Category: Resor


Idag svär han sin ed, Trumpen. En av de mäktigaste av oss människor blir han. Och världen håller andan. Hur ska det gå? 

Vi finländare bor i västvärldens östra utposter. Här oroar vi oss för vår speciella framtid i den stora malströmmen av händelser. Vi är ofta invaggade i en känsla av trygghet, falsk eller inte? De flesta av oss har undgått krig eller elände så stort, att vi inte kunnat åtgärda det om vi vill. Hur går det nu?

Det vet ingen. Men bloggaren tänker på det Nordamerika jag några gånger själv mött vid konferenser och andra resor. Det Amerika jag också tagit del av i vetenskapliga, kulturella och filosofiska tecken. Precis som här hemma, finns det alla sorters individer over there. Och majoriteten röstade inte på mister T! Det måste vi minnas. Fyra år av osäkerhet står säkert framför oss, om inte presidenten lyckas hålla ett tal eller twittra så virrigt att säkerhetsnätet dras åt kring honom och andra tar över. Efter det blir det nya val och nya utmaningar.

I min ungdom var det på modet att fördöma Amerika och idealisera Ryssland och Kina. Vi unga stod på eller nöra barrikaderna. Vi var inte alla engagerade på allvar, men samhällsfrågorna var på tapeten hela tiden och medvetenheten om politik större – tror jag. Samma gällde polariseringfen. Man tog ställning för det ena och stängde ut det andra.

Det här vill jag inte uppleva en gång till. I mitt fjärran Europa går mina tankar idag till de amerikaner jag mött. I riktiga livet eller i anden. De lever där. I skuggan av sitt vita hus och sin parlamentsbyggnad. Jag önskar dem styrka och uthållighet! Ni får rösta igen! 

IMG_1503IMG_1502IMG_1504

Bloggaren reste som medlem i Fysiksamfundet i Finland. Vi hade som mål att bekanta oss med fusionsforskningen i Oxfordstrakten. Sammanlagt ca 10 personerna var vi. Äkta hälften kom med, trots att fysiken inte är hennes område. Men man kan ju se mycket annat i Oxford också minsann! Och lite av det vill jag nu blogga om.

Många av oss känner ju till det här med college-enheter i Oxford. Kända namn har de, Trinity, Christchurch, Balliol, Magdalen…

Vi besökte ett antal av dessa, turister som vi var, frugan och jag. Också en guidad tur hann vi med, vilket var bra. Många oklara frågor om hur det hela fungerar fick förklaringar.

Det finns ett University of Oxford. Collegen sorterar under detta, men med stor självbestämmanderätt. Universitet bestämmer motsvarigheten till våra läroplaner och sköter en viss byråkrati, men de enskilda college-enheterna, 38 till antalet,  väljer sina studenter.  Man ansöker alltså inte till UoO, utan till ett college. Det här skapar vissa problem. Tuffare skolor, som t.ex. Christchurch, har ett rykte om att vara ”svåra att komma in i” vilket minskar antalet ansökningar.

En annan detalj vi ofta funderat på här hemma, är om enheterna specialiserar sig. Svaret är ett absolut nej! Allting på listan över tillgängliga ämnen kan studeras vid alla enheter. Alltså 38 studieenheter i fysik t.ex.! Verkar otroligt konstlat och tungrott, men det har ju fungerat hittills! Intressant!

Det finns också ett nyare universitet med i bilden. Brooks University en bit utanför centrum. Lär ha en fin kvalitet. Vet inte om college-idén gäller där?

IMG_1478.JPG

Fusionen då! Vi började med att besöka JET – Joint European Torus. Här sysslar man med relativt storskalig fusionsforskning. Om någon inte riktigt är obekant med begreppen, kan jag berätta att fusionen är en alternativ form av kärnenergi. Man sammanslår lätta atomkärnor i stället för att klyva tunga som i dagens fungerande kärnkraftverk. Det ger massor av fördelar. En ren energi. Inga seriösa avfallsproblem. Otroligt stora energireserver. Inga risker för härdsmältor. Om någonting krånglar, slocknar processen. Men det finns tekniska problem. Det är inte lätt att bygga ett kärl som tål de temperaturer den heta plasman har (ca 10 ggr högre temperatur än i solens centrum). Plasman rör aldrig egentligen kärlväggarna, utan innesluts i en så kallad magnetisk flaska. En del av värmen läcker förstås till väggarna, som måste kylas. Det läcker också partiklar. Dessa träffar väggarna, vilka borde tåla sådant. Men på väg är man!

IMG_1476

Ett annat besök gick till Tokamak Enterprises, ett privatföretag som i mindre skala försöker bygga fusionsanläggningar. Vem vinner? Företagen eller den akademiska världen? Vill inte sia, men ju flera spelare, desto större chanser för genombrott någonstans.

IMG_1494.JPG

Viktigt? Visst. Äkta hälften, som är humanist, sade efter rundturen att det här är en framtid hon gärna skulle se barnbarnen kunna ta del av. I en värld där vi antagligen är ca 12 miljarder. I en värld där levnadsstandard inte bara är något rika västerlänningar har råd med. Att vrida ner inomhustemperaturen en grad, betyder ingenting i det stora hela. Det krävs radikala lösningar!

Äkta hälften fixade resan via ebookers. Möjlig budget trots ett snofsigt hotell, Randolph Macdonalds. Visade sig ha 5 stjärnor. Det var värt ett besök minsann.

IMG_1434.JPG

Oxford var en spännande och trolsk miljö. Efter 5 dygn i staden har vi en känsla av att ha sett det viktigaste, så där ur turistsynvinkel. Snart börjar nästa termin. Där och här hemma!

Avslutningsvis några bilder från någon av the Quads och Bodleian Library ( i vars läsesal det var förbjudet att fotografera), som en del känner till via den akademiska världen och andra tack vare att Harry Potter-filmserien delvis plåtats där. Mycket roligt i Oxford alltså! Må staden med sina skolor leva vidare i 700 år till – minst!

IMG_1473

Skärmavbild 2016-08-04 kl. 22.50.58

IMG_1493.JPG

 

 

 

 

 

Skärmavbild 2016-07-01 kl. 10.29.26

Bloggaren gillar att ha en aning perspektiv på saker och ting. Därför några reflexioner så här lite på efterkälken. Har alltid sett mig själv som medborgare i Europa. Just nu har den känslan fått sig en stöt i sidan.

Folkomröstning? Låt oss för jämförelsens skull tänka oss en situation där en känd och kär skådespelare blir sjuk. Det är oklart om man borde operera eller köra på läkemedel. Ordnar man en folkomröstning? Sjutton heller. Man litar på att läkarna kan sin sak och väljer den optimala vårdmetoden! Nu har man i Storbritannien folkomröstat om betydligt viktigare saker! Följderna får vi se! Åsikterna gick i sär. Akademiker, företagsfolk och sansade politiker ville fortsätta samarbetet med EU, men de breda massorna, främst norr om London och söder om Skottland, ville annat. Och demokrati innebär att folkets vilja gäller, har jag hört. Må så vara, men frågan är om folket vet vad de vill? Kan vi lita på en åsiktskartläggning av det här slaget. Bloggaren  tror inte det! I stället borde vi ha en flerstegsprocess. Vi röstar på politiker vi litar på och utgår från att de kan sätta sig in i diverse problem och fatta vettiga beslut.

Saker och ting går i vågor. För ca 70 år sedan hade vi ett ödesdigert politiskt klimat i Europa och stora delar av världen. Kan vi dra paralleller till läget idag? Må verka lite långsökt, men ändå: Jag föreställer mig att mången som röstade för Brexit, jobbar på ”verkstadsgolvet” och alltså skulle föredra Labour-politik, där deras intressen bevakas aktivt. Hur går det nu? Brexit-förespråkarna röstade de facto på populister med knytningar till yttersta högern. Inte mycket intresse för ”donarnas” problem där, skulle man tro. Jag kan inte låta bli att föreställa mig hur rösterna skulle ha gått till politiker som Hitler och Mussolini om vi hade befunnit oss förflyttade ca 80 decennier bakåt i tiden. Bara en tanke!

Varför litar vi på t.ex. läkare, men inte på våra folkvalda? Varför i all världen satsar man på något så befängt som folkomröstningar? Jag vet inte! Kan bara gissa en aning.

Populisten inom dagspolitiken kan ha sitt finger med i spelet. Det är lätt att sitta i fonden och hiva ur sig lustigheter, ironi och hemgjorda förnuftskommentarer. Sådan ståupp-komik är lätt att gilla! Blir politikern sedan betrodd och ska göra någonting, är det inte lika lustigt längre. Det har man sett exempel på.

Media har ett jättestort ansvar här. Bloggaren har ofta förundrat sig över speciellt papperspressens karaktär i Storbritannien. Det kryllar av smaskiga nyheter om diverse kändisar, obehagliga kriminalfall och oegentligheter inom politik och affärsverksamhet. Man hittar få faktakollade goda nyheter! Kanske säljer blaskorna så här? Djuplodande analyser om dagspolitik är tyngre läsning än några rader text + bilder av kändisens eskapader i fyllan förra lördagen. Ändå borde tredje statsmakten axla sitt ansvar! I Finland betalar bloggaren en Yle-skatt (för statliga radio-, TV- och mediatjänster). Det gör jag GÄRNA om det garanterar kvalitet och faktakontroll. Samma gäller övriga media. Papperstidningen är tydligen på längre sikt allt mindre viktig, men de stora mediahusen kan jag nog tänka mig understöda också för diginyheter, om det står för motsvarande kvalitetskontroll.

Så har vi en detalj som sällan nämns i debatten. Man måste utgå från sig själv. Inte vara en av dem som säger att ”politik är tråkigt”, ”kunskap är det jag tycker”, ”demokrati betyder att allt ska fungera som jag vill” osv. Var och en av oss måste anstränga sig lite. Kanske analysera den egna åsikten en aning. Är det så här? Har jag rätt att gör på det här viset? Varför är min åsikt egentligen bättre än grannens? Det här låter förbaskat flummigt! Jag vet! Men ändå!

Bloggaren ska försöka anstränga sig. Just nu kommer jag t.ex. att verkligen följa med vad som sker i Storbritannien de närmaste åren! Går det riktigt bra, måste mina tankar om det enade Europa kanske tänkas på nytt! Vi får se!

 

 

 

 

 

Läste ett inlägg i svenska Yle enligt vilken man slarvar med information om allergener i livsmedel. Bloggaren är själv allergiker och vet vad det här kan innebära. Det kan verkligen gå åt h…e!

Vi allergiker försöker förstås undvika att gå i chock eller få andra lättare symptom. Inte bara för att skona omvärlden (det är ju besvärligt att stanna upp och hjälpa en insjuknad person), utan mest för att en allergisk reaktion kan vara så otroligt obehaglig.

De flesta reaktioner jag under mitt ca 60-åriga liv råkat ut för, har haft med nötter att göra. Hasselnöten är speciellt jobbig. Om jag får i mig bröd med hasselnötter, kommer reaktionen fördröjt. Ca 10 minuter typiskt. Men sedan kommer den. Det börjar med att all slemhinnor från munhålan ner i magen protesterar. Det känns som man skulle ha het flytande metall inom sig. Den här akut smärtsamma fasen räcker ca en halv timme. Sedan förstår tydligen kroppen att det var falsk alarm och läget i strupen lugnar sig. Men det kommer mera. Kraftiga utslag över hela kroppen. Pulsen stiger, liksom antagligen blodtrycket. Det blir svårt att andas. Det flimrar för ögonen. Det kan ta något dygn innan man är helt tillbaka i det normala tillståndet. Om bashälsan inte var god, kunde jag tänka mig att stressen kan vara direkt farlig!

Hasselnöten är inte den värsta allergenen. Fisk är betydligt värre. Nektarin och choklad likaså. Får man i sig av dem, kan läget bli livshotande. Under en resa i London för ca ett halvt år sedan fick jag i mig en liten mängd fisk i en kötträtt! Antagligen i form av Worcestersås, som ju lär innehålla ansjovis. Som tur var, blev mängden fisk ganska liten, men jag kände en andningsförlamning, som nästan fick mig att slå larm. Genom att varva ner, fick jag kontroll över läget, men obehagligt var det!

I Yles rapportering, nämner man att det slarvas med omnämnandet av allergener i varudeklarationer. Det kommer antagligen att kosta några av oss livet. Problemet är att många av oss inte tar allergier på allvar! Man uppfattar det som ett foliehatt-tillstånd! Bloggaren har personligen fått känna av det!

Som folkskoleelev råkade jag ut för att lärarna inte trodde på saken. De testade. Matade i hemlighet i mig någon sorts fanskap. Reagerade kraftigt! Hörde dem viska att allergin tydligen är verklig och inte inbillad. Ja ja! Efter den dagen blev läget bättre i skolan! I vuxenlivet har jag fått höra att det rör sig om psykosomatiska problem. Vill man äta fisk, kan man nog göra det! Så har vi humoristerna. ”Man blir intelligent av att äta fisk, ha ha haaa”. Märkligt att det inte syns bättre, har jag tänkt då.

Nu vill bloggaren inte gnälla och göra sig till, men nog vara bestämd på en punkt. Allergier är ett verkligt problem för många av oss! De ställer till med mycket besvär. Vi allergiker inbillar oss inte att vi har vissa svårigheter. Det hjälper om omvärlden förstås oss. Bloggaren har en lycklig situation här. Äkta hälften hjälper till med att kolla vad jag sätter i mig. Matlagningen anpassas. Barnbarnen – unga som de är – ser till att inte sprida choklad omkring sig då de har godisdag. Choklad är nämligen en kontaktallergen. Om någon bryter en chokladbit så att den smular, eller lägger choklad direkt på en bordsyta, kan bloggaren få besvärliga hudproblem. Men familjen förstår! De hjälper och det känns bra! Ute i världen kan det ibland bli svårare. Det skulle hjälpa om man lärde sig ta detta på allvar!

 

 

IMG_1543

Sportloven innebär att en massa barn är lediga en vecka. Inte nödvändigtvis sant för föräldrar! Det kan alltså uppstå vissa logistiska problem. I bloggarens hushåll brukar sportloven innebära att morfar och barnbarn är ”lediga” samtidigt. Äkta hälft och dotter hakar ofta på. Vi brukar resa någonstans. I år till London. Bildbevis ovan.

Fem dagar i storstaden. Vad gör man? Första dagen mest strövanden i centrum. S valde   dagens specifika mål, chokladbutiken M&M och Hamlyns leksakshandel. Morfar är chokladallergier och gick till Foyles bokhandel. Kom ut med ett antal cellulosaböcker i dessa trots alla digitala tider. Kvällen avrundades i krogen Bella Italia på Queensway med god italiensk mat.

Dag 2 blev det Hampton Court. Fröknarna har blivit intresserade av historia och då kanske speciellt vissa ruskigheter inom den vetenskapen. Vi tillbringade alltså 4,5 timmar med att spana efter spöken och fundera på han den åttonde Henrik och hans 6 fruar.

IMG_1057

Museitekniken har utvecklats en hel del sedan bloggaren senast besökte stället. Alla deltog med iver. Ovan äkta hälften. Vi kom överens om att bilden kunde heta ”Katarina av Aragonien tar en selfie”. Jo jo. Vi hittade också fram till labyrinten. Bloggaren och T hade det svårare att hitta fram till mitten av densamma, men se det gick till slut:

IMG_0684

Fullt månsken på kvällen! Här en nattbild. Månen bakom Londonhuset:

IMG_1065(1)

Tredje dagen blev det strövanden till Covent Garden och sedan blev det konst. Royal Academy of Arts hade en utställning med motivet trädgårdar. Fina tavlor av bland annat Moneten och Maneten. Flickorna gillade konsten och ville måla motsvarande hemma.

Följande dag blev det Towern. Mera kungligt elände som den där H8 hade ställt till med. På eftermiddagen shoppade de tre äldsta damerna, medan yngsta damen S och morfar gick på museibesök igen. Vi villa spana in dinosaurusar i Natural History Museum. Tyvärr var utställningen inte öppen. Vi pallrade oss till Science Museum i stället och tittade på allt möjligt. Fröken är fascinerad av talbaser och annat matematiskt. Vi åkte också flygsimulator med Red Arrows. Tufft. Oiii hörde man i kurvorna.

På kvällen blev det mat på krogen Sticky Fingers.

IMG_1544

Den ägs och drivs av Bill Wyman i bandet Rolling Stones. Jättegod mat och trevlig taffelmusik från den tiden rocken var äkta.

Sista dagen hade vi ganska gott om tid innan planet flög hem. Det blev en solig tur till ett av bloggarens absoluta favoritställen på planeten, Kew Gardens. Där ståtade man bland annat med en orkidé-utställning. En vandring bland trädkronorna slår inte heller fel. Rekommenderas!

IMG_1075IMG_1081

IMG_0687

Nej, London blir man bara inte trött på. Så är det!

 

 

Det har sina fördelar att vara gift med en akademiker inom ett annat område än man själv hittar sig i. Äkta hälften som är humanist, vidgar ofta vyerna. Hoppas också att jag själv kan göra det nu och då.

Vad hände den här gången? Med tidningen i handen sade hon det. Vi lever i en ny folkvandringstid! Javisst! Borde ha tänkt på det själv.  Bloggaren är inte historiker, men så mycket vet jag, att invandring har skett förut, både i historisk och förhistorisk tid. Romarna hade sina goter t.ex. Går vi längre bakåt i tiden, måste migrationen ha varit mycket viktig. Norra Europa var ju täckt av tjocka lager is för bara ca 10 000 år sedan. Sedan smälte isen och invandrarna dök upp. Påståendet att finnarna alltid har funnits här i Finland är alltså synnerligen relativt. Sett ur ett vidare perspektiv.

Över huvudtaget har bloggaren lite svårt med hård nationalism och stängda gränser. Det påstås att urbefolkningen i Amerika förvånade sig över att invandrarna för några hundra år sedan ansåg sig kunna äga jord. Av praktiska skäl måste man kanske staka ut en jordlott åt sig ibland, men jag förstår ”indianernas” (påstås vara en politisk inkorrekt term idag) förvåning. Hur kan man äga en del av sin planet? Äger man också luften ovanför och berget och lavan under lotten? Har man ett ansvar för hur lotten sköts? Om den vansköts, kan skadan i form av miljöförstörelse t.ex. sprida sig! Frågorna är många. Juridiskt må situationen vara klar, men etiskt är det inte så enkelt, påstår bloggaren.

Kan en folkgrupp på motsvarande sätt äga sitt land – sin nation? Tydligen anser många det. Blodiga konflikter och ytterst obehagliga krig har vi varit med om. För inte så länge sedan heller. Många konflikter lever lokalt kvar ännu idag. Är bloggaren ofosterländsk nu? Jag tycker inte det. Visst bryr jag mig om Finland, men det finns mera därute.

När EU grundades, hade jag en stark känsla av befrielse och lättnad. Jag kände mig ”hemma” i London och Berlin på ett annat sätt än tidigare. Mitt hemland var i utökad mening, hela Europa. Till och med de delar som inte hörde till EU. Om något hotar Finland, blir jag upprörd. Men det blir jag också om något hotar Nederländerna. Krisen i Grekland har berört bloggaren djupt. Vi har en värld utanför skogsbrynet.

Anser mig inte vara alltför blåögd. Visste att det unga EU hade problem att vänta sig. Inte föddes USA heller bara så att några politiker knäppte med fingrarna. Konflikter blev det. Till och med blodiga sådana. Men med tiden stabiliserades läget. Så också i EU tror jag.

Nu tycker bloggaren sig skymta nästa steg. Ett globalt ansvar?? En gemenskap över hela klotet. Det finns garanterat de som kallar mig naiv, men det ger jag blanka nånting i! 

Påstår inte att vi fritt ska öppna alla gränser. Sådant leder till lokala svårigheter. Vissa regleringar behöver vi, men det gäller i ”båda riktningarna”. Vi måste kunna sköta vårt eget samhälle OCH ta ansvar för andra. Att stänga in sig, hata och förakta allt främmande är inte en lösning. En kultur som den i detta land, överlever om den är överlevnadsduglig. Det är fråga om en sorts kulturell evolution. Vi ökar inte denna överlevnadsduglighet genom att stänga in oss och sitta där och gräma oss. En kultur behöver inslag utifrån och kontakter att visa sin duglighet för. Är man inte stolt över sin kultur på ett öppet och vänligt sätt, är den antagligen dödsdömd.

Det finns de som var rädda för inflytande utifrån tidigare också. Det enorma och mäktiga romerska imperiet fick lov att ta emot invandrare, främst från ockuperade länder. Det måste ha funnits främlingsfientlighet. Men det hjälpte inte. Man kunde inte isolera sig, hur mycket man än ville. För ca 1500 år sedan försvann de sista resterna efter vad som en gång varit Rom. Så kommer det att gå med andra kulturer och nationer också, vare sig vi vill det eller inte. Men vi kan vara mentalt förberedda på utvecklingen. Vi har tillgång till mycket mera än den lilla jordlotten! Om vi lever förståndigt!

  
Skolan har nu kommit igång. En vecka har vi jobbat i Brändö gymnasium. Bloggaren bor ca 20 km från jobbet, så resan tar sin tid. Ca 40 minuter med kommunala färdmedel. Helt ok. Man kan ju läsa eller blogga! Och observera trafiken. 

Vi har skakats av trista nyheter. En bilist greps för någon vecka sedan av raseri och rammade – tydligen med avsikt – en cyklist, som dog av sina skador. Tragiskt! Visst finns det bilister som beter sig idiotiskt. Men det gör andra trafikanter också. Bloggaren har inte haft problem med bilar i trafiken i år. Som fotgängare alltså. Jag följer trafikreglerna, använder skyddsvägar. Stannar vid rött ljus osv. Det fungerar rätt så bra. Men se cyklisterna. 

Ett praktställe för observationer om morgnarna är Brändö parkväg. Har funderat på att rigga upp en videokamera för att visa vad jag menar. Här har vi vanliga körbanor och en trottoar med indelningen cyklister på ytterkanten och fotgängare längst bort från trafiken. Fungerar det? Nej! Cyklisterna ser ofta ut att uppfatta hela vägen plus trottoarerna som sin personliga tummelbana. Dessutom vet de inte skillnad på höger och vänster. En liten respekt ser de ut att ha för bilar. Kanske har de lärt sig den hårda vägen. Men fotgängarna är tydligen utsatta för hobbyjakt. Poäng för varje tackling! Tre gånger i år har bloggaren slagit ihop axlarna med cyklister som ljudlöst närmat sig bakifrån i racerfart! En av stötarna var verkligen hård! En åldring hade stupat direkt. Jag gick längst ute mot kanten på fotgängarnas sida. Cyklisten körde alltså i helt fel fil. Reagerade cyklisten? Nej!! Vidare bara! 

Ibland får det hela komiska drag. Två racercyklister lyckades häromdagen köra parallellt och på något märkligt sett trassla in sig i varandra. Ingen föll, men adrenalinet flödade. Översätter fritt från finskan: ”Jävla idiot!”. ”Håll käften. Du är en mycket större idiot än jag!”. Ja ja. 

Det är klart att vi alla ska ha respekt för varandra därute i trafiken. Vill ändå påpeka att jag som fotgängare ofta blir heligt förbannad på tvåhjulingarna. Och det säger jag till om!

image

Bloggaren har firat sin 60-årsdag. Tiden den går. Råkar ha en familj med festfixarhobby, så firandet blev nog så intressant. Bilden visar hur festprogrammet presenterades. Med jämna mellanrum tog bloggaren emot ett kuvert. Där kunde man läsa om nästa programnummer.

Det började några dagar på förhand. Uppmanades packa mediciner (som behövs i den här åldern sägs det)  plus lite annat nödvändigt. Sedan bar det av. Vi var sex personer med om det hela. Äkta hälften, dottern och svärsonen, samt två resglada barnbarn. Stockholm var målet. Över viken seglade vi med Viking Line. God mat ombord och trevlig samvaro. På kvällen bjöd familjen på cocktail och svärsonen på en god cigarr. I Stockholm började vi dagen med ett besök i Vasamuseet. Det var exakt vad firaren själv hade önskat sig. Det var länge sedan sist och barnbarnen har hört om Vasaskeppet i skola/förskola. Måste alltså studeras. Det gjorde vi med besked. Lyckat!

image

Bilden visar inbjudan till Vasamuseet. När vi var klara med det delade vi på oss. De yngre damerna med far och morfar strövade till Akvariet bredvid Vasamuseet. Övriga resenärer shoppade. Akvariet är en trevlig sevärdhet för barn i olika åldrar. Mycket funderande över naturens mångfald. På kvällen fick jubilaren följande innehåll i ett av kuverten:

image

Gissa! Jo inbjudan till krogen Gyllene freden förstås! Fin avrundning på dagen. Hovmästaren, som i den kulturella mångfalden visade sig vara svensk/ungrare, berättade att barn i finländska och norska familjer var till glädje för personalen – i motsats till landets inhemska. De förstnämnda brukar sitta och njuta av maten och situationen, de sistnämnda påmnner om en kvantmekanisk vågfunktion – man vet aldrig var man har dem! Barnbarnen satt vid bordet och tog det lugnt. Lite enkel frågesport räckte till för att hålla humöret uppe. Det är ok. Det är bra med ordning och reda, men kadaverdisciplin behövs inte, man måste bara låta var och en säga sitt och höra på varandra.

Nästa dag blev det lite tid över för fritid. Bloggaren besökte bokhandlarna, som ju hör Stockholm till. Hedengrens, som tydligen tyvärr ska sluta, och så Akademibokhandeln. Några trevliga böcker fastnade i köpkorgen. Allmänt mysströvande. Damerna besökte Livrustkammaren. Sedan tapas-lunch på Bistro Boheme och en kopp kaffe med tilltug på Vetekatten.

På båten hem väntade ännu en fin kvällsmiddag på Food Garden. Lugnare än smörgåsbordet. Gott och trevlig personal.

Man måste vara glad över allting som fungerar här i världen. Att höra till en festfixarfamilj, det räknas in här.

Tackar alla FB-vänner och andra för gratulationer. Tackar också fixarna för en fin dag!

IMG_0534

image

Hemma igen. Veckan i Oia (som lär uttalas ”Ia” – stumt O), Santorini, Grekland, är avklarad för i år. Bloggaren kunde rekommendera Oia av många skäl. Lugnt vissa tider av dygnet. Vid solnedgången dyker det upp busslaster av turister, men dem kan man undvika. Byn har samlat på sig konstnärer och hantverkare. Butikerna har alltså ganska ”klassiga”prylar att sälja, i stället för bara kitsch. God mat. Bokstavligen himmelska promenadstråk. GPS ger höjden över havsytan + 120 m.

Här ska en pärla nämnas. Bokhandeln Atlantis. Den är lite, men värd ett besök. Utbudet är visserligen lite begränsat, men semesterlitteratur på olika språk och hyggliga böcker om filosofi kan man hitta. Handeln drivs av en grupp entusiaster. Man kliver ned längs en brant trappa och in i en liten grotta. Där hittar man ett och annat. Ägaren och personalen bor tydligen i ”fastigheten”. Bakom hyllorna hittar man små sovalkover och minikök. Lite hippiestuk över det hela. Passar in i gatubilden. Längs bokhyllan löper en smal skranglig stege uppåt. Klättrar man längs den i jakt på böcker, hittar man småningom upp på takterassen med en fin utsikt över solnedgång och vulkankaldera på en och samma gång. Suveränt.

Vilket leder in på inläggets egentliga tanke. Läser vi böcker idag? Håller böckerna på att klassas ut av digitala media och annat? Bloggaren tycker sig se en massa tyckare i farten idag. Man tycker att det var bättre förr. Man gnäller om dopaminbehov och underhållningsbildning. Man påstår att alla jäktar och stressar. Man kan inte varva ner och njuta av en bok. Bla bla.

En central historia är det här med att folk idag splittras för mycket och inte kan koncentrera sig på en klassisk bok. Så sägs det. Man väntar sig snabba kickar av tillfredsställelse, med dopaminökning som följd. Kanske det. Är inte biokemist och sakkännare. Googlade lite om dopamin och blev inte så väldigt mycket klokare, men är ju bara naturvetare. Vi låter tyckarna tycka. (Skulle gärna se någon av dem verkligen definiera dopaminhormonets verkningar!!!)

Några egna observationer?

Javisst. Barnbarnen var med på resan. På dagarna gillar de att peta på telefoner och spela spel när vi vänta på räkningen i restaurangen eller då de vuxna vilar lite. Däremellan gör de massor av andra saker. Simmar, gungar i lekparker, vandrar, går på museum, äter lite glass, åker bil med familjen… Något digitalt överutbud blir det knappast frågan om. Kvällarna då? Mamma läser sagor för dem. Sedan varvas det ned. Äldre damen, som ska börja på åk 3, tar sig en klassisk bok (Tove Jansson tror jag) och läser en god stund, tills sömnen kommer. Yngre systerns har ännu inte börjat skolan, men läser hyggligt ändå. Sitter ofta med nosen i någon skriven text. De ser ut att anamma böcker båda två. Hur är det med resten av sällskapet. Mamma klassar jag som storläsare. Äkta hälften och mig själv med. Böckerna har inte försvunnit. De har kompletterats av annat.

Människors intresse för bokhandeln Atlantis tyder på att många andra har liknande bokintressen.

Mina egna läsvanor har visserligen påverkats. Läser en del romaner, men det blir ganska mycket facklitteratur. Märker att jag ofta sitter med paddan bredvid mig när jag läser någonting. Om jag stöter på en referens (Algebrans fundamentalas, de Moivres sats, komplementaritetsprincipen, Plutos status som planet just nu …), slår jag snabbt upp det hela på webben, bara för att kolla att jag fattat rätt. Sedan läser jag vidare. Det här är nytt och kan knappast vara fel?? Visserligen påstår en del människor att det är åt skogen. Man fördummas säger de! Man ska minnas!! Det är äkta intelligens! Bloggaren tycker olika. Visst är det bra att minnas, men minnet är bedrägligt. Man minns fel och är samtidigt ofta övertygad om att man ”vet”. Bättre att kolla. Har man rätt, får man kanske en dopaminkick. Men det är väl fel det med…

En återblick. Hur var det i min egen ungdom? Läste alla då? Skräp heller. Några läste, andra lät bli. Man kunde på sin höjd läsa lite tidningsrubriker. Känner minsann människor i min egen generation, som i praktiken aldrig rör en bok. De blir inte sämre för det, men deras intresse för böcker är lamt. Vi är olika. Bloggaren kan t.ex. inte tåla teater, men anser sig inte vara någon kulturbarbar för det. Har andra intressen. Några av icke-läsarna har direkt berättat om sina aggressioner mot ”kulturprissarna”, som de anser gå med näsan i vädret och vara fisförnäma.

Vi är som vi är. Vi kan olika saker. Vi har olika intressen. Vi får väl våra dopaminkickar av olika saker. Bloggaren tror att böcker kommer att överleva länge till, om inte i cellulosaformat, så i form av eböcker eller annat. Men det är väl fel att läsa sådana också?? Tyckarnas mängd är stor.

image

Semester i Oia, Santorini. Det har varit en fin vecka, med solsken, 30 grader värme och allmän trivsel.

Och hur är det med den ekonomiska krisen, i media rapporterade generalstrejker och allmänt kaos? Faktum är, att om vi inte hade varit medvetna om problemen, skulle vi inte ha märkt någonting!

Grekerna brukar fråga varifrån man kommer. När man idag säger Finland, drar en liten skugga över frågarens ansikte. Inte aggression om bloggaren tolkar minen rätt. Snarare ett trött vemod. Har varit stoltare över min nuvarande nationalitet. Men vänligheten mot turisten kvarstår. Ingen har behandlat oss illa!

Nu är jag inte naiv, skulle jag villa påstå. Det finns massor i Grekland som måste fixas. Det är inte heller ok att så där bara avskriva eventuella skulder, men…

Förändringar och reformer som inte kommer inifrån blir grunda, tror jag. Påtvingade regler och begränsningar kanske fungerar på kort sikt, men lämnar de bestående intryck på kulturen?? Väcker de inte bara aggressioner och beskyllningar på utomstående?

Som lärare vet jag att det är mer eller mindre omöjligt att lära ut någonting åt den som inte är motiverad. Att motivera en ung människa är inte alltid lätt, men det händer att det lyckas – och då blir det bra. Också kulturer kan förändras. Finland idag har utvecklats långt ifrån det agrara samhälle som gällde för 100 år sedan. Anpassning krävs och sker! Kommer säkert att gälla Grekland också.

I media läser man om hur grekerna är lata plus andra fördomar. Kom hit och se efter bara. De som jobbar, gör det från tidiga morgonen till sena kvällen. Skulle kanske behövas vissa begränsningar defacto! Som en arbetstid på max 8 timmar? Arbete i skift?

Känner mig lite trött på det politiska klimatet hemma i Finland och ute i Europa just nu. Har svårt att tänka mig att man i USA skulle stänga dollarkranen till en av delstaterna om man inte där lever upp till förväntningarna. Nog fasen borde Europa nå samma standard! Ta hand om varandra och ställa krav på samma gång.

Nåja. Är ju inte expert på politik och ekonomi. Vet att jag är en tyckare! Men det har jag rätt till. Tänker fortsätta stöda detta märkliga kaotiska land. Så långt jag nu kan!

 

 

 

%d bloggare gillar detta: