Tag Archive: Ny teknik


Satt i bussen och slöade. Bakom mig satt två unga finskspråkiga gymnasiekillar. Uppenbart i smartare ändan av skalan. Det är fult att tjuvlyssna, men vad gör man. Konversationen flöt.

Den ena hade problem med sin matematiklärare. Killen ansåg att läraren löst ett typproblem fel. Den unga matematikerplantan hade lyckats hitta en amerikansk videoföreläsning, där föreläsaren (någon högskola, hörde inte vilken, möjligen via Khan-academy) hade löst motsvarande problem på elevens sätt. Han berättade för sin kompis att han kontaktat en finländsk docent och frågat om problemet. Akademikern gav honom rätt och sade att läraren gärna får ta kontakt.

Kompisen frågade om vår unga matematiker konfronterat läraren. Svaret var nej! Det lönar sig inte. Läraren vill inte höra på och kan bli förbannad, vilket i sin tur kan sänka vitsordet i matematik pga uppstudsighet. (Bloggaren vet inte lärarens kön, eftersom det finska språket inte har pronomen av typ han/hon, utan ett könsneutralt hän). Killen var nöjd med att veta att han har rätt.

Det är inte lätt att acceptera yrkesroller i omvälvning tydligen. Bloggaren utgår från att lärare överlag, oberoende av vad de undervisar, i regel vet vad de talar om, men det kan gå fel! Det minns jag tydligt från min tid som elev!

Dagens ungdomar, åtminstone de smarta och vetgiriga, tar reda på! Så är det! Då gäller det för läraren att acceptera situationen och lära sig något av den själv.

Som fysiker och lärare råkar jag ut för det här emellanåt. Jag har sällan direkt fel, men min information kan vara med snudd på föråldrad, speciellt då det gäller den tekniska utvecklingen. Ärligt talat har jag lärt mig en stor del av den teknik jag behärskar i klassrummet, genom att fråga och tipsas av elever. I en grupp på 25 – 30 stycken, finns det mycket ofta ett par vettiga idéer.

Efter att ha jobbat på fältet i över 30 år, känns det ibland lite skrämmande att tala med den ”nya typen” av elev, speciellt då man är trött och stressad. Den elev som nickar men sedan genast kollar upp. Ska försöka höra på invändningar i framtiden. Är de bra, ska de beaktas. Hoppas bara att de egna eleverna vågar argumentera! Bloggaren skulle inte gärna vara föremål för en diskussion i stil med den ovan…

Annonser

Nu är årets SIC-seminarium (”Seminarium om Innovationer och ”C”kreativitet”) undanstökat. Ett antal lärare (fy/ke/bi/ge och kanske någonting till) invaderade yrkeshögskolan Arkada i Helsingfors och deltog i diverse aktiviteter. Bloggaren drog ett par workshops om den nya CAS-tekniken (Computer Algebra System) som nu är tillåten i studentexamen. Hade sammanlagt ett tjugotal ivriga, fundersamma, vetgiriga och – som sig bör med tanke på seminarierubriken – innovativa gymnasiekolleger i publiken. Vi experimenterade, diskuterade  och funderade.

Det får vara hur det är! Innovationer och nya trender föds! Bloggaren kan tänka sig att forna tiders lärare var upprörda över ett otyg med namnet abakus – en kulram som man kunde räkna med. Vad hände då? Jo, man hade ett verktyg att bolla siffror med. Man måste inte längre jobba som tidigare, hur det nu sedan gick till. Kanske genom att plita ned någonting i sand eller trycka tecken i mjuk lera.

De arabiska siffror (som lär härstamma från Indien) vi idag använder, är relativt moderna. De infördes i Europa av Fibonacci eller Leonardo från Pisa. Han levde ca 1170 – 1250. Sedan räckte de århundraden innan de verkligen undanträngt sina föregångare, de romerska siffrorna i t.ex. våra trakter.

Att räkna de enkla räknesätten med de romerska siffrorna är ett otyg. Addition och subtraktion – plus och minus på vardagssvenska – kan man ännu klara av, men multiplikation och division blir tungrott! Man behöver tabeller. De arabiska siffrorna gjorde det möjligt att ställa upp enkla räknealgoritmer (uppställningar + räknemetoder) för dessa räkneoperationer.

Det visade sig småningom att en duktig ”räknare” med de arabiska siffrorna kunde tävla helt hyggligt mot abakisterna, som i sin tur hade undanträngt äldre tiders siffervrängare.

Min fråga är nu följande: Var abakus eller de arabiska siffrorna ett tecken på att människans räknefärdighet höll på att deklinera? Hur är det med intelligensen? Deklinerar den med? Lärarna under forna tider ansåg antagligen att så var fallet! Ungdomen förfaller! Usch!

Många andra innovationer har gjorts under historiens lopp och många lärare har antagligen förfasat sig. Man tenderar att använda sig själv som referens! Det är mänskligt. Det gör bloggaren också.

Nu står vi inför en tid, då det inte är viktigt att kunna ställa upp värdetabeller och plita ner linjer och parabler. Är det så farligt? Kanske vi kunde ta vara på de möjligheter den nya tekniken för med sig i stället för att gnälla och jama!

Bloggaren påstår inte att det här är lätt. Som lärare måste vi analysera vad de nya metoderna innebär och jobba därefter. Mekaniska räknefärdighet får inte nollställas t.ex, men vi ska inte FOKUSERA på den! I stället ska vi öppna de nya dörrar tekniken ger oss nycklar till och se vad som finns bakom dem!

Innovationer och ”C”kreativitet var orden!

 

%d bloggare gillar detta: