Category: Uncategorized


Teoretiska fysikern Kari Enqvist vid Helsingfors universitet, säger ifrån om ”digloikka” – skuttet in i den digitala världen. Artikeln är på finska, så jag tar mig friheten att plocka fram det centrala, samt kommentera en aning.

Det absolut viktigaste KE påpekar, är att informationsflödet på webben inte i sig räcker till. Vi behöver universitet och forskning. Och vanliga skolor tillägger bloggaren. Vi behöver ett långsamt tragglande av de formler och beräkningar en fysiker bör känna till (eller motsvarande verktyg inom andra vetenskaper). Vi behöver någon som förmedlar förståelse. Vi behöver människan. Paddan och webben räcker inte. Och att räkna för hand är det inget fel på!

KE nämner påståendet att all kunskap finns där ute, färdig att anammas för den som surfar. Han säger att en grundingenjör kanske kan köpa idén (vår finländska stadsminister är ingenjör). Men fördjupad kunskap kräver mera. Den måste anammas via arbete med händer och tanke.

En analogi mellan kunskapens och teaterns värld dras. KE frågar sig vad vi gör med lokala teaterhus om man kan följa med Royal Shakespeare Company via webben. Intressant tanke!

Bloggaren håller med. Det räcker inte med informationen. Någon måste visa mönstret, öva metoderna och lägga en grund för tänkandet. Läraren behövs alltså. Men det vi måste göra nu, är att kombinera saker och ting. Undervisa och jobba som tidigare, men dessutom utnyttja de möjligheter som erbjuds. För digitaliseringen kommer, oberoende om vi kämpar mot eller inte.

Under flera års tid har bloggaren som fysiklärare låtit en del av studenternas arbete bygga på tillgång till webben. Man får surfa och kolla upp. Det gör de unga gärna, men svårigheter dyker fort upp. Låt oss ta ett exempel. En typiskt provuppgift kunde se ut så här:

”I vardagsspråket används tre termer mer eller miner synonymt. Termerna är massa, tyngd och vikt. Redogör för varför vi behöver alla tre i stället för att klara oss med bara en av termerna.”

Bloggaren ska inte nu reda ut saken, utan i stället berätta om hur ett typiskt svar kan se ut. Den glada studenten ger sig ut på webben och söker information om t.ex. massa. Man kan få långa tekniska beskrivningar, som säkert är bra i sig. Men sammanställningen – svaret på frågan – saknas ofta. Varför är inte massa identiskt med vikt? Det går att hitta pusselbitar där ute, men att sätta in dem på rätt ställe är svårare. Webben ger långt ifrån alltid någon vink! Här kommer läraren/människan in.

Bloggaren har läst en hel del av KE:s böcker om det ena och det andra. Minns att han också kritiserat den klassiska fysikundervisningen. Läraren som rita lådor och kraftvektorer på tavlan och hållit långa monologer om dessa, utan att förankra dem i verkligheten. Här kunde kanske en demonstrationsvideo eller ett experiment av något slag ha lättat upp läget.

Vi lärare behövs! Det är jag övertygad om (möjligen i motsats till somliga politiker). Men ingenting hindrar att vi också lever med vår tid! Och får jobba utan att idiotförklarad varje gång vi hittar på någonting nytt!

 

 

 

Annonser

”Bob Dylan fick priset” stod det i meddelandet äkta hälften skickade. Nobelpriset i litteratur alltså. ”Yess!” var svaret jag sände. För det kändes bra. Har nämligen lyssnat på visorna och förundrat mig så länge jag minns. När jag berättade för kollegerna om saken, var en av kommentarerna ”Jaha -det är första gången jag känner till pristagaren!” 

En genomläsning av kommentarer om priset, visar en tydlig tudelning. Många gillar, men så finns det de som ondgör sig. Tydligen lyckas inte BD ta sig över dessa människors kulturtröskel. Vill inte kritisera någon. Vi har rätt till våra åsikter. Men bloggaren är glad!

Skolan ska lära oss unga att tänka kritiskt, heter det. Kanske det fungerar idag??, men för ca 50 år sedan var nog så inte fallet. Vad magistern sade, ja se det var den stora sanningen. Frågor bultades av kort och effektivt. Man lärde sig nicka och se ut som om man tänkte lika. I frågor om politik och religion, finlandssvenskhet och protestantismens överlägsenhet! Mycket annat med! Nu när bloggaren själv går mot pensionen, kretsar tankarna ibland kring om man själv fungerat lika? Förklarat i sten hur naturen fungerar? Utan att väcka intresse för det okända? Knepigt detta!

Vad betydda då BD för den unga bloggaren? Jag vill påstå att han med sina sångtexter fick mig att tänka kritiskt. Betydligt mera än skola eller familj lyckades med. Jag insåg att absoluta sanningar sällan finns. Det finns nästan alltid alternativa tolkningar, metoder och infallsvinklar. Auktoriteter visar sig ofta vara självutnämnda, om man granskar dem lite närmare. Att nå fram till insikt, går sällan i ett nafs. Det är vanligen en process med många steg. Det är viktigt att våga ifrågasätta. Kontinuerligt! I dagens märkliga värld där populistiska politiker får stora skaror att trollbindas, ser man att många tydligen är för bekväma av sig. De tänker inte själv. De låter all världens storskrävlare diktera de rätta åsikterna. 

Bod Dylans pris är ok. Måtte hans inflytande förstärkas. Här finns något att läsa och fundera på. 


Ibland sammanträffar saker och ting. Under midsommarhelgen delades papperstidningar inte ut. Samtidigt lyckades britterna folkomrösta sig ut ur EU, vilket givetvis skapar ett visst behov att läsa nyheter. I TV såg man en del, men mera behövs. Man vill ju veta om vilket öde som väntar det kommande Lillbritannien!

Och nyheter fanns att läsa! Vid morgonkaffet kunde man läsa både inhemska och utländska nyhetsmedier via paddor och datorer. Sällan har saken varit så här påtaglig. Behöver man egentligen papperstidningen!

Det finns mera. Nils Torvalds var en av dem som kritiserade mediernas roll i Brexit-eländet. Man var mera intresserad att sälja papper än att komma med djuplodande och framför allt verifierade sanningar om läget. Halvsanningar, direkta lögner och vridna synvinklar säljer bra till redan troende läsare. 

Läste på Flipboard en artikel om vårt grannland Estland. Där har man visat sig vara bra på att övergå till ett fungerande digitalt samhälle. Äkta hälften minns hur man under det tidiga 90-talet tyckte synd om de fattiga esterna, som frigjort sig från det stora Sovjetimperiet. Man skickade begagnade skrivmaskiner och datorer över viken, så att de stackrarna kunde försorja sig med modern teknik. Idag har esterna dragit ifrån och ligger på absolut toppnivå i sin digitalisering.

En insikt man snabbt kommer till är, att en fungerande nation i dagens värld, måste vända sig utåt. Man säljer och köper varor långt borta från företagens huvudkontor. Man kan ha filialer på olika håll i världen. Man vinner på att ta emot kunskap hos personer som bor utanför den egna gärdsgården osv. Nu ser det ut som om britterna skulle sträva i motsatt riktning. 

Det blir antagligen mången läst artikel den närmste tiden. Vem fasen kan påstå att politik inte är intressant? Men nu får man önska sig hög klass på journalistiken. Både cellulosaversionen och den digitala. Bloggaren är beredd att betala för det, men då ska det vara av bra kvalitet! 

Spännande tider!

Dagens studenter har fått sina mössor. Här marsherar de ut ur festsalen. Dessa unga börjar höra till den sista gruppen som skriver en traditionell studentexammen. Den digitala versionen av skrivningarna står för dörren. Bloggaren önskar dem alla lycka till med sina kommande liv – studier ov annat.

Bloggaren har haft en jobbig vår i sitt gymnasium. Mycket nytt att tänka på. Saken är ju den att skolan digitaliseras. Eller ska göra det. En snabb förfrågan bland studenterna visar att man experimenterar på allvar i några enstaka ämnen. Nästa år är läget ett annat. Då ska flertalet av de nya studenterna prestera en digital studentexamen! Då måste vi öva. Allihopa!

Under den senaste grundkursen i fysik, har vi kört på för fullt. Digitalt läromedel. Riklig användning av verktygsprogram. Informationssökning via webben. Hemuppgifter i digital form. Hur har det gått? Helt ok, men bloggaren vet att mycket arbete återstår. Läraren får lov att lära sig själv en del nytänk.

Vill passa på att avliva ett några sega myter om digitaliseringen.

Den första är myten om en diginativ ungdom. Unga som kan allt när det gäller datorer. Det stämmer helt enkelt inte. De flesta har bara spelat och suttit på digitala media. Praktiska färdigheter saknas helt. Man kan inte överföra filer till moln eller stickor. Man begriper inte vikten av att hålla sitt lösenord hemligt eller logga ut ur diverse tjänster,  innan kompisen tar över datorn. Kalkylark och andra centrala mjukvaror? Vad är det? När man textbehandlar, trycker man på radbyte. Listan kunde göras längre. Det här är färdigheter vi måste öva in! Snabbt! Och sedan använda på ett naturligt sätt skolan igenom! I alla ämnen!

Den andra myten är att digitaliseringen tar kål på det sociala. Ungdomarna sitter bara och glor på skärmen. De vet inte om kompisarna i rummet. Här tror jag att vi blandar ihop två världar. På fritiden kan det hända att ungdomarna, och många äldre med, sitter med halvöppen mun och dumglor på en skärm. Men det är inte arbete. När man jobbar digitalt i skolan, kan motsatsen observeras. Man samarbetar, jämför resultat, ber om tips och delar med sig. Få kurser har varit så öppet sociala som nämnda grundkurs i fysik! Bloggaren anser att vår uppgift är att lära ut fungerande arbetsmetoder. Fritidsvanorna är sedan en femma för sig!

En tredje myt kanske inte är det. Här har vi möjligen en sanning vi får se upp med. Det sägs att digitaliseringen gör att vi bara ser detaljer i stället för helheter. Risken finns! Vi kan inte bygga upp en gedigen kunskap bara genom att surfa på webben! Den här myten/sanningen tar bloggaren på fullaste allvar. Här behövs läraren! Vem som helst kan hitta diverse fakta. Relevanta eller inte. Pålitliga eller opålitliga. Konsten att sammanställa och bedömma hör sen till ett av undervisningens mål. Bloggarens tanke går ändå bakåt i tiden. Hur var det med undervisningen förr! Man hade sin lärobok bevars. Och där berättades om renässansen på en fjärdedels sida!! Är inte det snuttifikation om något?

Visst kan vi kritisera det som är nytt. Prova och utvärdera. Förkasta det som inte fungerar och vara glada över det som gör det. Under medeltiden fanns det säkert de som ondgjorde sig över att vi tog de moderna arabiska siffrorna i bruk och förkastade de hederliga romerska! Men utveckling sker. Skolans uppgift borde vara att utnyttja utvecklingen optimalt. Det är inte alltid lätt, men vi lärare måste försöka. Många av oss är faktiskt ivriga och gör en massa.

Vill avsluta med en liten känga åt de största kritikerna. Vill man kritisera någonting, borde man ha provat på det först! Just nu tycker bloggaren att erfarenhet och uppfattningarna om den egna kunskapsnivån är komplementära storheter. Om någon inte vet vad det betyder, går det bra att googla. I skolböckerna hittar man inte svar!

img_0278

Lyssnade på radio i bilen häromdagen. De äldres råd satt bakom mikrofonen och förklarade wie es eigentlich gewesen. De brukar göra det! Nu är det ju så, att bloggaren själv gått och blivit 60-plussare. Tillsammans med äkta hälften funderar vi en hel del på livets gång. Vid en av diskussionerna sade hon något som fastnade i minnet. Det gick ungefär så här: ”När både jag och mina vänner och kompisar är starkt kritiska mot någonting, borde vi kanske fundera om det är oss själva det är fel på. Kanske lyckas vi inte riktigt förstå vår samtid?”.

Visa ord! Bloggaren borde lära sig av dem!

Vad diskuterade de Äldre i radion? Jo, dagens trista samhällsklimat med rasism och hatretorik. Som vanligt sökte man orsaker och visst hittade man dem. Smarta telefoner och sådana där sociala media. ”Jag har inte sådant, men jag vet hur det fungerar”. ”Alla får ju ha en åsikt nuförtiden”. Bättre var det förr när bara ”vi som hade rätt” kom till tals! Det var åtminstone andemeningen.

Jag påstår att de negativa attityderna bland medborgarna funnits också tidigare. Det var i rättvisans namn också de Äldre inne på. Man nämnde fientligheten mot judar och vänsterpolitiker under 30-talet. Bra att minnet fungerar i dessa frågor. Men sociala media och annat nytt, dök gång på gång upp, som en sorts orsak till dagens onda. Det är idag alldeles för lätt att få ut sina ”felaktiga” tankar. Bloggaren har tre argument (som en viss minster med massor att påstå).

För det första hör det till demokratins spelregler att ha rätt till åsikter. Också om de inte faller alla i smaken. Om en medborgares uttalanden är allt för bisarra, är det samhällets uppgift att se till att de inte leder någon vart. Till demokratin hör också att finna sig i beslut. Och att respektera dem.

För det andra är det väl så, att vi idag har en bättre koll på åsiktsklimatet. Förr var det lätt att sopa obekväma saker under mattan. Man resonerade som så, att negativa attityder finns, men bara hos en ”liten del” av befolkningen. Man önsketänkte fram ett mönster. Nu ser vi konkret vilka tankar som florerar hos våra medmänniskor. Kan verka hemskt, men personligen tycker bloggaren att det känns bra att veta hur det verkligen är, i stället för att ana sig till någon form av ondska. Man måste komma ihåg att nazismen dök upp i ett demokratiskt samhälle, där ingen riktigt insett hur utbrett stöd den tidens hatretorik hade! Den som hade avvikande åsikter, saknade också möjligheter att göra sig hörd eller organisera sig i ett samhälle med kontrollerade kommunikationskanaler.

För det tredje reagerar man nu på negativa uttalanden och annat trist. När den unga, i Sydafrika adopterade Valtteri i media berättar hur han behandlas (kallas en skitfärgad neger, bl.a.), reagerar folk. Till och med republikens president lät förstå (via sociala media) att sådant helt enkelt inte går an. När en känd komiker bloggskriver att han önskar få uppleva att Jesus vid ett bönemöte ska klubba ihjäl en bunt sannfinnar, reagerar man också. Även andra än Sannfinländarna har påpekar att det här är ett övertramp. När en kommunalpolitiker gör sig lustig över unga muslimska flickor, som med kompisar går från hus till hus under påsken och tigger godis. Hur vill polikern ha det? Man ska anpassa sig till det land man kommer till, heter det. När man sedan gör det, finns det alltid en bunt personer med låg hårgräns som står där och gör sig märkvärdiga! Bloggaren tror att många av de ytterst kraftiga motreaktionerna mot sådant skulle pysa ihop som misslyckade suffléer, utan sociala media!

Det som tidigare diskuterades ute i stugorna, kom man så att säga inte åt. Idag är läget ett annat! Man kan säga vad man vill i offentligheten, men man kan också ställas tills svars för det man kläcker ur sig.

Bloggaren tror att vi lever i en övergångstid. Vi är inte riktigt vana med åsiktsflödet. En del av oss saknar kanske den oskrivna graden av mognad, som krävs då vi samtalar med varandra. En mognad som inte alltid fanns tidigare heller! Kanske den kommer? Vi har varit där förr. Läste i någon kulturhistorisk uppsats om hur det gick till när boktryckarkonsten kom till Europa. Man oroade sig för att korrupta åsikter skulle spridas. Man begränsade undervisning. Bl.a. flickors läsande ansågs av en del personer, anstränga deras små hjärnor på tok för mycket. Bättre att skydda dem mot sådant.

Ska försöka följa äkta hälftens råd och tänka positivt. Visst ser vi en massa trista saker i samhället idag, men via sociala media kan vi klart och tydligt markera att vi inte understöder dylikt. Inte illa det heller.

Tala om blandade känslor. Läste i draken Hbl en insändare om bristande allmänbildning i historia. Där berättade man att antalet obligatoriska kurser i nämnda läroämne ska minskas från 4 till 3 i de kommande gymnasieläroplanerna. Ramaskri! Otroligt! Hur korkade får beslutsfattarna bli? Våra unga förlorar kontakten med och perspektivet på det förflutna! Därmed ryker förståelsen för hur dagens samhälle fungerar och hur vi ska planera vår framtid! Så låter det på olika diskussionsfora. 

Bloggaren håller med om att kunskap och förståelse i alla former är viktiga. Däremot har jag ofta ställt mig kritiskt till påståendet att kunskap i ren historia automatiskt gör en till en bättre fungerande människa. Vi har i den västra hemisfären matats med undervisning i ämnet H i långa tider. Samtidigt har 1900-talet varit ett otroligt våldsamt och blodigt sekel. Det nya årtusendet visar också upp vissa trista trender. Kan vi påstå att t.ex. nazismen skulle visa ett tydligt samband med bristande kunskaper i historia?? Knappast! Dessutom frågar jag mig ibland om alla de obligatoriska kurserna verkligen leder någonstans? Har haft acceptabelt presterande elever som inte har kunnat placera in andra världskriget i rätt århundrade.

I Finland har vi ett skol- och undervisningsklimat som lutar ytterst kraftigt mot humaniora och samhällsvetenskap. Vill absolut inte ta avstånd från dessa kunskapsområden, men påstår i sten att det borde råda en viss balans. Mitt eget ämne, fysik, har en enda obligatorisk kurs. Det är inte mycket bättre med andra naturvetenskaper som biologi och kemi heller! Vad kan sådant leda till?

Läser man folkopinionen i diverse media, hittar man många olyckliga personer. Man oroar sig över klimatet, klassisk medicin, kärnkraft, vaccinationsprogram, dataspel, genteknologi, wifi-nät som grillar oss, ”radioaktiv strålning” från smartklockor osv. Det man stöter på vittnar ofta om en enorm brist gällande allt vad naturvetenskaplig bildning innebär. Men den bristen är inte mediasexig tydligen? Och det ogillar jag! Skarpt!

Påstår att något förenklat att kunskaper i historia kan få oss identifiera en del problem. Men se det räcker inte. Vi borde ju för f…n kunna åtgärda dem också! Om vi vill ha en sund framtid alltså! Och till det hör en bred allmänbildning. En skola där vi har balans mellan naturvetenskap och klassisk humanistisk bildning. Ett samhälle där många både vet vad en toriumreaktor är och kan citera en dikt. Där man inser att aromaterapi inte löser epidemiproblem, medan vaccinatiosnprogram kan göra det. Där man förstår att varje lantbrukare som korsar plantor med varandra redan sysslar med genmanipulation. Där man vet att vi lever i en omgivning av farliga kemikalier och radioaktiva ämnen, utan att ha förorsakat dessa. Där naturen i sig själv ses för vad den är, en jobbig miljö där vi hela tiden måste kämpa för vår existens – inte en ljusröd idealvärld i bästa Rousseau-anda.

Jag känner mig inte skadeglad över ett minskat antal kurser i ett annat läroämne än mitt eget! Fasen heller! Men jag skulle onekligen känna mig nöjd över en viss förskjutning av prioriteringarna! 

I TV kan man följa med en dramaserie med namnet Downton Abbey. Äkta hälften ser gärna på den. Bloggaren har spanat in några avsnitt för att se vad det är fråga om. Serien är ju omåttligt populär. Måste erkänna att skådespelarna gör ett gott arbete, men lyckas inte riktigt bli entusiastisk. I vår familj är det OK. Vi respekterar olikheter och egna tankar. Varför tänder bloggaren inte på konceptet?

Nja. Det kan finnas många orsaker. Ska försöka analysera saken via ett sidofenomen.

En av skådespelarna är Maggie Smith. Hon är onekligen en karaktär i dramat. Äras den som äras bör. Under den senare tiden har MS utnyttjats flitigt som ”citatmaskin”. Se bara.

Stötte på FB på ett citat med vidhängande bild. Det såg ut så här:

Skärmavbild 2015-12-30 kl. 09.14.34.png

Reaktioner?

För det första är den värld som dramat handlar om så långt från bloggaren världsbild man kan komma. Ett samhälle indelat i bättre och sämre folk. Överklass och underklass. Herrskap och tjänstefolk. Som individer ska vi vara likvärda – det anser bloggaren. Man måste komma ihåg att DA är en fiktiv historia förstås! Så förbaskat korkad är inte bloggaren att gränsen mellan verklighet och skådespel skulle vara utsuddad. Jag vet också att serien inte behöver ses som ett ställningstagande, utan som en tidsskildring. Men bloggaren irriteras ändå. Är vi jämlika idag! Knappast! I  vårt eget land, anses vissa människor vara lägre stående. Flyktingar, personer med annat modersmål än majoriteten, rika, fattiga, invånare i grannkommunen … . Vissa dagar känns det tröstlöst, men man måste se trender. Det har blivit bättre. Antalet toleranta och vettiga människor är flera idag än i bloggarens barndom. Kunskapen om världen utanför den egna gärdsgården har ökat. Med tiden kan det bli bra. Men det gäller att stå på sig. Jag frågar mig varför jag skulle vara intresserad av en brittisk adelsdams åsikter om det ena eller det andra? Det må sedan vara fråga om en äkta person eller en roll tolkad av en skicklig skådespelare! Äsch!

För det andra betvivlar jag att MS har kläckt alla de citat man hittar där ute – det må sedan gälla som person eller skådespelare. Det är kanske lite suspekt att utnyttja en skådis för att föra fram sin egen magsurhet. Är det något man ogillar, kan man väl säga det själv? Tycker nästan lite synd om MS. Somliga citat väcker antagligen oförtjänta aggressioner?

Jag kan försäkra mina FB-vänner och andra att jag gärna tar del av året som gått i form av bilder och kommentarer. Läser många sådana inlägg. Det är roligt att se vad före detta studenter gör och tänker. Samma gäller kolleger och andra vänner. Låt komma bara.

Ska se om jag lyckas knopa ihop något eget bidrag!

I väntan på det!

Ett riktigt gott Nytt År!

 

Bloggaren har fyllt 60 och Helsingfors stad erbjöd en vistelse på Haiko spa. Tackar, tackar. Nu är vi alltså här! 

  
Vi inledde med bastu och simbassäng. På kvällen blev det lite mat på bistron och champagne i Bollybaren. Skönt att få skämma bort sig lite. Efter en god natts sömn blev det shopping i Borgå. Gamla stan är alltid värt ett besök.

Tillbaka i Haiko. Lite programnummer måste man ju fixa. Har provat på fotvård tidigare. Tänkte att nu tar vi andra ändan. Ansiktsvård för herrar blev det. Man måste för sjutton prova på olika saker här i livet. Fungerade det? Vi låter läsaren avgöra.

  
  
  
Skönt var der i alla fall. Stillsam musik och lite massage av ansikte, axlar och händer. Kunde tänka mig att göra om det. 

I kväll blir det middag på den finare krogen. Bollybaren en gång till förmodligen. Kanske lite nattklubb för att se världens gång. 

Roligt att fira med bästa kompisen och livskamraten! 

  

Kallt i våra regioner, trots att kalendern påstår att vi har sommar. Nå skam den som ger sig. Lite ledigt måste man unna sig. Så äkta hälften och bloggare åker till Tallinn. 

Turen över sker med Tallink Star. Sovjetunionen är ett minne blott, men vodkaturismen är ett segt fenomen. Skulle man filma båtresenärerna, kan man göra en viss väderanalys. Om folk raglar synkront, är det storm. Om de raglar kaotiskt, skiner solen!

Stod mitt på däck. En medresenär ställde sig tätt bakom mig och frågade om han var i toalettkön. En stund senare och långt borta från position 1 hängde han kvar. Han trodde väl att kön avancerat. Sade att jag fortfarande inte köade själv, men guidade honom i riktning mot toaetterna. ”Där. Gå dit uppmanade bloggaren honom”. Såg honom igen en kvart senare. I damkön! Orkade inte mera!

Gick till kafeterian och spanade in möjligheten för en enkel matbit. Killen framför ville ha en portion köttbullar. Finns inte blev svaret. Men vi har en varm frukost och där ingår köttbullar. En stund senare på resan serverades de riktiga köttbullarna (samma portion som tidigare). Turistliv!

Framme i Tallin strövade vi kilometervis, vår vana trogen. Tittade in i en massa gränder och gamla kyrkor. Gick också på utställning i rådhuset. Gamble konstnärer som Dürer, Cranach & Co. Sevärt i allra högsta grad. Lunch på gastropubben Clayhills. Helt ok. Sedan simtur i hotellets pool. Hotellet heter Tallink Spa and Conference. Trevligt, men kanske litet nerslitet. De vilda horderna gnagar väl på inredningen?

På kvällen blev det krogen van Kral Aed. Rekommenderas varmt. God mat och vänlig service. Sedan en liten strövtur och avrundning på cigarrbaren Fidel på hotellet.

Nästa dag tidig frukost innan den vilda hopen sovit ruset av sig. Sedan ut på stan. Nya strövtåg. Vi hann med både riksmuseum, stadsmuseum och en aning shopping. Lunch på puben Hell Hunt. Rikligt och gott.

Tallinn är en charmerande stad. Mycket har renoverats och serviceandan är bra. För det mesta. Men i hamncaféet på hemvägen blev man påmind om tider som flytt. Damen bakom kassa-apparaten kunde ställa upp en sketch ”om tiden”. Om kunden hälsade, glodde hon ilsket till svar. Beställningen följdes av en tung suck. Om man inte hade jämna pengar himlade hon sig och drog en ramsa på ryska. Glas och kaffekoppar slog på disken så att innehållet skvalpade över. Eventuella växelslantar slogs på disken förbi utsträckta händer osv. 

Nu hem igen. Ska återbända till Tallinn. Trevligt resmål!

   
       

%d bloggare gillar detta: