. Förvånansvärt nog diskuteras bakgrundens ljudproblem sällan. Det är ju för fasen aldrig tyst idag! Det behöver ju kanske inte alltid vara det heller, men onödiga ljud finns det gott om. Datormusik med hög ljudnivå i klädaffärer, hissar och andra utrymmen t.ex. Bloggaren har direkta obehag vid tanken på att shoppa kläder. Det är ljudet som stör! 

Min absoluta mardröm är öppna kontorslandskap. En miljö där några skränfockar tar död på allt vad arbetsförmåga innebär för andra. Kan inte begripa att planerare och arkitekter tror på sådant. Det finns säkert de som gillar att breda ut sig i en sådan miljö. Alltid synas och framför allt höras. Sedan blir det lätt att ta äran åt sig när anspråklösare människor pinats till arbetsoförmåga! Läste om en dam som klassade sig själv som introvert. Hon led ordentligt i den öppna arbetsmiljön. Utan att var introvert själv ( tror jag), kan jag förstå henne mer än väl.

Bloggaren gillar att jobba i tystnad. Därför går jag hem från jobbet och justerar bullernivån så att jag kan fungera. Lejonparten av planering och efterarbete sker hemma! Ibland är radion eller TV/dator på i bakgrunden (lågmält). Men om jag ska samtala med någon, då stänger jag helst av hesa skränare och datormusiktrams. Börjar bli gammal märker jag. He he. 

Bra så! Bloggaren var inte en aggressiv motståndare till projektet G i Helsingfors, men skeptisk minsann. Staden kunde satsa sina pengar bättre tycker jag. På den egna sektorn, utbildning, t.ex. Nå, det gick som det gick. Klagar inte!

Det finns ändå en viss bitter eftersmak. När saken diskuterades, visade en del av oss sitt verkliga jag. Man såg ilska, småaktighet och besserwissermentalitet. Följde med diskussionstrådar i media, lyssnade på folk i buss och metro (ljudnivån på diskussionerna gjorde en till tjuvlyssnare).

Det är som om vett och etikett skulle saknas. Man hånar ofta motparten i stället för att lyssna och försöka förstå. Den egna åsikten är den rätta. Punkt!

Råkade bloggaren själv illa ut? En aning kanske. Fick ett par gånger höra att en fysiker förstås inte kan begripa sig på kultur. Är van vid argumentet och tar det med ro. Jag vet ändå mera om kultur än mången icke-fysiker vet om termodynamikens andra lag. Så det så!

Hur ska man reagera? Det enklaste skulle förstås vara att anamma diskussionsklimatet och bli aggressiv och sur själv. Då skulle man få spela ut och avreagera sig! Men någon ska ju sitta där och ta emot! Är det ok att spotta och fräsa jutan att tänka på hen man hånar?

I morse ilsknade ja till på musiken i radioapparaten. Hissmusik där datorn upprepar ett ackordmönster i en oändlig slinga. Artisten upprepar några fraser 84 ggr och tonas ut. Nästa liknande låt startar. Fick lust att fräsa till. Äkta hälften lugnade ner mig. Musikvalet baserar sig väl på någon sorts lyssnarundersökning, skulle man tro. Och bloggaren minns sin egen ungdom, när ingenting dög för de äldre. En generation som ansåg all musik producerad efter 1900 per automatik var skräp och att den egna åsikten var lika ”rätt” som Newtons absoluta rymd och tid.

Det är bra att bli påmind om sådant. Kanske det gör en lite vidsyntare och gör att man kämpar mot frestelsen att bara bränna på. Gräla, förtala och håna. Och sedan kalla det diskussion och rätt till åsikt!

Varför det? Därför att ordet vetenskap kan vara vilseledande. Det får många människor att tro att vetenskapspersonen vet allt värt att veta. Och så är det ju bara inte. Tvärtom.

Vetenskapen omfattar förstås en mängd kunskap. En del av den kunskapen är ändå att inse var gränserna mot det okända går. Om kunskapen är vetenskapens ena sida, är den andra att angripa problemen vid denna gräns och försöka rucka på den. Lite i taget kanske, men i alla fall. Det osäkra är vetenskapens eviga utmanare och inspiration. Utan den blir allting bara en trist katalogiseringsverksamhet. Utan det okända är vetenskapen i praktiken död.

Varför ta upp detta? Därför att bloggaren som fysiker ofta hör argumentet ”vetenskapen kan inte förklara allting”, när man för fram sina (ofta ovetenskapliga) åsikter. Argumentet är en tautologi, en självklar sanning. Det kunde jämföras med ” i morgon regnar det eller så regnar det inte”. Kanske skulle det värdeneutrala Science fungera bättre?

I gymnasiet försöker vi lärare ofta lära ut ett vetenskapligt tänkande. Med varierande framgång förstås. I det vetenskapliga tänkandet ingår många saker. Man måste ha ett rejält mått av ren kunskap. Matematik, fysik och andra naturvetenskaper, språk, grammatik, kultur, historia, samhällslära, konstämnen mm. Allt är viktigt. Man måste kunna hantera problemlösning, ha initiativförmåga, ta reda på, tänka kritiskt osv. Ett digert paket alltså. Många unga lyckas få med sig en hel del av detta. Men det finns också risker för att falla i vissa fallgropar. Man kan ha en allt för stark tro på någon auktoritet t.ex. En politiker eller en andlig ledare kanske.

För bloggaren är motsatsen till en vetenskaplig världsbild, en där man uttryckligen anser sig sitta inne med den ultimata sanningen. Där det man inte vet inte heller är värt att veta. Där man beskyller personen som har en vetenskaplig världssyn för dumheten att försvara något där det finns okunskapp!!

Varför kan inte alla gripa tag i en vetenskaplig världssyn och med kraft ta i problem, för att kanske lyckas göra framtiden lite ljusare. Antagligen därför att det är jobbigt att lära sig tänka vetenskapligt. Ordentligt jobbigt dessutom. Man måste satsa. Att ta någon annans ”sanningar” och sedan stänga dörren mot rim och reson, är så mycket lättare. Och så står man där med sin ”sanning”. Punkt. Bara den egna åsikten gäller. Evolution har aldrig förekommit. Bara den vita människan som talar den egna kommunens språk, har människovärde. Kvinnor är enfaldigare än män. Medicinsk hjälp behövs inte eftersom naturen/Gud/ödet nog rättar till alla problem. Äktenskap gäller man och kvinna. Vi har ingen mätbar inverkan på miljön. Osv. Listan kunde göras mycket längre.

Jag vill avsluta med att påpeka att en övertygelse av något slag inte måste utesluta ett vetenskapligt tänkande. Man kan både ha en politisk ideologi och tänka vetenskapligt. Eller ha en religiös övertygelse som inte slänger ut kritiskt tänkande genom dörren. Råkar vara gift med ett exempel på det sistnämnda. En balans mellan övertygelse och kritiskt vetenskapligt tänkande, kan vara en fin sak. Det är när den ena sidan helt dominerar, vi tenderar bli hallstarriga och besvärliga.

Fick en Kindle som födelsedagspresent av damerna i familjen. Vad är det, ifall läsaren inte stött på ordet. Kindle är en digital läsplatta. Man kan importera böcker via Amazon. Somliga kostar en slant, andra är gratis. Passade på att ladda ner lite olika. Samtliga Sherlock Holmes av Arthur Conan Doyle. Ett par deckare av Peter Robinson. Science Fiction av Ian Banks. En historik över puniska krigen. Platos samtliga skrifter (gratis), Bibeln – King James version (är agnostiker, men man måste ju grunda åsikterna på någonting). En hel del fysik. Och så vidare. Praktiskt i bussen eller på semestern, när man inte kan släpa halva biblioteket med sig!

Nu hör jag kommentarerna. Man kan inte läsa böcker så där! Det ska prassla! Det ska lukta gammalt damm. Det ska inte blinka, utan vara tydligt skrivet på papper.

Kan förstås försvara mig! Jag läser hur f..n jag vill. Prassla kan jag med annat. Dammlukt påminner mig om mina allergier. Blinkningar? Kindle blinker inte. Där utnyttjas elektroniskt papper. Ser ut som ett vanligt sådant, med en tunn plasthinns som skydd. Stadigt och bra. Ingen bakgrundsbelysning, åtminstone i min modell.

Det finns mera. Bloggaren blir äldre med åren (jösses vilken visdom) och kommer kanske att drabbas av skum syn. Då vill man ha ”grova ord” som äldre damen i Akademiska bokhandeln på jakt efter en ordentlig psalmbok! Fontstorleken kan lätt varieras! Praktiskt! Bilder, främst färgade sådana, blir en aning lidande, men det finns Kindle-appar för andra plattformer, där man kan kolla bilderna vid behov.

Men sedan det bästa! Man kan slå upp!!! Tänkte att nog fasen måste man prova på en litterär klassiker. OK. Laddade ner Ulysses av James Joyce. Har stött på mängder av människor som läst något 10-tal sidor för att sedan slänga boken ifrån sig. ”Ytligt” har man sagt. ”Oläsbart” har man hört. ”Möjligen oförståeligt” skulle bloggaren säga! Varför det?

Boken är inte enkel att traggla igenom. Det har jag konstaterat efter ca 100 sidor. Man stöter på en annorlunda, irländskt färgad, engelska, filosofi, historia, katolsk livsinställning och en allmänbildning som i dag inte är den passar in i normerna. Har läst sådant tidigare också, för att konstatera att jag inte förstår vart n:te ord. I början var n ett lågt tal. Ju mer man läste, desto större blev n, men jag måste erkänna att mycket fick passera okontrollerat.

Skärmavbild 2016-10-04 kl. 08.02.24.png

Men i Kindle är det så lätt att kolla! Man sätter fingret på ett ord eller uttryck och vips dyker det upp en ordbok! Otroligt! Tänk om bloggaren i ungdomen haft ett sådant verktyg!

Idag börjar man vakna i sin kritik mot digitaliseringen av skolan. Med rätta! Det är mycket rent idiotiskt på gång just nu. Men samtidigt finns det så mycket man kunde förbättra. Som konsten att välja rätt verktyg. Grunka eller program. Inte så att det påtvingas någon. Men så att fördelar presenteras och ges en möjlighet att utnyttjas!

Så det så!

 

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 20.25.06.pngIdag har bloggaren tillsamman med familj igen utforskat det rätt så nya hemmets närmiljö. Skärgårdsdagarna här i Esbo gav oss en möjlighet att besöka ön Pentala. Skärmavbild 2016-08-20 kl. 20.28.29.pngVädret var fint. Vi tog båten (gratis idag) och åkte i ca 15 minuter. Sedan lade vi till vid Paven på bilden ovan. Där hittar man en liten restaurang. Ett hembygdsmuseum planeras när den. Borde öppnas om några år, sägs det. Också utan museum, är ön värt ett besök. Vi promenerade från båtbryggan och rundade träsket. Några bilder bifogas.

IMG_1523.JPG

För en fd Helsingforsbo är det märkligt att hitta så här fina naturmiljöer bara några kilometer från hemmet! Före promenaden åt vi en liten lunch. Paella för några av oss, varm korv för resten. Kaffe och kex efter promenaden. Fin dag.

Det var inte bara naturen som fascinerade. Som fysiker är bloggaren förstås intresserad av vetenskapshistoria. Stötte på det faktum att fysikern Bruno Pontecorvo rörstig i trakten. Han är välkänd i de rätta fysikerkretsarna. Han hörde till en grupp fysiker som samarbetade med Enrico Fermi i Rom före andra världskriget. Senare hittar man honom i samband med forskning kring atombomberna. Pontecorvo hade ändå kommunistiska tendenser och hamnade i trångmål i samband med Fuchs-härvan i USA. År 1950 gjorde han slag i saken och flydde till Sovjetunionen. Flyktvägen gick via Sökö och vidare till Porkala, som ju då hade en sovjetisk militärbas där. BP dog så sent som 1993 i Dubna, Sovjetunionens/Rysslands motsvarighet till CERN. Han utmärkte sig som neutrinoforskare. Spännande historia. Tvärs genom hemknutarna rörde han sig. Där ser man!

Förutom naturskönhet, sysslade vi också med draktillverkning. Barnbarnen fick konstruera varsin liten drake. De ska ännu testas, men när flickorna sprang med dem, såg de ut att fungera. Rolig dag. Rekommenderar ön också vanliga dagar för den som vill se en vacker skogsmiljö. Vandringen på Pentala hör till sommarens fina stunder!

 

IMG_1527.JPG

  

Skärmavbild 2016-08-06 kl. 12.18.30

 

I samhället behöver vi regler. Skrivna och oskrivna. Bloggaren är inte samhällsfilosof, men har ändå den uppfattningen att ju mer vi klarar av att följa oskrivna regler, desto bättre. Förbud och påbud känns en aning trista.

Nu talas det om kraftiga inskränkningar gällande rätten att röka. Tobaksröken har redan försvunnit från de flesta platserna i vår miljö. Restauranger och andra offentliga platser t.ex. Det är bra! I bilar får man snart inte röka om minderåriga barna sitter i passagerarsätena. Det är också helt på sin plats. Balkongrökning??

Om en granne säger sig lida, borde balkongrökaren förstå att låta bli sin cigg. Det tycker bloggaren. Men ett allmänt förbud! Går vi in på den linjen, borde väl en viss konsekvens råda? Alltså andra förbud!

Bloggaren är allergiker. Det finns saker som hugger till mot andningen. Tobaksrök i måttliga mängder har aldrig gjort det för mig. Däremot har vi – som bilden visar – parfymer! Inte alla av dem, men många innehåller doftämnen som är mycket irriterande. I stationstunneln vid Hfors järnvägsstation finns en butik som säljer lukttvål. Den heter Trash eller Plush eller något. Jag måste bokstavligen hålla andan om jag går förbi. Om inte, har jag kännbara andningskramper flera minuter efter doftsensationen. Under en resa i Edinburgh för några år sedan, bodde jag i ett hotell, vars reception var granne med en butik i samma kedja. Blev tvungen att skynda mig förbi receptionen för att inte förstöra delar av dagen. Ibland passerar jag någon person med starka doftvatten på gatan och känner samma sak.

Den absoluta mardrömmen är att gå på operan eller en biograf och hamna i närheten av någon egotrippare som hällt halva pavan doftvatten över sig där hemma. Det kan förstör hela kvällen. Detta trots att jag är måttligt doftallergisk! Hur ska det inte vara för de (ganska många) som verkligen är känsliga? Det har blivit ok att skälla på rökare, men nämner man parfymerna, tenderar många personer anse att man sjåpar sig!

Förbjuder vi balkongrökningen, borde vi också förbjuda parfymer på offentliga platser, kosmetikadelningar planerade så att man måste passera dem för att komma in i butiker osv. På en resa hem från Oxford för något dygn sedan, låg ett moln av kraftig parfymdoft över väntrummen i Heathrow. Hemskt! Det här är INTE bara mitt problem. Jag känner till flera personer med verkliga svårigheter här. Saken borde absolut tas på allvar. Om vi nu ska ha förbud!

Det tycker bloggaren!

%d bloggare gillar detta: