Jag känner ett antal medmänniskor som är ”lyckosökare”. Det ser ut som om lyckan för dem skulle vara någonting konkret och materiellt, i stil med den där sjuttons krukan full med guld vid regnbågens slut.

När man inte hittar sin kruka, blir man sur. Livet är ett elände och det är ”nåns” fel!

Är ingen psykolog, men ett arbetsliv i människors sällskap, ger kanske ändå bloggaren en viss moralisk rätt att filosofera!

Min lilla teori är att man inte kan hitta lyckan. Man måste skapa konstruera den själv. Livet är fullt av irriterande saker, men motsatsen finns också där! Ett vänligt ord av någon, en lyckad lektion, ett barnbarn som kommer glädjeskuttande när man hämtar henne från dagis, söndagsmiddagen med frugan, en trevlig operaföreställning, en skön semesterdag, ett roligt räknarseminarium, en finurlig bok, en lustighet på Facebook …

Listan är lång!

Jag vill inte moralpredika och jag förstår att vi människor ibland tappar tråden och deppar, men ändå! Lyckans pusselbitar finns där! Under många av våra dagar!