Med åren förändras man. Tålamodet växer en aning och insikten att andra kan ha rätt nu och då ökar.

Det händer till och med att Bloggaren bestämmer sig för att lyssna på någon ibland.

En liten minihobby jag har är att lyssna på predikningar. Varför det? Jag tycker att det känns fascinerande med det historiska perspektivet. De kyrkliga procedurena har rötter långt tillbaka i tiden, vilket både är en styrka och en svaghet. Styrkan är kanske en känsla av trygghet för många, svagheten är kanske att den snabba utveckling vi genomgår i vårt samhälle nu, borde påverka också den kyrkliga sektorn och predikan med den.

En predikan kan vara mycket intressant. En teolog berättar någonting förr oss. Det här sättet att kommunicera kräver en massa. Man måste uttrycka sig kort men samtidigt fängslande. Det är inte lätt. Skulle antagligen ha svårt att klara av det själv. Det erkänner ja gärna trots att ja minsann pratar på friskt i mitt eget jobb.

Budskapet då? Det finns en stor risk för att det blir lite arkaiskt!

Ett tema jag flera gånger hört och förundrat mig över, är att Bibeln liknas vid en manual eller handbok över någonting? Livet?

Den metaforen haltar illa. Jag antar att predikaren uppmanar folk att läsa Bibeln? Hur är det med den typiska manualen? De flesta jag känner undviker manualer som pesten. Man packar upp datorn, spelverket, tv:n, den nya programvara och sätter igång. Manualen tar man till i nödfall och då någon enstaka gång! Skulle jag ha en stark kristen övertygelse, skulle Bibeln ligga så långt ifrån alla manualer som möjligt!

Det är inte lätt att tala i liknelser och metaforer. Man måste var mycket kunnig om hur åhöraren kan tolka det hela.

Det här slår direkt fel i min tolkning.