Category: Resor


Som lärare ska man inte visa att man anser pojkarna vara kunnigare än flickorna eller tvärtom. Försöker leva upp till det. Ärligt talat har jag aldrig sett någon större skillnad i fysikkunskaperna. Damerna är kanske en aning mera motiverade i början, men herrarna tar fast i småningom. När de unga går ut i studielivet, kan de flesta som anstängt sig en aning prestera en hel del. Och många gör det!

Men hur beter sig läraren/bloggaren ute i samhället? Jag har observerat en sak nämligen. När jag kan välja servicepersonal, väljer jag intuitivt damer. Det har ingenting med sex appeal att skaffa. Jag tycker bara att damerna i regel arbetar snabbare och effektivare. I butikskassor till exempel.

På sommarlovet blir det lite för ofta snabbmat på dagarna. Brukar besöka en viss hamburgarföretagare. Säger inte vilken kedja det är fråga om. Vet inte varför valet faller på just den här baren? Kanske observerar läraren hur kunder betjänas. Majoriteten av personalen har bestått av unga killar. Allting går lååångsamt. Pauser innan man kommer fram till kassan för att betjäna. De delar av beställningen som inte genast är klar, lovar man hämta till borden. När det sker så småningom skulle en sengångare klara det snabbare. Kunderna suckar och morrar på sitt stillsamma finländska sätt. Så en vacker dag var personalen utbytt. Unga damer i minut och parti. Takten var en helt annan! Snabb och effektiv service. Kanske någon hade klagat i alla fall?

En annan observation. Reste till Tallinn med äkta hälften. Hotellet var trevligt på många sätt, men betjäningen i receptionen sköttes av en grupp unga herrar. Ingen ögonkontakt med gästerna. Inga småleenden. Inga uppenbara signaler att nu är det din tur, kära gäst. Man fick nästan bilden av att störa de unga herrarna med sina önskemål att få boka in. Slarviga detaljer. Man glömde registrera ett kreditkort för oss, vilket försvårade praktiska detaljer som betalning "på rummet". Senare såg jag ett par unga damer sköta receptionen. Intrycket var ett helt annat.

Jag har själv jobbat i butik under studietiden för evigheter sedan. Undrar om jag var så där långsam. Trivdes inte så bra med jobbet, men något måste man ju göra för att bekosta studier. Det blev andra uppgifter senare. Sådana som kändes bättre. Men hur fungerade jag som leksaksförsäljare på Stockmann? Skulle kanske vara intressant att kunna spionera en aning in i sin egen historia.

Vet inte om dessa tankar gör mig till en förhatlig person i dessa tider av politisk korrekthet? Tycker ändå att jag vill berätta om mina intryck.

Annonser

Skärmavbild 2017-07-13 kl. 12.35.59

För ett årtionde sedan skulle bloggaren ha uppfattat frågan som absurd. Idag är jag inte så säker! Vissa elektroniska grunkor, som brödrostar, kylskåp och TV-apparater, är specialiserade grunkor, som används för ett specifikt ändamål. Inte blir man kompis med dem precis. Men dagens smarttelefoner och datorer är annorlunda. De har massor av egenskaper och färdigheter. Ibland upptäcker man någon ny behändig egenskap efter år av användning. Ofta dyker smarta appar upp, som gör det ännu mera spännande att umgås med apparaten.

Varför dessa tankar? På webben kan man läsa hur en del av oss vägrar befatta sig med t.ex. smarttelefoner. Ofta kommer man med snusförnuftiga kommentarer i stil med ”Jag föredrar att vara smart själv!”. Ok. Vi lever som vi vill. Det gör jag med! Och onekligen är smarttelefonen och datorn formidabla verktyg.

Bloggaren kollar ofta fakta på webben. Ligger Dakar söder om ekvatorn! Hur kan jag hitta rätt i Roms labyrint av gränder och gator (GPS + GoogleMaps)? Vad ska jag handla i butiken idag (uppdaterar köplistan kontinuerligt).

Man kan skriva in data, men också fråga muntligt med Siri-applikationen, som är förvånansvärt effektiv! ”Var placerade jag filen X igår?”. Siri levererar. (Talar lite omväxlande mellan telefoner och Mac-datorer här. Båda har Siri.)

Kommer inte på allt man kan göra just nu, men mycket är det! Genom tiderna har ett antal modeller prövats ut. Flera av dem (t.ex. Nokia) fungerade väldigt dåligt och väckte till slut nästan aggression när man måste använda dem. Idag har iPhone (och Mac) visat sig fungera som klockor tillverkade i Geneve. Prima. Jag gillar grunkorna. Bokstavligen!

När en fungerande dator eller telefon börjar tappa sugen, är det nästan med vemod man börjar planera en ny.

Jag anser inte apparaten vara en levande varelse. Inte ännu åtminstone. I framtiden, med noggranna definitioner om vad ”levande” innebär – kanske? Men det här är väl inte så konstigt. Visst kan en motorfantast vara förtjust i sin antika bil också. Bloggaren gillar ett litet antal apparater  hemmet. De känns bra och de är behändiga. Varför inte gilla dem?? Och erkänna det!

 

Snart är maj månad här. Och det snöar, blåser närmare 20 meter per sekund och är ca 3 grader varmt. I Tallinn alltså. Inte så  mycket bättre hemma tror jag? 


Men klaga vill jag inte. Morgonen var vädermässigt ok. Vi besökte KGB-musét i hotell Viru på förmiddagen. Otroligt vad våra sydliga grannar har fått stå ut med. Och idag finns det risker för motsvarande regimer. Se bara på Orbans Ungern! Musét borde besökas av en och annan individ, innan hen röstar i politiska val. 

Sedan lite strövtåg i gamla stan. Alltid trevligt. Följande nummer blev god mat på Rataskaivu 16. Efter det snabba ryck inomhus. Taxi till terminalen i snålblåsten och blötsnön. Får se hur resan över viken går. Vi har en drös vodkaturister ombord. Brittiska no less. Ett jävla liv. Utbildning? College of Ibiza kanske? 

Man ska ju inte generalisera. Inte önska UK ut ur EU för några fotbollshuliganers skull. Men ändå. Fint att se landsmän bete sig väl. Finländarens rykte som vodkaturist är kanske inte helt korrekt alla dagar. 

Allt detta får mig att tänka på följande reklam. 


För somliga spelares del, tror jag att bilderna borde kastas om! Vi ska se när vi kliver iland!

Skärmavbild 2017-03-31 kl. 10.15.02.png

Under konferensen Sharing Inspiration i Bryssel, 24-26/3 i år, 2017, fick bloggaren vara med om mycket intressant. En av de stora frågorna som behandlades, var hur ett bra STEM-problem kunde vara funtad. Problemet kan sedan sättas in i ett prov eller besvaras under en lektion.

STEM? Det  står för Science, Engineering, Technology and Math. Ute i vida världen är det ett känt begrepp. Man har, precis som här hemma, oroat sig för att unga allt mer väljer bort matematik och naturvetenskap från sina studier. Idag anser tydligen mången ung att man klarar sig bra utan dessa ämnen. Säkert kan man göra det, men mången dörr stängs onekligen för den som väljer så. Dessutom skadar en vid allmänbildning aldrig. Både matematik och kunskaper i ett par naturvetenskaper är en viktig pusselbit i en sådan bildning!

Tillbaka till rubriken. Hur ska en hygglig STEM-fråga se ut? Bloggaren jobbade i en grupp med 5 andra lärare. Tyskland, Australien, Skottland, Turkiet och Finland var representerade. Vi talade engelska. Dessutom satt tre andra grupper med lärare från olika länder med i salen. Vi hade ett bord där kollegerna kommunicerade på tyska och ett där franska och portugisiska var modersmålen.

Vi lyckades i stort sett komma fram till följande om en bra STEM-fråga (åtminstone några av kriterierna borde gälla):

  • den ska inte vara trivial
  • den ska gärna väcka diskussion
  • den ska gärna gå över ”ämnesgränser”
  • den behöver inte nödvändigtvis ha ett exakt svar
  • den kan gärna omfatta både ett svar (matematik och naturvetenskap) och möjliga ”förbättringar” (teknologi och ingenjörskonst)

Vad är en trivial fråga? I princip en sådan man kan besvara efter en kort beräkning eller att ha använt webben/uppslagsboken. Typ: Vilken var Helsingfors befolkningsmängd i början av år 2015? Kan vara en viktig fråga, men då i ett begränsat sammanhang.

Bilden ovan har bloggaren placerat in ett fysikprov. Ett modernt sådant, där studenterna skriver provet digitalt, med läroböcker (digitala) och anteckningar till hands. Dessutom har de en möjlighet att använda webben. Och – detta bör nämnas – kommunicera med varandra, om de vill det. Det enda stränga kriteriet var att man satt vid sitt eget bord och jobbade tyst. Traditionella klickvisa babbelgrupparbeten skulle antagligen ha stört kompisar i den ca 25 personer stora gruppen. Vilken var då frågan?

Ungefär följande:

Bilden (ovan) visar temperaturen i ett kylskåp (typ Upo Jääkarhu). Två termometrar kopplade till en dator-mätutrustning, följer med temperaturutvecklingen under en viss tid. Vad kan du avläsa ur bilden?

Frågan är öppen och kan ”ge poäng” för flera goda förslag. Några sådana:

  • den ena termometern ligger antagligen upp i skåpet och den andra mera (stämmer). Varmare luft söker sig uppåt + motivering.
  • Systemets kompressor är tydligen inställd på start vid ca 7 grader Celsius (varför?). Då den övre termometern når den gränsen vid drygt 50 minuter, börjar temperaturen sjunka.
  • Vid ca 105 minuter sker någonting (fysikläraren blir hungrig och tar mat ur skåpet). Temperaturen stiger.
  • Temperaturen sjunker inte alls så snabbt man skulle tro efter dörr-incidenten. Om man öppnar dörren, kommer kompressorn att starta betydligt tidigare nästa gång.

 

Man kan fortsätta! Kanske kunde man komma med en uppskattning om hur ofta och hur länge kompressorn jobbar. Om man vet kompressorn effekt (webben?) kan man uppskatta vad skåpets energiförbrukning kostar (webben igen kanske?). Man kan spekulera om varför skåpet kör i det temperturintevall det gör (biologi) och annat.

Är det här en bra STEM-fråga? Bloggaren påstår att den är en bra kandidat åtminstone.

Ett exempel vi diskuterade i gruppen, hängde ihop med ett fotografi:

Skärmavbild 2017-03-31 kl. 10.55.38.png

Bilden är plåtad genom ett flygplans fönster. Fotografen har riktat objektivet mot den snabbt roterande propellern. Nu kunde man igen ställ sig frågan vad man kan läsa ut ur bilden. En ledtråd är att en digital kamera använts. En sådan sveper över bildfältet radvis i horisontell eller vertikal riktning, beroende på hur man håller kameran. Här kan man också spekulera! Hur många är propellervingarna? Hur snabbt roterar propellern? Vilken är kamerans slutarhastighet osv.

STEM-frågor är intressanta och roliga. Det var givande att höra en massa kollegers åsikter och idéer. Sådant utvecklar det egna tänkandet.

Kommer bloggaren hädanefter bara att jobba med STEM-frågor i en digital miljö?

NEJ!!

Det finns en risk för att den som inte läst så här långt tror det! Vi har i samhället en tidvis hätsk debatt om digitaliseringen i skolan. Det finns en hel del i kritiken mot nutidens trender som stämmer. Men ibland slår kritiken över. Visst ska vi tänka i nya banor och använda nya arbetsmetoder där det lämpar sig. Bloggaren har aldrig ens tänkt sig något annat. Men traditionella metoder och arbetssätt ska förstås hänga kvar där de fungerar.

Finns det problem med STEM-frågor? Visst! De två ovan nämnda exemplen går till exempel inte att besvaras snabbt. I ett prov med begränsad tid (typiskt 3 h i bloggarens fall), ryms kanske en eller två riktiga STEM-frågor med, men ska man få en viss bredd på frågandet, blir man tvungen att låta en del ”trivialt” finnas med.

Ökar STEM-frågor intresset för ämnena i bokstavskombinationen? Bloggaren tror det. Visst är det inspirerande att se sina kunskaper i ett praktiskt sammanhang. Det känns bra att urskilja mönster, hitta förklaringar, kunna resonera både kvantitativt och kvalitativt osv.

Slutligen nämndes det att en del lärare i anglosaxiska länder protesterade. Man ville tala om STEAM. Då skulle A stått för Arts, i vid mening humaniora alltså. Nja säger bloggaren. Arts är givetvis viktigt, men om man blandar ihop allting i en enda stor sillsallad, är vi tillbaka vid startlinjen. Undrar om inte Arts kunde göra någon av eget typ av paket i stället. Samarbete är viktigt, men det är också vissa gränsdragningar. Det här tangerar ryktena om att Finland ska avskaffa alla läroämnen inom undervisningen? Måste vara en Trump-sanning säger bloggaren. Ämnesövergripande arbete är ok, men det är också ämnesgränser. Man lär sig inte effektivt fysik genom att se på en tavla av Rembrandt, gå på teater eller läsa Proust. Kanske däremot om man besvarar en välplanerad STEM-fråga???

 

Skärmavbild 2017-03-24 kl. 17.53.05.png

Dags för årets konferensresa. Temat är STEM, dvs Science, Technology, Engineering and Math. Texas Instruments är arrangör. Företagets produkter, främst just nu på mjukvarusidan, är aktuella i Finland dessa dagar, då studentexamen ska övergå i digital form. I fysik, kemi och till slut också matematik, kommer bland annat TI-programvaror att användas.

Dessa konferenser är alltid högintressanta. Man lär sig många nya infallsvinklar på det dagliga jobbet. Dagens inledande föredrag var två till antalet.

Skärmavbild 2017-03-24 kl. 17.50.48.png

Dr Katja Maass från Freiburg berättade om trender inom matematikundervisningen i sin hemtrakt i Tyskland. Man ser ut att ha samma problem vi ibland upplever i Finland. Studenterna anser att de kommer att klara sig bra i livet utan att behärska matematik och naturvetenskap. Pojkar ser ut att ha det lättare för dessa ämnen än flickor. Föreläsaren förslog några lösningsmodeller, bland annat att knyta an skolmatematiken till den värld vi lever i. En sak som många lärare redan gör, enligt bloggarens erfarenhet. Men problem finns! Man får kämpa på och se hur det går.

Exempel på ”det praktiska” stod nästa inledare för. Dr Hans De Clerk, som startat företaget Byteflies, berättade om sin arbete. Företaget utvecklar sk. bärbar teknologi. Man drömmer om en framtid, där smarta klockor, glasögon, smycken och annat kan göra en massa saker. Bland annat finns en chans att göra medicinska framsteg, påpekades det. Föreläsaren nämnde som exempel att man idag går till läkaren när man insjuknat tillräckligt. Bärbar teknik kunde förhandsvarna om att problem kommer att uppstå. Den kan vidare följa med hur man mår i realtid. Läkaren har säkert intresse av den informationen. Patientens uppfattning om sin hälsa, kan ju möjligen vara en aning subjektiv ibland. Ett annat intressant exempel är smarta brillor, som kan läsa användarens ögonrörelser. Ögat ha en lite potentialskillnad mellan hornhinna och näthinna. Den kan mätas mes små elektroder på huden, under och ovanför ögat. Vad gör man med den informationen? Föreläsaren nämnde att brillorna upptäcker om man håller på att somna bakom ratten. Då kan de slå larm och väcka bäraren via t.ex. haptik (en teknik som går ut på att man känner signaler, t.ex. så att skalmarna vibrerar till). Man kan också varnas om blicken tas ifrån vägen för länge. De som glor på mobiltelefonen då de kör, kan få en hälsosam varning om diverse risker. Tekniken kräver ett hopkok av olika vetenskaper för att utvecklas. Man måste ha fysiker och teknologer som utvecklar det tekniska, medicinare och biologer som ser till att man mäter rätt saker och på rätt sätt, utvecklare och marknadsexperter osv. Användningen är en annan aspekt. Hälsovårdspersonal som via bärbara givare får reda på att någon inte mår bra, måste vid eventuella hembesök kunna tolka givarna och kanske kalibrera om dem för nästa måttperiod. STEM behövs. inte bara bland experterna, utan överlag.

Skärmavbild 2017-03-24 kl. 17.48.31.png

Sedan blev det dags för Workshops. Dr Ian Galloway från Storbritannien ledde diskussionerna i en grupp på ca 15 personer plus personal från TI. Övergripande temat var kanske hur en god provfråga, eller överlag en av lärarens till eleverna ställd fråga  ska svara funtad? Diskussionerna vällde av och an. Man talade om epistemologi (professorer i matematik och pedagogi satt med i gruppen), öppna och slutna frågor osv. Slutklämmen var kanske närmst den, att en bra fråga inte alltid ska ha ett specifikt svar – något man kanske slår upp i Wikipedia eller läroboken. Frågan kan bli mera värdefull om den startar en process. En diskussion eller ett längre sökande och sammanställande av fakta. Nu säger säkert mången lärare att de alltid ställer sådana ”kloka” frågor. Som fysiker måste jag ändå erkänna att så inte hela tiden är fallet. Ofta blir det så att man frågar vilken massa en isbit har, om de smälts av 5 liter vatten med temperaturen si och så. Att räkna svaret är visserligen en process, men i grunden en entydig sådan. Inte mycket att diskutera.

Sedan blev det smått intressant. Vi fysiker talar ofta om modeller. Vi har modeller av hur Jorden rör sig kring Solen, vilken ström som går genom en ledning när spänningen varieras osv. Diskussionsledare IG ansåg sig skönja två typer av modeller, naturvetenskapliga och matematiska. Ofta anser vi dem vara synonyma, menade han. Som exempel nämnde han Keplers lagar. Johannes Kepler var en matematiker som sammanställde Tycho Brahes astronomiska observationer till en matematisk teori om hur Mars rör sig kring Solen. Senare kom Isaac Newton med i bilden och gav en viss grad av förklaring till varför rörelsen ser ut som den gör. En matematisk modell övergick i en fysikalisk. Ett motsatt exempel är Faradays modell med elektriska fältlinjer. Ingen matematik att tala om där. Bara en fyndig tanke. Sedan kom James Clerk Maxwell och sker ner sina berömda ekvation. Fysiken blev till matematik.

Diskussionen rullade på igen. Kontentan var kanske att en skarp gränsdragning mellan matematik och naturvetenskap inte alltid är en vettig idé. Kreativt samarbete kan föra saker och ting framåt. Sedan må modellen kallas vad man vill. Intressant tanke i alla fall.

Nu blir det rundvandring. Arrangörerna och en del av deltagarna har ställt upp montrar. Samtidigt får man lite kvällsmat. God stämning brukar det vara. Trevliga diskussioner om ditt och datt. Med tonvikt på STEM förstås. Livet är härligt!

 

Idag svär han sin ed, Trumpen. En av de mäktigaste av oss människor blir han. Och världen håller andan. Hur ska det gå? 

Vi finländare bor i västvärldens östra utposter. Här oroar vi oss för vår speciella framtid i den stora malströmmen av händelser. Vi är ofta invaggade i en känsla av trygghet, falsk eller inte? De flesta av oss har undgått krig eller elände så stort, att vi inte kunnat åtgärda det om vi vill. Hur går det nu?

Det vet ingen. Men bloggaren tänker på det Nordamerika jag några gånger själv mött vid konferenser och andra resor. Det Amerika jag också tagit del av i vetenskapliga, kulturella och filosofiska tecken. Precis som här hemma, finns det alla sorters individer over there. Och majoriteten röstade inte på mister T! Det måste vi minnas. Fyra år av osäkerhet står säkert framför oss, om inte presidenten lyckas hålla ett tal eller twittra så virrigt att säkerhetsnätet dras åt kring honom och andra tar över. Efter det blir det nya val och nya utmaningar.

I min ungdom var det på modet att fördöma Amerika och idealisera Ryssland och Kina. Vi unga stod på eller nöra barrikaderna. Vi var inte alla engagerade på allvar, men samhällsfrågorna var på tapeten hela tiden och medvetenheten om politik större – tror jag. Samma gällde polariseringfen. Man tog ställning för det ena och stängde ut det andra.

Det här vill jag inte uppleva en gång till. I mitt fjärran Europa går mina tankar idag till de amerikaner jag mött. I riktiga livet eller i anden. De lever där. I skuggan av sitt vita hus och sin parlamentsbyggnad. Jag önskar dem styrka och uthållighet! Ni får rösta igen! 

IMG_1503IMG_1502IMG_1504

Bloggaren reste som medlem i Fysiksamfundet i Finland. Vi hade som mål att bekanta oss med fusionsforskningen i Oxfordstrakten. Sammanlagt ca 10 personerna var vi. Äkta hälften kom med, trots att fysiken inte är hennes område. Men man kan ju se mycket annat i Oxford också minsann! Och lite av det vill jag nu blogga om.

Många av oss känner ju till det här med college-enheter i Oxford. Kända namn har de, Trinity, Christchurch, Balliol, Magdalen…

Vi besökte ett antal av dessa, turister som vi var, frugan och jag. Också en guidad tur hann vi med, vilket var bra. Många oklara frågor om hur det hela fungerar fick förklaringar.

Det finns ett University of Oxford. Collegen sorterar under detta, men med stor självbestämmanderätt. Universitet bestämmer motsvarigheten till våra läroplaner och sköter en viss byråkrati, men de enskilda college-enheterna, 38 till antalet,  väljer sina studenter.  Man ansöker alltså inte till UoO, utan till ett college. Det här skapar vissa problem. Tuffare skolor, som t.ex. Christchurch, har ett rykte om att vara ”svåra att komma in i” vilket minskar antalet ansökningar.

En annan detalj vi ofta funderat på här hemma, är om enheterna specialiserar sig. Svaret är ett absolut nej! Allting på listan över tillgängliga ämnen kan studeras vid alla enheter. Alltså 38 studieenheter i fysik t.ex.! Verkar otroligt konstlat och tungrott, men det har ju fungerat hittills! Intressant!

Det finns också ett nyare universitet med i bilden. Brooks University en bit utanför centrum. Lär ha en fin kvalitet. Vet inte om college-idén gäller där?

IMG_1478.JPG

Fusionen då! Vi började med att besöka JET – Joint European Torus. Här sysslar man med relativt storskalig fusionsforskning. Om någon inte riktigt är obekant med begreppen, kan jag berätta att fusionen är en alternativ form av kärnenergi. Man sammanslår lätta atomkärnor i stället för att klyva tunga som i dagens fungerande kärnkraftverk. Det ger massor av fördelar. En ren energi. Inga seriösa avfallsproblem. Otroligt stora energireserver. Inga risker för härdsmältor. Om någonting krånglar, slocknar processen. Men det finns tekniska problem. Det är inte lätt att bygga ett kärl som tål de temperaturer den heta plasman har (ca 10 ggr högre temperatur än i solens centrum). Plasman rör aldrig egentligen kärlväggarna, utan innesluts i en så kallad magnetisk flaska. En del av värmen läcker förstås till väggarna, som måste kylas. Det läcker också partiklar. Dessa träffar väggarna, vilka borde tåla sådant. Men på väg är man!

IMG_1476

Ett annat besök gick till Tokamak Enterprises, ett privatföretag som i mindre skala försöker bygga fusionsanläggningar. Vem vinner? Företagen eller den akademiska världen? Vill inte sia, men ju flera spelare, desto större chanser för genombrott någonstans.

IMG_1494.JPG

Viktigt? Visst. Äkta hälften, som är humanist, sade efter rundturen att det här är en framtid hon gärna skulle se barnbarnen kunna ta del av. I en värld där vi antagligen är ca 12 miljarder. I en värld där levnadsstandard inte bara är något rika västerlänningar har råd med. Att vrida ner inomhustemperaturen en grad, betyder ingenting i det stora hela. Det krävs radikala lösningar!

Äkta hälften fixade resan via ebookers. Möjlig budget trots ett snofsigt hotell, Randolph Macdonalds. Visade sig ha 5 stjärnor. Det var värt ett besök minsann.

IMG_1434.JPG

Oxford var en spännande och trolsk miljö. Efter 5 dygn i staden har vi en känsla av att ha sett det viktigaste, så där ur turistsynvinkel. Snart börjar nästa termin. Där och här hemma!

Avslutningsvis några bilder från någon av the Quads och Bodleian Library ( i vars läsesal det var förbjudet att fotografera), som en del känner till via den akademiska världen och andra tack vare att Harry Potter-filmserien delvis plåtats där. Mycket roligt i Oxford alltså! Må staden med sina skolor leva vidare i 700 år till – minst!

IMG_1473

Skärmavbild 2016-08-04 kl. 22.50.58

IMG_1493.JPG

 

 

 

 

 

Skärmavbild 2016-07-01 kl. 10.29.26

Bloggaren gillar att ha en aning perspektiv på saker och ting. Därför några reflexioner så här lite på efterkälken. Har alltid sett mig själv som medborgare i Europa. Just nu har den känslan fått sig en stöt i sidan.

Folkomröstning? Låt oss för jämförelsens skull tänka oss en situation där en känd och kär skådespelare blir sjuk. Det är oklart om man borde operera eller köra på läkemedel. Ordnar man en folkomröstning? Sjutton heller. Man litar på att läkarna kan sin sak och väljer den optimala vårdmetoden! Nu har man i Storbritannien folkomröstat om betydligt viktigare saker! Följderna får vi se! Åsikterna gick i sär. Akademiker, företagsfolk och sansade politiker ville fortsätta samarbetet med EU, men de breda massorna, främst norr om London och söder om Skottland, ville annat. Och demokrati innebär att folkets vilja gäller, har jag hört. Må så vara, men frågan är om folket vet vad de vill? Kan vi lita på en åsiktskartläggning av det här slaget. Bloggaren  tror inte det! I stället borde vi ha en flerstegsprocess. Vi röstar på politiker vi litar på och utgår från att de kan sätta sig in i diverse problem och fatta vettiga beslut.

Saker och ting går i vågor. För ca 70 år sedan hade vi ett ödesdigert politiskt klimat i Europa och stora delar av världen. Kan vi dra paralleller till läget idag? Må verka lite långsökt, men ändå: Jag föreställer mig att mången som röstade för Brexit, jobbar på ”verkstadsgolvet” och alltså skulle föredra Labour-politik, där deras intressen bevakas aktivt. Hur går det nu? Brexit-förespråkarna röstade de facto på populister med knytningar till yttersta högern. Inte mycket intresse för ”donarnas” problem där, skulle man tro. Jag kan inte låta bli att föreställa mig hur rösterna skulle ha gått till politiker som Hitler och Mussolini om vi hade befunnit oss förflyttade ca 80 decennier bakåt i tiden. Bara en tanke!

Varför litar vi på t.ex. läkare, men inte på våra folkvalda? Varför i all världen satsar man på något så befängt som folkomröstningar? Jag vet inte! Kan bara gissa en aning.

Populisten inom dagspolitiken kan ha sitt finger med i spelet. Det är lätt att sitta i fonden och hiva ur sig lustigheter, ironi och hemgjorda förnuftskommentarer. Sådan ståupp-komik är lätt att gilla! Blir politikern sedan betrodd och ska göra någonting, är det inte lika lustigt längre. Det har man sett exempel på.

Media har ett jättestort ansvar här. Bloggaren har ofta förundrat sig över speciellt papperspressens karaktär i Storbritannien. Det kryllar av smaskiga nyheter om diverse kändisar, obehagliga kriminalfall och oegentligheter inom politik och affärsverksamhet. Man hittar få faktakollade goda nyheter! Kanske säljer blaskorna så här? Djuplodande analyser om dagspolitik är tyngre läsning än några rader text + bilder av kändisens eskapader i fyllan förra lördagen. Ändå borde tredje statsmakten axla sitt ansvar! I Finland betalar bloggaren en Yle-skatt (för statliga radio-, TV- och mediatjänster). Det gör jag GÄRNA om det garanterar kvalitet och faktakontroll. Samma gäller övriga media. Papperstidningen är tydligen på längre sikt allt mindre viktig, men de stora mediahusen kan jag nog tänka mig understöda också för diginyheter, om det står för motsvarande kvalitetskontroll.

Så har vi en detalj som sällan nämns i debatten. Man måste utgå från sig själv. Inte vara en av dem som säger att ”politik är tråkigt”, ”kunskap är det jag tycker”, ”demokrati betyder att allt ska fungera som jag vill” osv. Var och en av oss måste anstränga sig lite. Kanske analysera den egna åsikten en aning. Är det så här? Har jag rätt att gör på det här viset? Varför är min åsikt egentligen bättre än grannens? Det här låter förbaskat flummigt! Jag vet! Men ändå!

Bloggaren ska försöka anstränga sig. Just nu kommer jag t.ex. att verkligen följa med vad som sker i Storbritannien de närmaste åren! Går det riktigt bra, måste mina tankar om det enade Europa kanske tänkas på nytt! Vi får se!

 

 

 

 

 

Läste ett inlägg i svenska Yle enligt vilken man slarvar med information om allergener i livsmedel. Bloggaren är själv allergiker och vet vad det här kan innebära. Det kan verkligen gå åt h…e!

Vi allergiker försöker förstås undvika att gå i chock eller få andra lättare symptom. Inte bara för att skona omvärlden (det är ju besvärligt att stanna upp och hjälpa en insjuknad person), utan mest för att en allergisk reaktion kan vara så otroligt obehaglig.

De flesta reaktioner jag under mitt ca 60-åriga liv råkat ut för, har haft med nötter att göra. Hasselnöten är speciellt jobbig. Om jag får i mig bröd med hasselnötter, kommer reaktionen fördröjt. Ca 10 minuter typiskt. Men sedan kommer den. Det börjar med att all slemhinnor från munhålan ner i magen protesterar. Det känns som man skulle ha het flytande metall inom sig. Den här akut smärtsamma fasen räcker ca en halv timme. Sedan förstår tydligen kroppen att det var falsk alarm och läget i strupen lugnar sig. Men det kommer mera. Kraftiga utslag över hela kroppen. Pulsen stiger, liksom antagligen blodtrycket. Det blir svårt att andas. Det flimrar för ögonen. Det kan ta något dygn innan man är helt tillbaka i det normala tillståndet. Om bashälsan inte var god, kunde jag tänka mig att stressen kan vara direkt farlig!

Hasselnöten är inte den värsta allergenen. Fisk är betydligt värre. Nektarin och choklad likaså. Får man i sig av dem, kan läget bli livshotande. Under en resa i London för ca ett halvt år sedan fick jag i mig en liten mängd fisk i en kötträtt! Antagligen i form av Worcestersås, som ju lär innehålla ansjovis. Som tur var, blev mängden fisk ganska liten, men jag kände en andningsförlamning, som nästan fick mig att slå larm. Genom att varva ner, fick jag kontroll över läget, men obehagligt var det!

I Yles rapportering, nämner man att det slarvas med omnämnandet av allergener i varudeklarationer. Det kommer antagligen att kosta några av oss livet. Problemet är att många av oss inte tar allergier på allvar! Man uppfattar det som ett foliehatt-tillstånd! Bloggaren har personligen fått känna av det!

Som folkskoleelev råkade jag ut för att lärarna inte trodde på saken. De testade. Matade i hemlighet i mig någon sorts fanskap. Reagerade kraftigt! Hörde dem viska att allergin tydligen är verklig och inte inbillad. Ja ja! Efter den dagen blev läget bättre i skolan! I vuxenlivet har jag fått höra att det rör sig om psykosomatiska problem. Vill man äta fisk, kan man nog göra det! Så har vi humoristerna. ”Man blir intelligent av att äta fisk, ha ha haaa”. Märkligt att det inte syns bättre, har jag tänkt då.

Nu vill bloggaren inte gnälla och göra sig till, men nog vara bestämd på en punkt. Allergier är ett verkligt problem för många av oss! De ställer till med mycket besvär. Vi allergiker inbillar oss inte att vi har vissa svårigheter. Det hjälper om omvärlden förstås oss. Bloggaren har en lycklig situation här. Äkta hälften hjälper till med att kolla vad jag sätter i mig. Matlagningen anpassas. Barnbarnen – unga som de är – ser till att inte sprida choklad omkring sig då de har godisdag. Choklad är nämligen en kontaktallergen. Om någon bryter en chokladbit så att den smular, eller lägger choklad direkt på en bordsyta, kan bloggaren få besvärliga hudproblem. Men familjen förstår! De hjälper och det känns bra! Ute i världen kan det ibland bli svårare. Det skulle hjälpa om man lärde sig ta detta på allvar!

 

 

IMG_1543

Sportloven innebär att en massa barn är lediga en vecka. Inte nödvändigtvis sant för föräldrar! Det kan alltså uppstå vissa logistiska problem. I bloggarens hushåll brukar sportloven innebära att morfar och barnbarn är ”lediga” samtidigt. Äkta hälft och dotter hakar ofta på. Vi brukar resa någonstans. I år till London. Bildbevis ovan.

Fem dagar i storstaden. Vad gör man? Första dagen mest strövanden i centrum. S valde   dagens specifika mål, chokladbutiken M&M och Hamlyns leksakshandel. Morfar är chokladallergier och gick till Foyles bokhandel. Kom ut med ett antal cellulosaböcker i dessa trots alla digitala tider. Kvällen avrundades i krogen Bella Italia på Queensway med god italiensk mat.

Dag 2 blev det Hampton Court. Fröknarna har blivit intresserade av historia och då kanske speciellt vissa ruskigheter inom den vetenskapen. Vi tillbringade alltså 4,5 timmar med att spana efter spöken och fundera på han den åttonde Henrik och hans 6 fruar.

IMG_1057

Museitekniken har utvecklats en hel del sedan bloggaren senast besökte stället. Alla deltog med iver. Ovan äkta hälften. Vi kom överens om att bilden kunde heta ”Katarina av Aragonien tar en selfie”. Jo jo. Vi hittade också fram till labyrinten. Bloggaren och T hade det svårare att hitta fram till mitten av densamma, men se det gick till slut:

IMG_0684

Fullt månsken på kvällen! Här en nattbild. Månen bakom Londonhuset:

IMG_1065(1)

Tredje dagen blev det strövanden till Covent Garden och sedan blev det konst. Royal Academy of Arts hade en utställning med motivet trädgårdar. Fina tavlor av bland annat Moneten och Maneten. Flickorna gillade konsten och ville måla motsvarande hemma.

Följande dag blev det Towern. Mera kungligt elände som den där H8 hade ställt till med. På eftermiddagen shoppade de tre äldsta damerna, medan yngsta damen S och morfar gick på museibesök igen. Vi villa spana in dinosaurusar i Natural History Museum. Tyvärr var utställningen inte öppen. Vi pallrade oss till Science Museum i stället och tittade på allt möjligt. Fröken är fascinerad av talbaser och annat matematiskt. Vi åkte också flygsimulator med Red Arrows. Tufft. Oiii hörde man i kurvorna.

På kvällen blev det mat på krogen Sticky Fingers.

IMG_1544

Den ägs och drivs av Bill Wyman i bandet Rolling Stones. Jättegod mat och trevlig taffelmusik från den tiden rocken var äkta.

Sista dagen hade vi ganska gott om tid innan planet flög hem. Det blev en solig tur till ett av bloggarens absoluta favoritställen på planeten, Kew Gardens. Där ståtade man bland annat med en orkidé-utställning. En vandring bland trädkronorna slår inte heller fel. Rekommenderas!

IMG_1075IMG_1081

IMG_0687

Nej, London blir man bara inte trött på. Så är det!

 

 

%d bloggare gillar detta: