Tag Archive: Chicago


Tempot vid T3-konferensen i Chicago är minst sagt hektiskt. Man sitter och lyssnar på program däromkring 1-2 h. Sedan ska man på ca 15 minuter hitta nästa programpunkt. Vi jobbar i ett hyggligt hotell, Hyatt Regency i Chicago. Problemet är att hotellet består av två torn, det västra och det östra. Konferensavdelningen består av flera källarvåningar i vardera tornet, och vi upptar nu största delen av de lokalerna. Vi är ca 2500 stycken.

Jag har alltid tyckt att amerikanska skyskrapor påminner om myrstackar. När folk söker sig från en föreläsning till följande, kan sträckorna man måste klara av bli ganska långa. Amerikanerna rör sig i rätt så maklig takt om en EU-medborgare tillåts uttrycka det så. Det kryllar av folk i korridorer, man åker rulltrappa upp, man åker rulltrappa ner, man läser i broschyrer, man svär och gormar. Några minuter senare är det lugnt igen. Det pågår någon mindre konferens här också. Det gänget får akta sig för oss. Vid ett av salbytena hörde jag en annan konferensdeltagare säga åt kompisen: ”Look out, here those teachers come again”, he he.

Det är roligt att följa med det här!

Måste slutligen säga att lokala arrangörerna här, har en en stor organisatorisk förmåga, vänlighet och ett strålande tålamod. Det finns folk överallt med speciella t-skjortor och uniformer. Dessa hjälpredor svarar på de konstigaste frågor och visar vägen till rätt sal. Med gott humör dessutom! Fulla poäng för dem! Sådana skulle vi behöva mera av i världen!

20120303-080637.jpg

Så var då första konfernsmiddagen avklarad. Vi åkte iväg med representanter från Finland och Sverige. Målet? En argentinsk grill. Namnet har jag glömt – Fyller på senare.

Det var spännande. Det första man såg var personalen. Kyparna var klädda i ljusblå skjortor med små vita slipsar, instuckna i skjortor, breda läderbälten med nitar, puffiga ridbyxor och stövlar. Damerna? Inget särskilt. Mörkblå byxdräkter. Liknade mest personalen i hotellet. Tydligen en påfågelskultur detta. Granna herrar!

Förrätten bestod av ca 40 olika alternativ, det mesta i grönsaksväg. Ett av alternativen var fisk. Några kött. Det hela påminde i övrigt om det man vanligen får till förrätt, också i Europa, men det fanns den lilla kryddpaprikan. I England stötte jag en gång på en klassificering av senap enligt ”normal, stark, drakeld och djävulens hämnd”. Paprikan hamnade på det nästsista skalsteget. Gott!

Sedan till huvudrätten. Man beställde inte. På bordet fanns en liten rund papperslapp. Den var grön på ena sidan och röd på andra. Vände man upp den röda sidan, då var det neutralläget som gällde. Man vilade sig inför nästa batalj. Vände man upp gröna sidan, då satte det igång. Någon av gauchorna kom farande med en uppsättning grillspett. Sedan fick man välja mellan nöt, gris och får. Medium eller välstekt osv. Om ett alternativ inte dög, dök nästa upp. En nickning satte igång resten. Gauchon drog kniv! Serveringskniv alltså. Det var en sådan där machete med vitt handtag av ben. Den hanterades med latinsk energi. Svish – svish och så hade man ca 250 g av en köttsort på fatet. Sekunderna senare låg 4 – 5 liknande bitar av andra köttkvaliteter där. Man måste komma ihåg att vända på lappen you know, Under serveringen gällde det ändå att sitta stilla. Vi satt tätt och gauchon kunde ju ha en dålig dag och sikta svagt! Vi klarade oss dock.

Maten var god! Det måste man minsann erkänna.

Funderade lite på att knycka en såndär lapp. Kunde vara bra att ha hemma? Grönt: Jag är hungrig – vill ha mera. Rött: Nu räcker det för tillfället. De manliga kollegerna sade att två lappar behövs. En för mat och en för dryck? Nja. Det kanske inte skulle fungera?

%d bloggare gillar detta: