Bloggaren tycker att vi människor gnäller en hel del. Va sjutton? Gör det det själv minsann! Men ändå…

Det tar sig många former. Minns ett fall på operan. Efter Händels Julius Ceasar, fick sångarna och kören publikens applåder. När de dekoransvariga dök upp på scenen, hördes bu-rop. Nåja. Jag gillade inte dekoren själv, men att bua?? Låter då hellre bli att applådera!

En annan historia är de anonyma skriverier man idag kan syssla med, t.ex. på många digitala mediers sidor. Som ett litet exempel tar jag här applikationen Eat.fi som jag laddat ned på min iPad/iPhone. Med den kan man söka reda på krogar och skriva ner sina åsikter. En mycket behändig applikation!

Några av våra favoritställen (frugans och mina) har ändå sågats helt och hållet. Man får en känsla av att minsta lilla detalj som inte fungerar idag får folk att koka över! Man gnäller och förkastar.

Det ser ut som om vi människor skulle tillhöra två läger, de som berömmer och de som fördömmer. Den senare gruppen är ibland irriterande stor och hörs kanske för mycket!

Världen är inte perfekt. Saker och ting krånglar och fungerar på en gång! Vilken del man vill se, beror kanske på en själv.

Ibland funderar jag på hur den som råkar ut för gnället klarar sig. Krögaren som anstränger sig, men inte passar in i kroggästens tycke och smak, operans dekoransvariga, läraren som hittat ett nytt sätt att undervisa och försöker berätta det för kollegerna…

Fenomenet är inte nytt tydligen. Ett citat av Seneca i Rom: ”Det finns två grupper av människor , en som går före och uträttar något och en som kommer efter och kritiserar”.

Nu har jag gnällt om gnällandet. Vad kallar man sådant? Det måste förstås vara ”metagnäll”. Ja ja!