Bloggaren är för jämlikhet. Kvinnor ska inte ha det sämre ställt i något avseende. Inte män heller, för den delen! Med mycket damer i släkten, hustru, barn och 2 barnbarn, är det här en självklarhet tycker jag. Bloggaren råkar jobba inom en sektor där en hygglig jämlikhet råder. Har för mig att herrar och damer inom lärarskrået lyfter samma lön för utfört arbete. Inom andra branscher är det sämre ställt och reformer sker med irriterande långsamhet.

Finns det något område där vi herrar är i underläge? Bloggaren har noterat två fenomen, som känns lite aviga. De har ingen direkt koppling till pengar, men de frestar på nerverna somliga dagar.

Det första är det här med uppfostran i lite äldre tider och kanske fortfarande?? Jag lärde mig i ungdomen att man ska vara artig mot damerna och förstå att behandla de små liven med silkesvantar. I sig kanske inget illa i det, men nu råkar det finnas kvinnor som utnyttjar läget. De beter sig rätt så grovt mot herrarna inom skotthåll och förväntar att dess i artighetens namn inte ger tillbaka med samma mått. Det här kan i vissa fall gå så långt, att t.ex. samarbete försvåras betydligt. Vad göra åt saken? Bloggaren skulle ha lust att ändra på normen en aning. Visst ska man vara artig och hänsynsfull, men inte speciellt mot bara damer! Man kan ju behandla alla lika oberoende av kön. I förlängningen påstår jag att det är förnedrande att behandla kvinnor mycket ”mjukare” än män. Det kan tom. minska deras kredibilitet. Skulle heller inte vara benägen att låta mig hunsas av kvinnor som försöker utnyttja artighetsfaktorn. Har levat med detta i årtionden, men tänker ändra mönstret på gamla dagar. Om en dam jävlas, ger jag tillbaka med samma mått, har jag tänkt mig. Det är jämlikhet det!

En annan sak jag stött på är påståenden av typ: ”Det här kan en kvinna ALDRIG förstå. Hjälp!”. Speciellt i tekniska frågor florerar den här inställningen. Den är helt enkelt FEL. Som fysiker och lektor i gymnasiet anser jag mig ha empirisk erfarenhet av saken. Herrar och damer inom undervisningsgrupperna har precis samma potential att förstå tekniskt resonemang. Har idag ett antal fd studenter som nått ordentliga studieframgångar och fått prima jobb inom teknik och naturvetenskap. Det finns mer eller mindre samma antal herrar och damer i den gruppen.  Händer det att det nämnda ”kvinnoargumentet” utnyttjas? Javisst. Man vill ha hjälp med någonting som krånglar. Inget fel i det. Med den takt som tekniken utvecklas, är det bäddat för problem för vem som helst. Bloggaren själv blir ofta förbaskad över hur många saker som är besvärliga  när t.ex. Windows uppdateras. Att fråga en medmänniska kom hjälp, kan minska den tid man sätter ner på problemet betydligt. Har märkt att jag inte gör skillnad mellan kvinnor och män här. Jag frågar den jag tror vet svaret! De ”hjälplösa damerna” gör mig därför lite gramse. Be om hjälp bara. Men skyll inte på ”kvinnlig okunskap”. Den som gör det, tenderar sätta en man i arbete med ett litet småleende. ”Bra att en man jobbar ibland” hörde jag en gång medan jag ställde in den bärbara. På det här sättet får man en oavlönad teknisk hjälpreda – och av lämpligt kön dessutom. Hm!

Dessa problem är inte astronomiska precis. När man stöter på dem, är irritationsfaktorn ändå stor.

Hur är det hemma? Äkta hälften och jag behärskar det vi jobbar med. Hon är bättre på vissa saker, jag på andra. I det stora hela kan vi lika mycket. Vi frågar också om hjälp när det behövs. Det fungerar! Så borde det vara överlag därute.

Jämlikhet ska fungera lika i båda riktningarna minsann. Det ingår de facto i själva termen!