Tag Archive: lärare


Om lärarkollegiet

Få yrken är antagligen så utsatta för ”tyckare” som lärarens. Alla är experter på skolan. Alla har ju gått i den! Man tycker det ena och det andra. Om någon håller på att drunkna, är det skolans fel. Läraren lärde inte ut konsten att simma. Om någon blir påkörd på skyddsvägen, kan man också skylla på skolan. Man borde minsann ha lärt ut att det är förbjudet att gå mot röd gubbe osv… Experterna på hur man ska undervisa, har en kunskapsnivå som ökar med kvadraten på avståndet från katedern.

En av fördomarna är att jobbet måste vara långtråkigt! Samma kurser från år till år! Kanske kurserna är de samma, men se det är inte eleverna! Nya undervisningsmetoder och infallsvinklar kan dessutom utprovas och värderas från år till år. Det är allt annat än långtråkigt.

Utbildningen i den finländska gymnasieskolan innebär en bred allmänbildning. Det stimulerar. Vanligen då jobbet stöts och blöts i allmänhetens stora åsiktsgryta, fokuserar man på kontakten mellan lärare och elever. Det är ju visserligen det som är skolans huvudfunktion, men det finns andra saker att tänka på också. Till exempel lärarkollegiet i den typiska skolan. I lärarrummet hittar man i praktiken experter på väldigt många områden! Om det är någonting man funderar på, är det bara att fråga en kollega. De flesta frågor kan besvaras av någon i gänget. Det här är oerhört stimulerande.  Mycket kan idag iofs hittas på webben, men vill man ha en mänsklig kontakt i sitt kunskapssökande, är lärarrummet ett bra alternativ.

I lärarrummet lever vi om som på de flesta arbetsplatser. Det finns personliga problem och irritationsmoment, men också många glädjeämnen. När umgänget fungerar, är det svårt att tänka sig en intressantare arbetsplats. Dessutom skapar kulturen i ett fungerande kollegium en vid kunskapssyn. Det är så att säga tillåtet att vara nyfiken och ta reda på – både som lärare och elev!

Så det så!

Den frågan har jag råkat ut för många gånger. Är inte det ena året det andra likt? Smakar det inte rutin att dra samma kurser från år till år?

Svaret är NEJ! Det har aldrig funnits två likadana år i rad! Varje grupp jag haft förmånen att jobba med har varit sin egen samling med personligheter. Frågorna är nya. Idéerna förändras. Talanger och färdigheter varierar.

Bloggarens jobb som fysiklektor i gymnasiet har ibland sina sidor, men enformighet är det sista man kan beskylla det för!

Detta som en kommentar ifall någon tänker sig att prova på läraryrket!

T3 i undervisningen

Bloggaren hör till en grupp lärare som tituleras T3. Det betyder Teachers Teaching with Technology. Vi jobbar främst med Texas Instruments räknare och mätutrustning från företaget Vernier. Till antalet är vi däromkring 5 – 6 stycken och bloggaren är den enda med svenska som modersmål. Vi sysslar bland annat med undervisninga av kolleger i konsten att använda de nya CAS-räknarna (Computer Algebra System).

Under veckoslutet har vi haft ett möte där vi funderat på hur den nya tekniken ska hanteras. Vareviga gång någonting nytt introduceras på fältet, står det en stor grupp konservativa lärare och föräldrar och gnäller (eleverna ser lite annorlunda på saken). Man klämmer fram uttalanden som att ”nu måste man inte lära sig någonting längre” och liknande nonsens.

Jag ska ta en tillbakablick. Var det bättre förr?

När jag själv var gymnasieelev i Lönkan på början av 70-talet, hade vi räknestickor och tabellböcker. Att lära sig hantera dessa tog lång tid. Mängden arbete som sattes ner på att förstå dessa hjälpmedel var diger. Det tog resurser från den egentliga undervisningen. Man lärde sig alltså inte matematik och fysik, utan verktygshantering.

Sedan kom räknarna! En av de tidigaste modellerna var TI-86. En härlig maskin! Visst krävdes det tid för att instruera eleverna i konsten att använda den, men nog kom man till skott snabbare än tidigare. Nu har vi superräknaren TIinspire CAS. De studerande som kommenterat den, säger att man snabbt lär sig grunderna. Sedan är det bara att tuta och köra.

Kan alla studerande påstsås ha en omedelbar och direkt nytta av tekniken? NEJ! Det behövs handledning! Den springande punkten är följande: Det finns 2 typer av studerande, de som gör någonting och sedan de som med varierande grad av vakenhet lyssnar! De aktiva och intelligenta förstår att ansvaret för inlärning, inte enbart finns bakom katedern, utan mellan det närmsta paret av öron! Man måste göra en del för att lära sig. Eget initiativ är nyckelordet här. Det är på exakt den här punkten de nya räknarna gör sig gällande. Man kan EXPERIMENTERA. På sidan om kan man lära sig saker och ting.

För oss som undervisar är det här en utmaning. Hur ska vi få den passiva lyssnaren att bli en aktiv utforskare?

Det här jobbet som lärare har sina sidor, men långtråkigt blir det aldrig!

%d bloggare gillar detta: